Prinsessan med doftärten

Ändringar!!

2010-11-17T15:11:00.000-08:00

Hej på er! Ja, det är ju faktiskt riktigt skämmigt att jag inte har skrivit här på en hel evighet..Har bara haft så jättemycket att göra. Har nu bestämt mig för att göra på följande vis: kommer att skriva ett sammandrag på svenska efter den finska texten i den finska bloggen. Så ni kan fortfarande hänga med i vad som händer och sker hos oss genom att klicka in på Metsän suloisin paikka. Hjärtligt välkommen dit, där händer det oftare saker och ting.

Och vem vet, kanske jag en dag hinner skriva här också..Men som sagt, nu över till Skogens ljuvligaste plats som bloggen heter på svenska!

Det droppar..

2010-09-16T15:22:00.000-07:00

Har igen haft så hiskeligt bråttom att bloggen har blivit lidande. Känner mig enormt duktig eftersom jag har lyckats jobba lite också. Har nämligen ett sådant fel att när jag sätter mig vid datorn, slinter jag alltid in på olika härliga blogg och när jag sedan skulle vara färdig att jobba, är det sent och läggdags..Har nu utövat enorma mängder självdisciplin och faktiskt fått insatt en hel del härliga skatter åt er till nätbutiken. Välkommen alla att ta er en titt, klicka in HÄR. Jag beklagar att det finns så lite varubeskrivningar färdiga på svenska, de är på väg bara jag hinner, men bilderna, namnen och priserna finns på plats. Och är det något speciellt ni undrar över så är det bara att skicka e-post, adress finns både här i högermarginalen och i nätbutiken finns det ju en "ta kontakt"-sida som man kan använda.

Den gångna veckan har faktiskt varit en aning dyster för det bara regnar HELA tiden. Nej förresten nu ljuger jag, det var faktiskt uppehåll en dag för jag fick gräset klippt (hurra!). Men just nu för tillfället öser regnet ner, man kan till och med höra det genom vårt mossbelagda tegeltak. Det brukar nämligen inte höras här att det regnar men när det väl hörs så regnar det hårt..Kanske jag imorgon måste söka efter min blomsterträdgård 20 meter längre ner, om det har seglat iväg? Det är egentligen inget skämt, vattnet forsar ner i backen och för med sig en hel del jord och sand och annat så vad vet man..

En mindre trevlig upptäckt var att mina stövlar läcker - igen..Varför hittar jag aldrig sådana stövlar som skulle hålla mer än ett par månader??!! Mannen sade att jag måste sluta köpa billighetsstövlar och satsa på kvalitet men då kontrade jag med att jag har minsann haft ett par svindyra Nokia-stövlar och det blev hål i dom också så det är så..

Köpte åt dottern ett par äkta Nokia-stövlar på loppis för ett par euro, få se hur länge de håller. Hon har nämligen samma problem som mamma..Röda stövlar är förresten toppen, man blir på så gott humör bara av att se dom. Dessutom är det praktiskt, man hittar lättare fötterna i sump och träsk och slask..:)

Slutligen några bilder (och ord) på hur hösten ser ut..

Hösten - det är mörka silhuetter i kvällens skymning,
doft av mogna sädesfält,
sol och vatten och regnbågar, allt på en gång,
vemod och glädje omslingrade,
tranor som vinkar adjö och ropar "vi ses nästa vår".

Men - hösten kan också vara oväntade överraskningar,
eldiga färger i trädgården, där du trodde allt redan sov,
som om blommorna hade lurats och sagt adjö godnatt
och sedan, efter ett tag, rest sig upp igen och sagt "vi
bara skojade, inte skall vi sova ännu". Innan mörkret
faller, blir allt så intensivt, som om livskraften strömmade
med all styrka den kan hitta, i vetskap om att snart är det
kvar bara löftet om en ny vår.
Hösten, det är starka dofter där du minst anar dem,
en hastig parfym som näsan träffas av när man går
vid en åkerkant. Vad var det, vem var det? Doften
av dem mörkröda rosen fångar dig, heliotropen sänder sin
sista slängkyss till doftärten bredvid.

Hösten - det är en bitterljuv sorg blandad med en
gnutta hopp. "Vi ses nästa vår" sade tranorna och
jag säger - "ja, det gör vi".

Ha det skönt!

Studiotiskt

2010-09-07T14:17:00.000-07:00

Ja stackars er som måste stå ut med mina konstiga ord - men dagens skriverier bara måste heta såhär..Jag tänkte nämligen bjuda er på visit till min fotostudio, välkommen!

Här föds alltså detta kreativa kaos som även ni får ta del av genom bloggen och nätbutiken..skämt o sido så sitter jag ju faktiskt inte ute och skriver och inte med denna tjusiga skrivmaskin heller (att få in texten från den och in i datorn skulle faktiskt kräva en del färdigheter vill jag lova, det går ju inte med någon överföring precis). Faktum är dock att fotostudio har detta varit, har idag fotat grejer som skall in i nätbutiken, ett par dagar till bara så har ni allt möjligt härligt att titta på och handla där! Det var helt underbart väder idag, som om hösten i alla fall lite skulle tycka synd om oss och ge oss lite värme och vänlighet ännu..Det kändes nästan sommar!

Jag drömmer om ett stort rum där jag kan fotografera utan att behöva möblera om halva huset eller springa som en galning när solen går i moln (för att få bilder utan skarpa skuggor), där skulle jag även ta porträtt. Vem vet, kanske en dag..

I dagens studio var det annat intressant att se förutom jag in action, till exempel en sen en..

..och något som gjorde att man kunde lura sig själv lite lite grann att tro att det ännu är början på allt det härliga..

Var det nu september eller juni med skirt gröna björklöv..(oj då, gräset väntar på att drängen ska dyka upp. Bara det att hon hinner inte just nu för allt fotandet..)

Risk för frost

2010-09-05T13:49:00.000-07:00

Precis som förra hösten har jag igen en massa blommor som först nu börjar bli färdiga för blomning - astrar, dahlior, gladioler..Antagligen lyckas jag få dem för sent i jorden för att de skall hinna med..Nu knoppas det på många håll i trädgården och jag följer nervöst termometern. Än så länge har det inte gått ner till noll men nära har det varit, en natt sov dahliorna under filt för säkerhets skull.

En av de viktigaste anledningarna varför jag vill ha blommor i trädgården är för att man skall kunna plocka in i vas. Av någon anledning blev det inte så mycket det här året, det blev inte så väldigt mycket blommor. Kanske torkan gjorde sitt till. Nu blir det i alla fall blommor, här har ni en liten bukett. Lustigt vad de råkar matcha min konstfototavla i bakgrunden! Fast på den är det vårens drottningar som ståtar, tulpaner alltså. Våren möter hösten...

Skönt förfall

2010-09-02T13:54:00.000-07:00

Och nu menar jag inte det här med mitt bloggskrivande även om rubriken säkert skulle passa till det också..

Jag ämnade att slänga ringblommebuketten i komposten när jag plötsligt såg hur vacker den var, trots hopfallna blommor och torkade kronblad. Kunde inte slänga bort utan den får vara ett tag till...

Hur kan förfall vara så vackert?

Hot dog

2010-08-18T09:25:00.000-07:00

Nu måste jag skriva en sak till på en gång - det är nämligen så att familjens yngsta medlem, den håriga, opponerade sig och sade att om jag inte skriver något om henne också, kommer hon aldrig mera att sjunga till munspelsackompanjemang (vilket ord, blev det rätt nu månne?). Det vill vi ju absolut inte så därför: här följer nu en bildberättelse "Det hände en tisdag":

"Jag förstår inte det här spelet, hette det krokant eller något? Jag ryms inte under de där järngrejerna, har försökt. De fastnar i ryggen..Vi kan väl spela fotboll istället?

Vänta lite, måste bara ta död på bollen först. Så hääär....

..och så hääär...

..och på det här viset..

Puh, det var jobbigt..nu kan vi börja spela..

Men vad hände med dig, varför låter du som en katt? Jag tänker minsann inte leka med några katter, de skall jagas upp på taket.."

Nu borde alla vara nöjda - eller?

Första klass

2010-08-18T08:55:00.000-07:00

Det bor numera en förstaklassare hemma hos oss. Jag vet faktiskt inte varifrån hon har kommit - för om jag minns rätt så har vi en dotter som just lärt sig att gå och som jag lätt kan bära omkring på, jag har nyligen slutat att amma henne. Men av någon anledning bor här nu en långhårig liten älva med långa ben och ibland allvarliga miner, som är duktig på att skriva och räkna och som ofta är kvickare än sin mamma. De säger att det är min lilla bebis, men nog är det lite svårt att förstå..

Skolan började här igår, den 17.8 - fast vi har börjat lite försiktigt redan förra veckan. Vår dotters skola ligger nämligen ca fem meter från sovrummet. Vi har valt ett annorlunda sätt att gå i skolan, nämligen hemskola. Det betyder alltså att jag lär henne hemma. Reaktionerna har varit väldigt blandade när jag har berättat om detta, många undrar om detta är tillåtet över huvud taget. Jodå, det är det, här i Finland är det inte skoltvång men däremot läroplikt. Så vill man och har möjlighet till det, kan man meddela det lokala skolväsendet att man ämnar lära sitt barn själv. Kommunen är inte tvungen att bjuda på skolböckerna till hemelever, men i vår kommun var de så snälla att vi fick böcker, tack än en gång snälla ni! Nu hänger vi bättre med i farten, och det blir lättare att snappa upp de andra om/när det blir aktuellt att börja i vanlig skola.

På frågan varför brukar jag svara varför inte? Alla behöver inte göra på samma sätt. Nu är det förstås viktigt att se till att dottern får tillräckligt med sociala kontakter, meningen är inte att göra henne till en osocial enstöring. Genom vår församling har vi många vänner i alla åldrar, och det är tänkt att skaffa en hobby där dottern träffar andra barn. Vi provar ett år i taget, sedan får vi se hur det går. Jag tror helt säkert att detta kommer att bli ett roligt och utmanande år för oss båda, någonting att minnas. Ut i kalla världen hinner man senare också..Förresten tror jag att många skulle vilja byta plats med oss när det blir mörka vintermorgnar med -20 grader. Vi tar på oss raggsockorna, tänder eld i spisen och börjar med skoluppgifterna i de levande ljusens stämningsfulla sken..

En vanlig måndag..

2010-08-16T13:54:00.000-07:00

Inte många ord den här gången, bara några stämningsbilder tagna med mobilens kamera, denna ljuvliga dagen i augusti..

Botanik och annat semestrigt

2010-08-14T14:09:00.000-07:00

Ja ja, kanske det inte finns något sådant ord - men nu finns det i alla fall..

Har alltså ansträngt mig för att hålla semester nu i cirkus två veckor. Det var nämligen inte så enkelt att få denna ständigt arbetande företagaren att sluta jobba. Det blir ju så att när jobbet är alltid närvarande, om inte i vardagsrumshörnan blinkandes på dataskärmen, så i alla fall inne i huvudet (och den har man ju med sig jämt fast det kanske inte verkar så..), så är det inte så lätt att "klippa av". Men efter två veckors träning gick det rätt så bra. Lättast var det om man gav sig iväg någonstans, så vi gjorde små dagsutflykter både hit och dit. Först hit:

I staden där till och med kexen ler (!) kunde man sittandes på strandrestaurangens terass tro att man var någon helt annanstans - kanske i södra Frankrike? Vi fick ett plötsligt infall att vi skulle ta och sova över i staden fast vi inte alls hade packat för detta - men efter beskedet att en enkel stuga utan någoting skulle ha kostat 80 €, blev det den egna sängen i alla fall. Men det var befriande på ett märkligt sätt, så "vågat", att tänka tanken en stund - i alla fall för mig som skall packa och förbereda i flera dagar om vi skall resa någonstans..

Underbart tjusig - och passade så bra i denna stad med gamla tjusiga anor..

Simma måste man ju, alltid när det finns vatten. Stämningen var lite som när man åker till Kanarieöarna i december - de lokala går i sina pälsar och tittar på oss simmande turister som om vi var galna. Den här dagen var det visserligen inte +30 så kanske finländare börjar bete sig på samma sätt. Var är alla, hallå? Nåja, det var ju bara lyxigt att ha hela stranden för oss själva, fast det blev ett snabbt dopp för det var rätt kallt i vattnet. Lite blåalger men inte alarmerande så vi vågade oss i. Dock är det så hemskt när man måste förbjuda dottern att dyka (för att hon inte skall få vatten i munnen), hon har lärt sig det ordentligt denna sommar och älskar det.

Kameran måste man ju släpa med sig till stranden också och lite ta bilder - det är så skönt med lite sandkornsmassage mellan kamerans inre delar (argh..). Kanske annars också dags att föra min käre arbetskompis på lite rengöring och service (bara det inte skulle vara så dyrt).

Några dagar senare var resmålet den botaniska trädgården i Runsala nära Åbo. Det höll dock på att gå galet, när vi kommit till Åbo blev det mörkt som på kvällen och regnet började ösa ner. Som tur är finns det ju också växthus man kan gå och titta i så vi åkte i alla fall. Och efter en stund slutade det faktiskt att regna och solen kom fram så det blev en härlig tur ute också. Den varma sommaren hade dock fått allt att blomma väldigt tidigt så det fanns inte så jättemycket blommor, men fint var det i alla fall. Och att få se dotterns iver när hon tog bilder på PRECIS ALLT var ju bara det värt resan. Tänk att ett barn kan bli så överlycklig över växter! Kanske inte så konstigt med en sådan här mamma..

Efter att ha släpat omkring på en tung kameraväska i den ångande värmen var det skönt att ta ett dopp. Blåalger här också men också dusch så det gick bra.

Detta är alltså inte blåalger utan sjöjungfruns hår om ni undrar..

Litet och stort, hårt och mjukt. På samma strand togs våra bröllopsbilder för över nio år sedan. Tänk, och nu är vi en liten familj. Blir alltid lite nostalgisk när vi besöker denna plats, minnernas strand...

Har börjat så sakteliga jobba igen, det känns skönt. Mycket härliga skatter och saker är på väg till nätbutiken bara jag hinner med..

Ha en skön helg - och kom ihåg att inte klaga på värmen, den tar säkert slut så småningom..Njut medan det varar!

Och bra gick det!

2010-08-02T14:37:00.000-07:00

Konstrundan-veckoslutet är över och allt gick jättebra, tusen tack till alla er underbara människor som kom och hälsade på! Det var en spännande och mycket trevlig erfarenhet, som vi gärna gör om! Här får ni lite stämningsbilder (inga människor synliga, men när de kom ville vi koncentrera oss på dem och inte fotandet):

Först möttes besökarna av Glädjens våg, det stora konstverket i järn som min man gjort..

Ont om väggar var det ju som man fick ta vara på alla ställen där konst kunde hängas. Tur att det inte regnade mer än några droppar..(tror jag skall försöka få min man att måla något på staketet, tavlan passar så bra där..)

En liten gårdsbutik blev det också med nätbutikens saker, här ännu lite godbitar därifrån..

Mycket av dessa härligheter kommer snart att finnas i nätbutiken, förutom retropärlorna som redan finns där! Men först - skall jag prova på hur det känns att inte göra något alls i ett par dagar, alltså ha lite semester!

Ha en riktigt skön vecka allihopa!

Spänningen ökar..

2010-07-24T07:21:00.000-07:00

Jag har alltid drömt om en gårdsbutik - ja, ni vet en sådan liten butik nära hemmet som kompletterar nätbutiken. Nu blir det verklighet, åtminstone för tre dagar!

Jag har väl tidigare nämnt att vi skall vara med i årets Konstrunda, en händelse där konstnärer öppnar sina hem och ateljéer för allmänheten. I Sverige har denna händelse funnits i flera år, här i Finland är det nu tredje året. Jag tycker att det är en toppen"happening", dock är det lite pirrigt också, man tänker att vad skall folk tycka om vårt bohemiska hem..Vi har hållit på ett bra tag att mer eller mindre intensivt förbereda för dagarna K, vi skall visa Johns (min man alltså) tavlor och konstverk i järn samt mina konstfoton, som för övrigt har blivit hela projekt nuförtiden. Jag menar, ett foto är numera inte bara ett foto utan med finns en aforism eller dikt och någon liten "grej". Dessutom skall vi göra en liten gårdsbutik på terassen, någon extra byggnad har vi ju inte för detta ändamål. Vi har beställt vackert väder för att man skall kunna ha allting framme.;) Annars får vi sätta allt inomhus och det går ju det också fast lite trångt kan det bli.. Vi har en del roliga saker som kommer att finnas till salu här som ännu inte är satta i nätbutiken, "Redesigned by Laura S" bl a.

Så nu önskar vi att alla ni som har möjlighet, börjar genast göra planer för en trevlig sommarutflykt hit till Kimitoön för att hälsa på hos oss och alla andra som deltar i Konstrundan för att titta på olika konst och kanske göra inköp. Ni är mer än hjärtligt välkomna! Tidpunkten är alltså 30.7-1.8 kl 12-18. Vi har då allt färdigt för att ni skall få en mycket angenäm upplevelse och säkert hittar något som ni vill ta med er hem. Hoppas vi ses då!

Om du vill läsa mera om Konstrundan kan du klicka här.

Senaste tillskottet

2010-07-03T08:25:00.000-07:00

Fortsätter i samma romantiska stämning som pionerna här nedan - tänkte visa er det senaste tillskottet i nätbutiken:

En härlig gammal docksäng i äkta shabby chic-anda med sängkläder sydda av gamla textilier! Blev du nyfiken? Klicka då här, välj svenska sidor och gå in på "retro och nostalgi". Sommaren är en högtid av ljuvlig romantik, pastellfärger och söta saker!

Favorit vol 1

2010-07-03T08:19:00.000-07:00

Det finns några blommor i min trädgård som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta - detta är ett utav dem..

Den ljuvliga, ljuvliga pionen - som en kombination av gräddbakelse och tyllkjol. Och med en underbar, diskret doft, som den mest dyrbara parfym..inpackad i små otroligt kompakta knoppar, och vilken explosion när det väl är dags att träda fram..synd bara att livstiden är så kort, jag skulle kunna beundra dem hela sommaren utan några som helst problem! Det finns ju andra sorter också, jag har bara en - än så länge..Men vem vet, kanske någon dag har jag många olika..

I denna ljuva sommartid

2010-06-24T01:17:00.000-07:00

Borde egentligen vara i full fart med dammsugaren men springer omkring i pyjamasen och var ute och tog lite bilder. Det är så ljuvligt väder ute! Här skall ni få se hur det ser ut hos oss, just nu, nästan mitt i sommaren!

Den bästa tiden är nu! Njut och ha det riktigt riktigt gott!

Naturlig skönhet

2010-06-22T14:39:00.000-07:00

Vi plöjer och plogar, kämpar med ogräs av alla de slag, gödslar, gräver, sätter frön och vattnar. Efter ett tag kämpar vi med lite mera ogräs, letar efter de ynkligt små skotten och bannar över evig torka eller ihållande regn som gör allting surt. Om vi sedan har tur, får vi njuta av blomsterfröjd. Har vi mindre tur, har allt arbete varit förgäves.

Men den Store Trädgårdsmästaren, Han har kommit på de rätta knepen, resultaten talar för sig. De dyker upp varje sommar, man behöver inte rensa, inte vattna, inte så. På sin höjd hålla efter lite. Det är nästan så man blir lite avundsjuk, men det är ju tur att allt detta är till för oss, att njuta av och fylla våra vaser och krukor med. Nu är det dags - för de högst exotiska vildblommorna!

Helt ute

2010-06-09T14:11:00.000-07:00

Jodå, det är jag, skulle inte alls vilja vara inne. Och det märks, sängarna är obäddade, disken lägger sig i högar..Men det är ju bara så kul att jobba ute nu, vädret är så underbart. Började dagen med att kånka stenar från backarna härikring, vi skall nämligen göra en mur av naturstenar framför det som skall bli tomaternas hem. Mannen skall mura, jag är hantlangare som ser till att det finns stenar och sand och anant som behövs. Bilder på detta konstverk när det är klart, men nu lite stämningsbilder från annat håll i vår trädgård:

Detta är faktiskt ett loppisfynd, jättebra blomma, växer tacksamt nästan varsomhelst och blommar med underbara lysande blommor. Namnet minns jag tyvärr ej..

Konstig blomma, har förflyttat sig över trädgårdsstigen. Ville kanske ha omväxling?

Min ljuvliga Flammentanz-klätterros. Va, ser ni inte den? Kanske den hårda vintern är orsaken till att det blir inga blommor i år. Skall man klippa ner den eller, det brukar man ju inte med klätterrosor har jag förstått..

Vet inte vilket som är finast, den håriga knoppen eller den röda blomman?

"Bara lite till, sedan tror jag att jag spricker...hick.."

Tacksamma perenner, kommer snällt upp år efter år trots den hemska leriga jorden..

Helt nytt liv för Ikeas plastgardin. Här hängde tidigare en blå likadan, den var väldigt saklig och vuxen. Denna provoserar på ett positivt sätt och vill synas. Tar också upp blommornas färger på ett roligt sätt. Här skall vi minsann inte vara allvarliga inte!

Mmm..känner ni doften?

Ha det gott!!

Den blomstertid..

2010-05-23T13:43:00.000-07:00

Jodå, jag finns nog här även om jag har varit lite tyst av mig igen. Utelivet lockar, det har varit en ljuvligt varm vecka. Vi har faktiskt simmat hela veckan, härligt!

Här skall ni få några hälsningar från min trädgård:

Papegoj-tulpanen är min absoluta favorit!

Ha en skön vecka - och kom ihåg att gå med öppna sinnen och njut av varje underbara vårögonblick! Kram på er!

Brått brått..

2010-05-08T01:53:00.000-07:00

Att blogga skall vara roligt, eller hur - ? Just för tillfället känns det dock lite jobbigt..Inte för att det är på något sätt otrevligt att skriva, jag har bara så svårt att hinna med. Försöker tänka att det är ju ingen som tvingar mig att skriva, jag gör det när jag hinner och känner för det. Men samtidigt tänker jag på er alla som då och då tittar in här, för er skull skulle jag vilja skriva mera regelbundet. Jag följer själv flera bloggar och det är sååå roligt när man alltid har något nytt att läsa. Men som sagt, det här skall inte bli stress, livet är så stressigt annars.

När man har längre paus i skrivandet så blir man helt överrumplad av alla teman som strömmar fram, vad skall jag välja, vad skall jag skriva om? Skall nu plocka fram några av de många sakerna som pockar på uppmärksamhet.

Vår lilla Tipi, hunden alltså, har varit sjuk. Den fick svår magsjuka med allt som hör till och blev trots våra ansträngningar till slut så svag och sjuk att vi måste åka till veterinären med henne. Hon kom hem med en hel arsenal med mediciner som vi nu har klurat i henne. Hundar brukar ju i regel vara ganska lätta att ge mediciner, men helt plötsligt bestämde Tipi sig för att det skall minsann inte gå så lätt inte. En utav medicinerna skulle man ge med en spruta i munnen. Första gången försökte jag göra det ensam. Det slutade med att en del av medicinen hamnade i hundens mage, men en stor del fanns i mitt ansikte, i hunden päls, öga, på golvet och ja, säkert en del andra ställen också. Jag nästan grät och skrattade på samma gång, det vara bara så komiskt på något sätt. Efter det fick det bli två människor som tillsammans gav sprutan. Nu går det bra ensam också, hunden och jag har vant oss..

Sedan var det antibiot-tabletten. Jag fick en lysande idé om att ge den med ett välsmakande hundkex, det var något som Tipi fick ner i början efter den långa fastan. Jodå, det gick bra med kex, jag lyckades trycka in både tablett och kex i munnen på henne. Hon höll munnen stängd en stund och sedan öppnade hon den så mycket att hon lyckades spotta ut tabletten, den riktigt flög över terassen. Jag var förstås förargad men kunde åter igen inte låta bli att skratta, det såg också så komiskt ut. Två gånger lyckades hon få ut tabletten medan hon behöll kexbiten, men till slut vann jag så hon tuggade i sig båda. Och nu skall ni inte tro att jag har utövat våld på hunden, allt gick ändå väldigt vänligt till. Sedan började jag ge tabletterna i en liten bit mjuk hundmat, och då var det inga problem, hon slukade i sig allt (hihi, tur att hon inte kan läsa, annars skulle det kanske inte gå så enkelt nästan gång..)

Nu mår Tipi mycket bättre, dock har jag för mig att hon är inte riktigt som hon var förr, lite mera dämpad på något sätt. Mannen säger att jag har fel, och för en gångs skull önskar jag faktiskt att det skulle stämma. Och idag hittade vi dessutom två fästingar i hennes päls, hoppas innerligt att de inte har medfört större problem..

Bilden är inte från i år, utan från vår båtresa till Höglandet här i skärgården förra sommaren. Tänkte bara att ni inte tror att vi simmar här redan..

Ja, de där hundarna, de blir verkligen familjemedlemmar och jag sörjer och oroar mig..

En utav anledningarna till varför det har varit så brått är de här..

Ja det är full rulle i grönsakslandet och trädgården! Det känns faktiskt härligt, man skulle inte vilja vara inne alls! Nu har det regnat i två dagar så nu känns det som att man har rätt att vara inne också, annars är det som att man måste ta ut allt man kan av ""ute-årstiden". Först kändes trädgårdsarbetet jättetungt och jag tänkte att jag kommer aldrig att ha kondition att klara av att susa omkring med grepen. Men konstigt nog så stiger konditionen vartefter som man är ute och det är ju tur det!

Jag har förresten upptäckt att det är roligare att jobba ute i grönsakslandet om man gör lite ute-inredning på samma gång. Lyckades igår komma över ett billigt bord och fyra stolar på loppis, skall göra en härlig "paus-hörna" där man kan stanna upp och dricka saft mitt i allt grävande. Sedan lovade min härliga man att han skall laga en port av rostigt järn åt mig så jag kan sätta luktärter och annat klättrande där.

Vi lagade också ett litet trädgårdsland åt dottern (just fyllda 7 år), hon fick själv bestämma vad där skulle växa. Det blev solrosor, ärtor, rödbetor, morötter, ringblommor och lite andra blommor. Hon har bestämt lovat att ta hand om alltihop, men det skall bli intressant att se hur det går..Vi skall dock täcka så mycket som möjligt så det blir inte så mycket att rensa, det är ju det som är det tråkigaste tycker jag också.

När det är en tid då man lever så intensivt (läs: stressar ganska mycket fast det är roligt också) är det viktigt att man stannar upp och ser allt det vackra som finns omkring oss, annars blir det lätt så att det helt plötsligt är höst och man har bara jobbat och jobbat heeela sommaren.

För några kvällar sedan, sådär vid 22 (ja, vi var faktiskt uppe hela familjen då ännu..), såg vi plötsligt att det var en helt underbar solnedgång, den syns jättebra från oss. Dottern sade "snälla mamma vi kan väl gå ut och fota". Först kom jag på en massa anledningar varför det inte går, vi hade pyjamasen på oss, det var kallt, det var mörkt, de vackra färgerna skulle just försvinna osv osv. Men så slog det mig att jamen varför inte egentligen! Så vi tog jackorna på pyjamasen och stegade ut, jag och den lille fotografen med kamerorna i högsta hugg.

Och vet ni, det blev en helt underbar mamma och dotter-upplevelse, och vi fick uppleva ett fantastiskt skådespel på himmeln, här får ni några smakprover..

Otroliga färger, vilket mästerverk!

Igår satt vi och tittade på film och jag råkade titta ut genom fönstret - och så bar det iväg igen, denna gång utan tvekan. Himlen förändrades väldigt fort den här gången så vi hann just ut innan det blev mörkt..

Äras skall den som äran tillhör: tack vår kärleksfulle Skapare för dessa underbara vyer!

Kom ihåg att gå med öppna ögon, och ta tid att beundra den underbara naturen. Ha det skönt i helgen!

Mammas hjärna och violer

2010-04-21T13:25:00.000-07:00

Garanterat har ni aldrig sett en så galen rubrik någonstans förut..Kanske jag skulle satsa på en karriär med tidningsartiklar, man kunde ju köra med hmm..annorlunda rubriker som referens..Men hur galet det än låter så skall dagens skriverier faktiskt handla om de ovannämnda sakerna.

För att uppehålla spänningen så börjar vi med violerna. Den här tiden på året är det otroligt farligt att bege sig till trädgårdsbutiker och järnaffärer där det säljs trädgårdsredskap, sättpotatis och dylikt. Men man vill väl leva farligt så vi följde med min mamma igår till den lokala järnaffären, hon skulle ha en säck torv. Tror ni att hon kom ut med enbart det?? Nähä, med följde en säck sättpotatis (till henne), ärtfrön (till mig), morotsfrön på band (till mig), en kratta (till dottern), en kruka med tre gula violer (till dottern) samt en kruka med tre blå violer (till mig). Stackars mamma, det är dyrt att ha oss med..Men hon är så otroligt givmild och vill alltid ge allt möjligt så vi tackade snällt och kom hem med våra skatter.

Sedan testade vi dotterns nya lilla kratta och den fungerade utmärkt. Dock tog batterierna slut ganska snabbt, konstigt. I min kratta är det tydligen Duracell-batterier, i alla fall ibland. Igår var det det, jag krattade för glatta livet det som förhoppningsvis kommer att se ut som en gräsmatta igen till sommaren. Nu är det liksom lite glest mellan stråna..På kvällen var kaninen ganska trött så inte orkar den för evigt, den där Duracell, heller.

Vi hade också en mycket trevlig stund med att samla lite material härikring och så göra våra violkrukor riktigt fina, vi satt dem i plastbyttor och dekorerade lite. Så här ser min kruka ut..

Och sedan skall ni få se hur dotterns kruka ser ut. Innan jag visar den måste jag faktiskt säga att jag blev stolt och lite förvånad över att en 6-åring kan göra något såhär fint, och i den här saken så är jag faktiskt objektiv..tycker jag..

Hon fixade alltihopa alldeles själv! Jättebra gjort tycker jag! Och krukan är ännu snyggare i verkligheten, den kommer inte riktigt till sin rätt på bild (dålig fotograf..).

Det skall bli väldigt intressant att se om dottern också kommer att följa den konstnärliga banan när hon blir större, det lutar starkt åt det hållet redan nu tycker jag. Hon älskar att teckna, måla, sjunga, dansa, ja allt möjligt sådant. Jag har dock redan sagt till henne att hon skall känna sig fri att göra det som hon trivs med, fast bli långtradarchaufför om hon vill. Eller kanske inte riktigt det men ni förstår tanken..På ett sätt önskar jag att hon skall bli konstnär, livet blir rikare då. Dock när det gäller inkomster så är det väldigt osäker bana..Känslomässigt kan det också vara tungt, konstnärer lever så otroligt intensivt och det är jobbigt ibland (vet vad jag talar om). Så det är lite tve-eggat det här..

För att ha kvar hennes första konstverk har jag en pärm där jag samlar några av de bästa bilderna och annat som hon har gjort. Bläddrade i det för några dagar sedan och fick se något som vi skrattade åt redan då när hon ritade det.

"Mammas hjärna" heter den här teckningen och den är ritad ca 1,5 år sedan då Eleonora var 5 år. Otroligt intressant att hon ser min hjärna såhär, undrar vad hon grundar den uppfattningen på?? Det sägs ju att män har en hjärna som liknar ett rakt rör (därför har de så enkelt att göra beslut snabbt och inte virar in sig i en massa konstigheter) och vi kvinnor har en hjärna som är full med krusiduller och liknande, som den där bakelsen som man har till första maj här i Finland, "tippaleipä" heter det på finska och den ser ut som en murkla..

Jag känner mig många gånger just sådär rörig i huvudet, men inte visste jag att det gick att se det på utsidan också?!?

Ha en bra dag, alla ni med både enkla och invecklade hjärnor!

I behov av ljus

2010-04-18T13:32:00.000-07:00

Solen - och ljus över huvud taget är ett stort under. All den perfektionism, exakthet i mått, vinklingar, avstånd - det är återigen ett så bra bevis för att det finns ett stort Intellekt, en Skapare bakom allting. Inget slumpmässigt här inte!

Annat är det med oss människor. Vi kan konsten att tabba oss i både smått och stort, ja faktiskt även när det gäller ljus..Ta nu till exempel mina pärlhyacinter. Jag tror det var mamma som planterade dem i en kruka förra hösten - eller så var det jag men jag har inget minne av händelsen..Krukan har i alla fall övervintrat i ett utrymme som egentligen är en bastu men fungerar som källare (intressant motsägelse eller hur?). För en vecka sedan var jag och mamma in dit för att hämta något och så upptäckte vi att det hade börjat växa spaghetti i en av krukorna, ja det satt några konstiga klumpar i ändorna. Efter en närmare titt så visade det sig att det var ju faktiskt pärlhyacinterna, men utan solljus så hade de stackarna inte fått färg.

Jag tänkte att jag sätter ut dem på terassen och hoppas att lite solterapi gör susen. Nu har de varit ute i en vecka.

Som ni ser så har blommorna fått rätt färg. Men bladen och alla de andra delarna har inte hittat det gröna, eller så har de kanske misstagit sig på årstiden..De har inte fått kallt så det är ingen höstfägringsfärg heller..Eller kanske det här är någon ny extra-special sort?? Si eller så, fina är de i alla fall..speciellt när vårregnet har gett dem en dusch..

Ha en skön början på veckan!

Nytt liv på landet

2010-04-15T13:53:00.000-07:00

Vill för det första börja med att önska alla nya läsare välkomna, jag är jätteglad över att ni har hittat hit och hoppas att ni tittar in i fortsättningen också! Och tack snälla Persilja för att du skrev om min blogg i din blogg (!?), det är helt och hållet tack vare dig som jag har nu flera att skriva till eller för! Om det förresten är nu någon här som inte ännu har varit och läst Persiljas blogg så kan ni göra det genom att klicka HÄR! Där har ni en dam som är glad, rolig, personlig, har stort hjärta mm. - läs själv får ni se!

Idag tänkte jag skriva om ett av mina favoritprogram på tv. På en kanal här i Finland som heter Liv går det på söndag eftermiddag ett program som heter "Nytt liv på landet" (Uusi elämä maalla). Det är en engelsk serie där man visar familjer som bestämmer sig för att bryta upp från storstadens stress, köpa ett gammalt hus (kan vara gammalt slott, lada, skola osv.) på landet och reparera detta till sitt nya hem, vissa skapar sig ett nytt jobb också på samma gång. Tänk att det finns så många sådana familjer bara i Storbritannien, jag tror att vi har tittat på den serien över 10 gånger redan..Varför gör man förresten inte en sådan serie i Finland eller Sverige, nog skulle det finnas likadana "storyn" här också!

Av någon anledning har jag alltid gillat "börja om på ny kula"-berättelser både när det gäller böcker och filmer. Det är något härligt kittlande över att man lämnar precis allt det gamla och börjar om på nytt. Kan det ha med min ålder att göra, dom säger ju att när man blir 40 så får man för sig att man skall göra något omvälvande - ? Samtidigt beundrar jag dom här människorna som tex visas i den här tv-serien, dom kämpar som galningar genom långa nätter med byggarbete och månader i husvagn och allt möjligt för att sedan kunna flytta in i sitt drömhus.

Dessutom är det något speciellt med gamla hus, de har en historia att berätta. Vi bor i ett nybyggt gammaldags hus som jag skrev om tidigare. Det är ju bra på det viset att man vet hur huset är byggt och så, så det blir inga otrevliga överaskningar. Men någonting saknas. Jag skulle faktiskt otroligt gärna vilja börja på nytt med ett gammalt hus, helst skulle det vara ett stort stenhus, typ sådana som finns på Gotland. Jag skulle älska att ha massor med utrymme, stora golvytor, stort gammaldags bondkök. En gårdsbyggnad med gårdsbutik och galleri. Och så skulle jag inreda med loppisfynd. Oj vad det skulle vara härligt.

Nu skall ni inte missförstå mig - jag trivs bra i vårt hem så som det är nu också. Men drömma lite kan man ju göra..Just nu har vi vårt liv här, av många anledningar kan vi inte ens flytta härifrån så det gäller att vara nöjd..Och sedan är det ju så också att jag har aldrig renoverat ett gammalt hus så kanske jag inte alls vet hur jobbigt det kan vara. Och inte är det grovjobbet som jag drömmer om utan det där roliga, att skaffa möbler och inreda, kanske måla väggar och så.

Nu sade jag förresten fel - jag har faktiskt varit med om att renovera flera gamla hus, men då var jag liten. Hela min tidiga barndom har vi flyttat från ett gammalt hus till ett annat och pappa har renoverat dem. Det var faktiskt riktigt roliga tider, jag har många fina minnen från de åren. Tex minns jag när vi just hade köpt en gammal lanthandel, vi satt i köket och åt korv som mamma hade stekt i stekpannan, och så drack jag mjölk och andra kaffe från Arabia-kaffekoppar med fyrklövermönster på. Jag minns jättetydligt hur det luktade i köket då, en blandning av stekt korv, kaffe och gammalt hus. Om det huset drömmer jag fortfarande om på nätterna, att jag åker dit igen och ber de nya ägarna om att få titta in, och allt känns så bekant och jag känner mig trygg och lycklig. Huset ligger inte så långt härifrån faktiskt, på fastlandssidan, vi har kört förbi där flera gånger. Det konstiga är att huset tycks ha krympt med åren, i mina minnen är det JÄTTEstort..Men så är det väl när man själv växer..Kanske jag faktiskt går dit någon gång och ber att få titta in, har inte vågat ännu..

Nu blev det lite memoarer här mitt i allting..Men som sagt, om ni har tillgång att se på finsk tv så rekommenderar jag programmet varmt, söndagar kl 13 alltså, kanalen heter Liv.

Hemma hos oss-reportage

2010-04-03T10:42:00.000-07:00

Jag lovade visst för ett tag sedan att jag skulle göra ett hemma hos oss reportage på skoj. Det verkade emellanåt att jag aldrig får det gjort då det kändes att det aldrig var riktigt så städat osv som jag ville ha det. Men tadaa!! Nu är det gjort, jag har gjort reportaget färdigt. Kanske jag skall utfärda en varning att följande är ingenting för sådana som tar livet på största allvar eller som inte förstår sig på att hemtrevnad är mycket viktigare än senaste nytt när det gäller heminredning..men det är ju inga sådana som läser den här bloggen eller hur?? Så kära läsare, här kommer nu reportaget som jag har döpt till:

Här bor: John Sychold, konstnär, Laura Sychold, fotograf och egen företagare, Eleonora 6 år samt blandrashunden Tipi 1,5 år.

"Den största komplimangen vi kan få om vårt hus är när någon frågar om vi har renoverat en gammal stuga" säger Laura Sychold, frun i huset. Detta då huset är relativt nybyggt, det färdigställdes år 2001 just innan paret gifte sig och flyttade in tillsammans. Tanken har dock varit att huset skall se gammalt ut, som om det alltid stått på tomten. Av denna anledning har man också använt mycket återanvänt material, tex taket är lagt av gammalt tegel.

Huset är planerat och påbörjat av Laura innan hon träffade sin man John, så storleken är mera beräknad åt en singel - "om jag skulle ha vetat att jag strax skulle träffa en konstnär som behöver en atelje och några år senare få en dotter och en hund, skulle jag ha planerat in betydligt mera meter åt alla håll" skrattar Laura. Familjen lever dock väldigt enkelt och hittills har det gått bra trots litet hus, som endast är ca 54 kvm. Och känns det trångt är det bara att ge sig ut i trädgården eller de närliggande skogarna, bergen och åkrarna, där finns gott om plats.

Här kikar vi in i familjens sovrum. "Vi klämmer faktiskt in oss i samma rum allihopa när vi sover, tom hunden kommer ofta och lägger sig på golvet. Det känns ganska mysigt när vi är så nära varandra.

Färgerna i sovrummet ändras efter årstiderna, just nu är det turkost, grönt och blått som gäller. På väggen Laura Sycholds fotografi "Blue" på canvas.

Favoritfärger.

Dottern Eleonoras lilla krypin. "Eftersom huset är så litet så har Eleonora inget eget rum men vi har gjort en liten "hemlig hörna" till henne i vardagsrummet. Där sitter vi båda ibland och läser och hittar på berättelser. Dit kan hon också krypa och dra för gardinerna om hon känner för att vara ifred".

Ute ligger ännu snön kvar ett tag till men här inne är det sommarfärger som gäller. "Jag blev så trött på vintern och dess mörka färger och ville ha in skirt grönt och pigg cerise så jag tog en tjuvstart på sommaren inne i vardagsrummet. Mörka vintergardiner ersattes av tunna ljusa med rosor och nu badar hela rummet i det klara vårljuset".

Färgterapi på fönsterbrädan.

Segelbåt i glas gjort av konstnären John, som oftast målar segelbåtar på tyg.

"Vi lever enkelt och ekologiskt, tex värmer vi upp huset med ved. Denna vinter har det gått åt en hel del klabbar.." På väggen en gammal målning av John från Portugal, ett av hans favoritländer.

En detalj av ett loppisfynd, ett gammalt lapptäcke. "Jag älskar sådant som är lagom slitet, det här täcket var verkligen en skatt. Jag skall beundra den ett tag och sedan kommer den förmodligen att få ett nytt liv i en eller annan form i min nätbutik. Det är sällan man ser gamla täcken med såhär underbart pudriga färger.."

I ett hörn av vardagsrummet har Laura sin arbetsplats. Det är härifrån som hon sköter sin nätbutik, "Laura´s inredning och konst" (www.lauras.fi) och tar hand om sina fotografier. Laura har varit företagare i ett år nu. "Jag har fotograferat i över 20 år och alltid varit intresserad av inredning på ett ekonomiskt och ekologiskt sätt, loppisar har varit min stora passion så länge jag kan minnas. Jag har nu kombinerat dessa intressen samt min mans underbara målningar i min nätbutik. Jag ser fram emot att utveckla sortimentet, nu finns det konstfoton, målningar, handplockade loppissaker och en del egen tillverkning att köpa. "Jag vill hitta saker som är speciella på ett eller annat sätt, personliga och annorlunda, och sedan sälja dem till människor som uppskattar att vara individuella. Jag tillhör också den åldersgrupp som upplever retrosaker som nostalgiska minnen från barndomen, så sådant finns också i nätbutiken. Tillsammans med min man har vi också massor med idéer på saker vi kan och skall göra själv av främst återvunnet material bara tiden skulle räcka till.."

Vårens budbärare.

Inblick i köket. Det nalkas festmåltid med ugnskyckling samt rostade grönsaker. "Jag lagar mat med samma inställning som jag inreder, det skall vara enkelt, rustikt, lite bohemiskt och ge glädje".

Från ett hörn i köket. Narcisserna är som små härliga solar.

"Färger har alltid varit viktiga för mig. De ger energi, glädje, tröst, lugn, allt efter behov. Färger är också i en viktig roll i nätbutiken. Nordiskt vita hem är helt underbara, men själv måste jag har färger, speciellt när vi har ändå relativt långa vintrar här i Finland och då är det oftast vitt ute. Finländarna har tidigare varit lite rädda för att använda färger i sina hem, men det har blivit bättre genom att man tex rest utomlands i länder som Indien och tagit del av de underbara vitamininjektioner som färgerna ger. Det skall förstås vara balans, inte för mycket av någonting. Huvudsaken att man själv och familjen trivs och mår bra hemma.

Vi har det aldrig petnoga i ordning eller skurat med tandborste i alla hörn, fast jag lite har en läggning att jag skulle vilja ha det så..Men med tiden har jag lärt mig att slappna av lite, livet skall ju faktiskt vara annat också än bara städning.

Vi lägger inte heller ner mycket pengar på vår inredning, det mesta är loppisfynd, Ikea, fått och hittat. Ett bra knep är också att packa ner gardiner och mattor och lyfta upp på vinden, ganska snabbt glömmer man vad man har där och då är det som nya grejer när man får ner dem efter en tid. Innan jag ger mig på jakt efter någonting "nytt" brukar ja titta i skåpen först, ofta hittar jag där vad jag saknar. Ibland är det bra att ha dåligt minne... Dock brukar det fastna med saker till hemmet också när jag är på jakt efter fynd till nätbutiken på loppisar runt om".

Den bohemiska stilen fortsätter också i trädgården, som ännu är under uppbyggnad. Vid besöket är det vinter men här är några stämningsbilder från familjens album:

"Här, på Finlands största havsö, lever vi ett enkelt men intressant och lyckligt liv med massor av idéer och spännande planer" avslutar Laura Sychold. Vi önskar familjen lycka till med sina förehavanden!

Jaha, då har ni varit hemma hos oss, hoppas ni tyckte om besöket! Nu kunde jag ju inte visa alla hörn och kanter men det gör man ju inte i riktiga reportage heller! Måste säga att det var förvånansvärt svårt att fotografera sitt eget hem, måste lyfta på hatten för dem som jobbar med sådan fotografering och styling! Ni är verkligen duktiga!

Ha en skön fortsättning på helgen!

Resfeber..

2010-03-22T10:19:00.000-07:00

Nu är väskorna packade och imorgon bär det iväg till Raumo, 150 km hemifrån. Det skall bli roligt att åka, det blir som en veckas äventyr, speciellt som det är gemensam utställning för första gången..Här får ni ännu tid och adress till utställningen, om ni skulle ha vägarna förbi, kom gärna och hälsa på och titta på konst!

"Maalta ja mereltä" (från land och hav)
Målningar och konstfoton
Laura och John Sychold
24. - 28.3 2010
Villa Jussoila, Karjalankatu 16, Raumo
öppet ons 14-17, to-fre 11-17,
lör 10-15, sönd 11-17

VÄLKOMMEN!

Mitt i brådskan..

2010-03-19T10:06:00.000-07:00

Det har gått lång tid sedan jag skrev sist - det har varit så mycket och mångt i livet så det har inte blivit krafter över åt bloggen. Men nu skall jag skriva några rader..

Är mitt i smeten vad gäller den kommande utställningen som vi skall ha i Raumo nästa vecka..Inbjudningarna har farit iväg, affischerna är kopierade, (nästan) alla bilder är färdiga (en skall hämtas från tryckeriet), tavlorna borde vara färdiga, snart skall jag börja packa..Vi har alltid massor med saker med oss, jag vet inte riktigt hur det blir så..Det är ibland svårt att veta vilka kläder man skall ta med. På utställningen skall man ju vara lite fin, sedan skall vi till lekparken så gott som dagligen med dottern och där skall det vara varma och bekväma kläder med, nu vet man inte om det blir tö eller kallt..Det är ju tur att man numera inte behöver ta barnvagnen med sig, det är ju lite mindre grejer då..Tur att mannens bil är så stor så det ryms nog..Sedan är jag väl den där "tarnumeddethäromdetskullebehövas"-typen, definitivt inte "passochtandborste"-typen..Men det går ju inte heller när man har barn. Jag har dock minskat på sakerna liiite grann så kanske om tio år sådär..

Sätter in en inbjudan här också till utställningen om några dagar, men nu om lite annat.

Tre generationer kvinnor var till Ikea för några dagar sedan, med hem följde några härliga vårtecken..

Det här är troligen den vackraste blomman som jag har sett på länge, den här hortensian. Så underbar färg, så många nyanser, helt otroligt underbar! Jag är dock lite rädd för hur jag skall få den här att överleva så länge att den blir planterad ute, för det är ju faktiskt en uteblomma. Jag hoppas den blommar länge nu!! Jag blev så kär i dessa lila nyanser att jag började nästan fundera på om jag skulle ändra färger i köket från cerise till lila istället...

Det skall förresten bli spännande att se hur trädgården ser ut när all denna snö försvinner, det verkar som ett underverk om allt har överlevt under tyngden. Många enbuskar har böjts ända ner i marken, få se om de orkar resa sig igen. Jag har verkligen inte särskilt gröna fingrar, men har med åren blivit mer och mer intresserad av trädgård och blommor. Som i inredningen så gillar jag i trädgården en lite bohem cottage garden-stil, helst skall det vara mycket blommor lite huller om buller. Jag har varit jättenöjd med min lilla trädgård de senaste åren, bara man skulle få det att bli massor med blommor och myyycket lite plats för ogräs. Jag vill helst inte ligga och rensa hela sommaren..

Familjens yngre trädgårdsmästare hittade också något på Ikea..

Visst liknar de nästan sparris, så fulla av liv. Men det är ju narcisser som ni säkert gissade. Hoppas de inte blommar nästa vecka när vi inte är hemma, dottern väntar så på att få se blommorna.. Dessa är också underbara vårtecken..

Dessa är nästan lite överblommade redan men ännu så härliga. Jag älskar tulpaner!

Nästa sommar kommer det att hända mycket roligt, en sak fick jag bekräftat alldeles nyligen - vi har kommit med i kulturhändelsen Konstrundan! Det betyder alltså att konstnärer öppnar sina hem och ateljéer under tre dagar för allmänheten, vem som helst får komma och hälsa på, titta på konst och prata och göra inköp om man så vill. Mera om detta kan du läsa här på Konstrundans hemsidor. Ojojoj, det känns faktiskt riktigt pirrigt och lite härligtläskigt när man tänker på att vem som helst kan komma till oss - tur att det är ännu tid att rensa och fixa..Det ger ju bra fart och motivation att göra saker när man har något sådant här på gång, dock är det ju bara tre dagar så inte skall jag städa hela sommaren - men kul skall det bli, det är helt klart!!

Tack för idag, slut för idag. Vi hörs snart igen! Ha en fin fredag!

I vårsolens sken..

2010-03-06T09:56:00.000-08:00

Jag hittar inte mina solglasögon. Det är så JÄTTEirriterande, i början på vintern letar man efter värmekabeln till bilen och isskrapan, och när våren kommer letar man efter solglasögonen. Och det där halvåret är alldeles för lång tid för att man skall komma ihåg VAR den där superbra platsen är som man lade dessa grejer på..

Idag skulle man verkligen ha behövt solglasögon, kombinationen vita snöfält + klart solsken var nästan förödande för dessa arma grävlingsögon..Vi har sett fram emot när snön börjar bära, finns det förresten ett uttryck för det på svenska, på finska heter det "kantohanki" (om alegni läser, du kanske vet som är duktig på språk?), det betyder att man kan gå på snön utan att sjunka ner..Mannen var redan igår helt övertygad om att det skulle bära, så han gav sig iväg till det som på sommaren är grönsakslandet. Det gick inget vidare, han sjönk stundvis ner nästan till midjan, hunden och dottern gick det bättre för. Idag gjorde vi ett nytt försök, det var ju trots allt -15 grader i natt. Solen fick trädgårdsgenerna att vakna så jag tänkte kombinera snöpromenad med lite trädgårdsplanering. Det gick inte så bra, dessutom gjorde det riktigt ont att sjunka ner genom den hårda snöskorpan. Ännu får man vänta lite innan man kan ge sig ut och skida över fälten. Eller man kan ju försöka men det gäller att ha mobilen med sig så man kan ringa efter grannens traktor när man sitter där i drivorna upp till öronen..

Den här veckan har bloggen varit långt borta från tankarna, om några veckor är det nämligen utställningsdags och det är en hel del att göra före det. Det blir en historisk utställning, det är nämligen första gången som vi har utställning tillsammans, mannen och jag. Det blir alltså målningar och konstfotografier. Har hållit på nu i två dagar med inbjudningskortet - hur kan det vara så svårt att få ihop två ganska olika konstnärers verk på ett kort? Dessutom uppför sig skrivaren konstigt, jag bytte färgkasetter på den och nu är den förälskad i rött och blått. Fattar inte, jag har inte rört några inställningar, vad kan ha hänt? Det är underligt att det alltid skall hända något sådant här när man är uppe i något viktigt och lite brådskande..Men annars skulle det väl vara för lugnt och stresslöst här i livet (??)..

Det är en i familjen som i alla fall vet precis var solglasögonen finns..

Jycken läser tydligen om hur hon skall uppföra sig..Det är ju jättebra när hon sköter det där med uppfostran alldeles själv..Skämt o sido så är det faktiskt riktigt roligt att lära hunden nya saker, man borde lägga mera tid på det bara. För två dagar sedan lärde vi henne "mangu", det är när hon sitter på ändan med tassarna uppåt, om ni förstår vad jag menar..Hon ser nämligen precis ut som en mangust när hon sitter sådär, jättegulligt! Måste ta en bild på det också så får ni se..Jag tror att det finns mycket potential i henne, det gäller bara att ta tillvara på det. Hon är mycket villig att lära sig. Vi har också haft en "agility"-bana för henne med olika hinder och grejer man skall springa igenom, det är också jättekul. Nu ligger allt under snön..

Ha en skön helg allihopa, kom ihåg att tanka D-vitaminer i solen men skydda ögonen - som våran Tipi!

Vårtecken och vinnare

2010-03-01T07:57:00.000-08:00

Jaha, då var det måndag igen då..Idag har det kommit ner massor med snöslask från ovan. Vår väg som går genom skogen har förvandlats till geggamoja som bilen sjunker ner i, väldigt trevligt att köra i det när man inte vet om man kommer fram dit som man själv har tänkt sig eller dit som geggan har tänkt..Igår lyckades jag köra fast i en snödriva på vår egen backe så ordentligt att fyra personer kämpade över en timme för att få loss bilen..

Men trots detta så kommer faktiskt våren närmare hela tiden, det ni! Här skall ni få några bevis i bilder:

Har ni sett en sådan här videkatt förut? Det gäller att titta nära..

Det här skulle ni aldrig gissa rätt på, den här blommar nämligen sisådär två månader för sent, det är en..

Amaryllis! Fick dom av mamma någon gång i november, planterade i kruka. Trodde att de var helt döda men långsamt långsamt började det synas livstecken. Och nu, NU blommar de! Denna har fyra blommor i samma skaft..Och ser ni vad där är mera, något grönt?

JAAA, det ÄR björklöv, faktiskt!!! Mannen tog in kvistar för ca två veckor sedan, och efter att ha varit i värmen belönade de oss med denna syn, små underbara gröna löv!!! Med just den där klibbiga fuktiga ytan som de även får ute när det blir vår på riktigt!! Vilken exotisk syn i denna snöslask!!

Så till tyck till-tävlingen som var slut igår. Jag hade hoppats på lite mera svar men är jätteglad för er som tyckte till, tack snälla ni! Vad jag inte hade räknat med var att det skulle vara så svårt att belöna bara en av er, dvs att utse bara en vinnare, helst skulle jag vilja belöna er alla! Men rätt skall vara rätt, så därför skall jag nu berätta för er att vinnare i min bloggtävling är......PERSILJA!! tusen grattisar! Skall höra av mig till dig för att få adress osv vart priset skall skickas! Och till er alla önskar jag riktigt underbara stunder med stora och små förändringar i hemmet!

Om en "tyck till-tävling" och lite annat..

2010-02-23T01:13:00.000-08:00

Här sitter vi med frusna näsor, jag tror att i natt var det rekordkallt vad gäller i alla fall Kimitoön, vi hade -26...usch säger jag bara..Nu har vi eldat i alla ugnar här på morgonen och det känns riktigt skönt nu, och ute är det "bara" -15 nu. Kanske man kunde bege sig ut för att skotta snö (igen)..

Hur går det med mitt inredningsprojekt då? Jodå, långsamt framåt, har faktiskt lyckats få upp nya gardiner till köket. Letade på alla loppisar i byn efter rätt tyg men det fanns inte så jag var tvungen att ge efter och gå till den lokala tygbutiken. Jag har inget emot att köpa nya tyger men vill i alla fall först och främst köpa på loppis om det är möjligt. Hittade en "ändbit" av ett tyg som var tillräckligt mycket "Pippi Långstrump", det fanns inte så mycket kvar men det fick gå bra i alla fall. Så här ser gardinerna ut:

Ni får ursäkta att det är en sådan hemsk blixt-bild, jag orkade bara inte släpa fram stativet..Tar bättre bilder sedan när jag får hela köket i ordning, men nu alltså en liten "glimt" så ni ser att det går framåt..Nu ser det faktiskt ganska somrigt ut i köket, kanske lite i tidigaste laget men who cares..

Jag har aldrig haft någon tävling här i bloggen så nu tänkte jag att det skulle vara roligt. Lotterier är jag inte riktigt för men nu blir det en tyck till-tävling. Vad konstigt det låter, men tanken är alltså att jag ställer en fråga och den som i sitt svar ger den bästa/roligaste förklaringen till varför hon/han svarar just så, vinner ett pris. Och frågan lyder:

Vilken årstid passar bäst/inspirerar mest till att göra om hemma/inreda? Förklara varför just då!

Vad vinner man då? Jo, den som blir vald som vinnare får välja ett utav konstfotokort-seten som vi har i nätbutiken, alternativen är:

"Naturell"

"Abstrakt"

"Snö och is"

"Nostalgi"

I setet ingår alltså fem olika kort (med blank insida) med kuvert, värde 10 €. Vinnaren får välja ett utav seten.

Så nu hoppas jag på massor med kommentarer, tävlingstiden pågår fram till nästa söndag, 28.2.10 kl 18. Man kan delta genom att lämna kommentar till denna postning eller skicka mig e-mail, adressen finns någonstans här i högermarginalen.

Ha en skön vecka allihopa, här i Finland har en del sportlov den här veckan. Lite kallt för sportande kanske men ändå..

Den kommer - vänta bara!

2010-02-12T08:04:00.000-08:00

Jag VET att ni är alla så innerligt trötta på allt som har med vintern att göra, det är faktiskt jag också. Men idag när vi var ute kunde man faktiskt märka en förändring - en väääldigt liten men ändå..Om man tittade sådär snabbt så verkade det som om allt var sig likt..

Terassen är djupt inbäddad i snö..

Fåglarna får ännu bada i kallt vispat grädde..

Hundrackarn är sig lik..

Taket är så fullt med snö så det måste "plogas" med den här fiffiga uppfinningen..

Så det är alltså full vinter. Eller? Om man känner efter..

..så känner man hur solen värmer på ett annorlunda sätt, och försöker smälta snön redan. Och det bästa av allt..

Vad skulle vara mer tydligt vårtecken om inte dessa "videkissor" (som man säger här i Finland)! Så våren kommer i år också, hurra!

Vad skall färgen heta?

2010-02-06T09:28:00.000-08:00

En av bloggarna som jag följer regelbundet är Persiljas hus, där skriver Pernilla om sitt liv med huset och familjen. När jag började blogga så kände jag en viss tvekan över att verkligen vara mig själv och visa vårt hem som det är. Men så råkade jag hitta till Persiljas hus av en slump och det var verkligen toppen! Denna kvinna är så äkta och vågar visa även högar av smutstvätt om det vill sig, det är så härligt! Hon är mycket kreativ och älskar färger, det är en njutning att läsa vad hon skriver och bilderna hon visar. Om du också vill läsa hennes blogg så skall du klicka HÄR. Har för övrigt inte fått gjort någon länklista för andra bloggar jag läser, det kommer väl så småningom.. Förresten innan ni klickar in hos Pernilla, så skall jag varna alla er som endast älskar vitt och grått, hos henne är det nämligen ganska lite av den sorten..

Men varför jag nu började med denna inledning är att jag har slagits igen av omgörningsviruset. Det är säkert för att vårsolen börjar så småningom kika in mellan snödrivorna. Men i vilket fall som helst, så skulle jag vilja byta färger i hela huset. Grunden - alltså väggar och tak - är vit men annars..När jag har fått lite färdigt har jag bestämt mig för att göra ett hemma hos-reportage hos oss, bara på skoj alltså, hit till bloggen. Ta ett rum i taget och visa det för er. Detta är också något som jag har fått mod till genom att läsa Pernillas blogg. Men för tillfället pågår ännu fundering - vad skall färgen heta? Idag tittade jag på köket till exempel. Vi har en ganska besvärlig färg på köksluckorna, den ser ungefär ut såhär..

Hmm..det är kanske svårt att få någon uppfattning om hela skåp så jag sätter in en större bild i repris..

Det är alltså en blåturkosgrön färg, en sådan färg att jag alltid glömmer bort exakt vilken nyans det är. Nu är det rött i gardiner, dukar osv. men jag har plötsligt tröttnat på det röda. Eller skall vi säga just den här röda färgen. Vad skulle då passa ihop med dessa skåp?? Fram med mina härliga färgkartor..(jag bara älskar färgkartor, har gjort den så länge jag kan minnas faktiskt)

Av någon anledning så är jag lite sugen på cerise eller någon slags rosa, inte någon ljus utan sådär lite starkare..

som garnet här..eller..

som blomman..Eller skulle man smälla till med

något orange? Eller kanske..

grönt? Det börjar faktiskt luta mot det där cerisa eller mörkt rosa..Här är ni hjärtligt välkomna att berätta vad ni tycker, eller om ni kanske kommer på någon annan färg som passar?

Jag är så glad att jag annars börjar långsamt hitta min egen stil. Hur jag än försökte så blev det inte skandinaviskt vitt fast jag tycker det är fint - hos andra. Nä, jag har funnit mitt inre väsen eller hur man säger, och i mig bor - Pippi Långstrump! Jag är just så där lagom galen och bohem och JAG ÄLSKAR FÄRGER!!! Så nu skall vårt hem förvandlas till Villa Villekulla, det låter väl kul! Äsch, nu kom jag just på att jag är ju så kär i linnetyger nuförtiden, i naturella toner..Nåja, det är väl bara att smälla ihop allting, göra en salig röra med allt möjligt. Hmm, ja det är ju så det ser ut här redan - en salig röra..(vad är det förresten för saligt med en röra, jag bara undrar??) Kanske jag inte har hittat min stil ännu i alla fall..snyft..Men för att nu hitta en fast punkt i denna röriga saliga tillvaro så är det i alla fall en sak som jag är HELT säker på, nämligen att jag gillar..

Ljus, massor massor med ljus! Vi var till Ikea för några dagar sedan och jag köpte en jättelåda med ljus, egentligen ganska lustigt att köpa en stor låda nu när det börjar bli vår och så ljust att man inte saknar levande ljus inne, men nu har vi i alla fall så det räcker. Jag älskar doften av ljus och stearin, det frambringar något slags minne kanske från barndomen eller så.. Jag doftar på dem och njuter..Och när det är kväll så är det ju faktiskt mörkt så det blir ännu riktigt stämningsfullt med ljus. Tänd ett du också och njut av veckoslutet!

Sunshine..

2010-02-02T07:51:00.000-08:00

Jag tror att vintern har kommit för att stanna för alltid - nä, skojar bara, fast nog märker man att nu börjar många bli lite smått trötta på snö och kallt. Ändå känns det bra för det är ju så här det skall vara här i Finland när det är vinter. Det är också bra att en del ohyra dör i kylan, det gör de ju inte om det är plusgrader hela vintern igenom. Sedan har vi ju också fått njuta av olika vintersporter som snöplogning, skidåkning, skridskoåkning, sparkkälkeåkning..ja och snöplogning...

Vi var och grävde fram den lilla dammen med is på som vi har här i närheten där dottern har börjat åka skridskor. Det blev lite paus för det var så kallt men idag sparkade vi oss dit igen med sparkkälkorna (hmm, ordet ser konstigt ut, är det rättstavat??). För snart två veckor sedan plogade vi rent (med en sådan där bred snönågonting, vet faktiskt inte vad det heter på svenska, som man knuffar framför sig och samlar snö i, hjälp, någon?) men nu var där igen 30 cm snö så det var bara och sätta igång igen..Jag har än så länge inte klarat av att stå på skridskorna jag köpte på loppis så jag motionerar istället med att ploga snö. Det är ju förstås bra att man har någonting att göra, blir trist annars att bara stå rakt upp och ner och inte göra något alls..

Det är med stolthet jag följer dotterns skridskoåkning, tänk vad enkelt och bra det går efter bara några få gånger! När jag hade tittat på henne ett par gånger så fick jag ju för mig att det är ju hur enkelt som helst, och skaffade mina skridskor. Sedan provade jag en gång - och kunde hålla mig upprätt bara med hjälp av sparkkälken (rollatorn), utan den vågade jag inte alls. Jag är så hiskeligt rädd för att falla, har gjort den någon gång (utan skridskor!) och slagit huvudet i isen så jag minns fortfarande hur det känns, därför vill det inte löpa riktigt..Kanske ger jag skridskorna en chans till, men få nu se när det blir. Till sommaren kanske??

Nu måste jag tillägga att jag har faktiskt kunna åka skridskor en gång för en evighet sedan - och det är tydligen INTE som med cyklande, att när man en gång har lärt sig så...Eller kanske jag har blivit gammal?

Men för att vintern nu håller i sig och gör oss lite halvt nerfrysna, tänkte jag faktiskt pigga upp er med att sätta hit bilder på underbart gula och orange blommor. Faktum är att jag faktiskt inte alls tycker om gult, jag har till och med gjort försök att undvika gula blommor i min trädgård. Det har dock visat sig att gula blommor är ganska starka och klarar mycket, även att bo i vår trädgård vilket kanske inte är det lättaste här i världen..Sedan måste jag säga att i grönsakslandet älskar jag gula blommor (kan hon inte bestämma sig, kanske ni säger nu), speciellt ringblommor. De är såååå toppen, klarar nästan vad som helst och blommar jättelänge, långt in på hösten fast det blir lite kallt också. De håller också viss ohyra borta så det finns en praktisk aspekt också här..

Nog med prat, här kommer bilder, lite solskensenergi till er alla. Känner ni värmen?

Nu är det redan februari. Det dröjer faktiskt inte så hemskt länge innan vi får se..

Om man skall förkultivera växter så börjar det snart bli dags för vissa sorter. Livet vinner och vintern försvinner!!! Snart är vi här..

Ha en solig och glad vecka!

Med färg eller utan

2010-01-22T09:02:00.000-08:00

Jag har länge hållit mig lugn vad gäller utseendet av bloggen men nu var det dags för lite förnyelse..Har varit på ett par jättefina fotobloggar och sett att ganska många använder svart bakgrund för att bilderna skall komma mer till sin rätt. Och eftersom jag har mycket bilder så tänkte jag prova, hoppas ni inte tycker det är för mörkt. Vad har då bilden med bloggens namn att göra? Absolut ingenting! Det verkar bara att jag är galen i grönt, det sjunker djupt in med bilder med grönt. Jag kom på mig själv en dag med att vara ledsen över att det dröjer till nästa höst innan naturen presenterar den färgskala som jag älskar. När våren kommer spricker allt ut i grönt, men det är en "omogen" grön färg, ljus och skir, vacker i och för sig. Men nu är det så att jag gillar allra mest den mogna gröna färgen, fyllig och nästan sensuell i sin mustighet. Samma sak med andra färger i naturen, brunt, grått osv. Just dom färger som fanns innan snön kom. Grönt verkar vara för tillfället annars också viktigt för mig, jag märker att när jag söker saker till nätbutiken på loppisarna så är det ofta gröna saker som blicken dras till. Också tyger, spetsdukar och andra textilier vill bli gröna, köpte just idag en härligt rörig plastpåse med diverse spetsdukar, dem skall jag göra något roligt av.

Kan ni räkna hur många gånger ordet "grönt" i olika former förekom i stycket här ovan...

Men det var nu inte grönt som det här skulle handla om idag, i alla fall inte enbart. Idag var jag till min datareparatör (hälsningar till Zas data, Kimitos bästa databutik!!) och vi kom att prata om svartvita bilder kontra färgbilder. Vilket är då snyggast? Går det över huvud taget att säga antingen eller? Här skulle det vara roligt att höra er åsikt igen, skicka gärna kommentarer! Jag har alltid tyckt om svartvita bilder, de har en speciell charm, kanske beroende på att de är lite gammaldags. De är också ganska krävande, för motivet kommer fram på ett annat sätt. Det är jättesnyggt med porträtt i svartvitt! Jag har tagit några av min dotter bl a, vill tyvärr inte visa dem här för jag vill inte att hennes ansikte skall fara ut i "etern". Nu kommer jag lite in på sidospår men måste bara säga att det är egentligen synd att det finns så mycket knäppisar i världen (och nu menar jag INTE er som läser bloggen) som gärna missbrukar oskyldiga bilder som finns ute på internet, och eftersom det inte är möjligt för mig att kontrollera hela världen så väljer jag att inte sätta ut hennes porträtt. Så att ni inte tror att jag är så fisförnäm att jag bara skryter men inte visar bilderna..Här dock en bild som kan visas tycker jag:

Gammaldags filmstämning, man kan nästan höra den rasslande ljudinspelningen som hör till..

I svartvitt är det också fint med lite grafiska motiv som de här..

Vissa naturmotiv klarar också ganska bra det där med svartvitt..

Skall faktiskt försöka ta mera bilder i svartvitt, än så länge finns det tex inte i nätbutiken så många svartvita bilder att välja mellan. Men det kommer mera, jag lovar!

Men så finns det vissa saker som bara måste tas i färg..

Och när jag fotograferar så gäller det att släppa loss, slänga all allvarlig teknik i skroten (om än kanske tillfälligt) och tuta och köra..

Med dessa glada bilder önskar jag er ett jättefint veckoslut, kom ihåg att klä er varmt och njuta av klara vinterdagar!

Om både det ena och det andra - och lite om det tredje också

2010-01-17T09:13:00.000-08:00

Jag har faktiskt dåligt samvete för att jag inte har skrivit i den svenska bloggen på jättelänge, förlåt alla ni som tittar in..Det har bara varit svårt att få tiden att räcka till, det är väl delvis för att jag alltid vill skriva så mycket och ha med mycket bilder. Det är helt omöjligt att skriva om allt som hänt här emellan, det skulle bli kilometervis med text, så jag skriver lite bara (hihi..!)

Idag kom vi hem från en resa till Tavastehus, vi hade en andlig sammankomst där, det är både en dag med undervisning och umgänge med kära vänner. För att slippa köra hem i mörkret hade vi bestämt att vi skulle sova över där och köra hem idag i dagsljus istället. Och då måste jag ju få gå på loppis, både för nätbutikens skull och annars. Det är faktiskt ganska intressant att man märker att man är i en annan stad när man går på loppis, det är inte samma saker på loppisarna i olika städer. Man skulle ju tro att en del grejer finns överallt i Finland och så är det ju också, men som sagt, skillnader märker man..Drömmen skulle vara att köra runt hela Finland och leta reda på skatter till nätbutiken, det är ju det som är tanken med min butik, förutom för fotona och mannens konst som finns där till salu. Tyvärr är detta inte möjligt för tillfället, men när man nu är på resa så måste man ju passa på. Annars går jag igenom loppisarna på lite närmare håll..

Jag hittade några helt underbara skolplanscher till butiken, ni skall få se dem senare, och så hittade jag något som jag har varit på jakt efter ett tag nu. Innan jag visar vad, skall ni få lite bakgrundsfakta.

Det är nämligen så att min lilla flicka fick låna skridskor för ca två veckor sedan, och så var vi på isplanen i Kimito centrum där hon sådär huxflux lärde sig att stå på skridskorna. Allt är så mycket enklare för barn..Vi har härhemma, ca 300 m från oss, en stor damm som har frysit, där har hon nu åkt ett par gånger, varje gång går det smidigare och smidigare. När jag har följt henne, har det börjat kännas som att det skulle vara roligt att prova själv också. Har senast stått på skridskor för nästan 20 år sedan, är dessutom inte speciellt bra heller. Men viljan att prova igen har bara blivit starkare och starkare så idag köpte jag..

ja, skridskor! Funderar allvarligt på om jag skall köpa rosa band till dem, det skulle säkert se roligt ut, eller vad tycker ni? Dom är väldigt slitna men inte var dom dyra heller och det är bra, det är ju inte säkert om jag lyckas över huvud taget röra mig med dem på..Men försöka skall jag..Måste dock se ut som Michelin-gubben för att skydda alla viktiga kroppsdelar, speciellt huvudet..Det skall verkligen bli intressant, vilken tur att den där dammen ligger mitt i ingenting så jag har ingen publik, förutom min dotter då förstås. Och hon är så rar så hon kommer inte att skämmas för mig, hon skulle nog inte skämmas heller om vi skulle fara till Kimito centrum. Men jag skulle skämmas för mig, så först måste jag träna mitt i skogen..Här åker dottern och som ni ser så går det riktigt fartfyllt till redan..

Hunden har en annan uppfattning om vad som är roligt..

Tog bilder med mobilens kamera, det blev väldigt konstiga färger på dem..

Det var visserligen lite molnigt om det kanske påverkade, för här har ni en bild från en solig dag, tagen med samma mobilkamera

Jag skulle faktiskt behöva ha en inbyggd kamera med mig precis alltid, överallt. Ja, visserligen har jag ju det också, ögonen är ju förebilden till kameran, men jag menar nu en kamera som man skulle kunna frysa ögonblicken med. För mig är det så viktigt med fotograferandet att om jag inte har med kameran och ser något som jag vill ta bild på, gör det nästan fysiskt ont. Men tyvärr går det inte att ha med kameran överallt, speciellt inte nu när det är kallt. Dessutom är den digitala tekniken fruktansvärt känslig för allt möjligt, inte riktigt praktiskt.

Jag har funderat mycket på det där med att vem får kalla sig fotograf. När jag började som egen företagare tänkte jag att skall jag våga kalla mig för fotograf. Skall man ha gått en utbildning för att kunna kalla sig det? Eller är en brinnande vilja, intresse, passion för det som konst och årtionden av fotograferande tillräckligt? Jag frågade min man vad han tyckte och för honom var det enkelt, han tyckte att jag absolut kunde kalla mig fotograf. Det är ju inte samma sak som att man skulle kalla sig läkare bara för att man är jätteintresserad av hälsa och kan hjälpa andra med hälsan, där är det ju allvarligt. Men kanske är det delvis en fråga om att ha självförtroende - inte för mycket men lagom mycket. Att man skall inte heller sticka under stol med något man kan. Vad tycker ni om det här?

Vi har fått uppleva en sagovinter utan like, ett riktigt winter wonderland. Undrar hur länge vi kommer att få njuta av det här? Här några bilder från våran ö..

Det var allt för idag. Ha det bra, vi hörs!

En färg åt årstiden..

2010-01-06T14:58:00.000-08:00

Tiden den bara susar iväg..har jag börjat bli långsam eller något när jag inte verkar hinna med riktigt nuförtiden..Det var liksom inte meningen att ha såhär långa pauser i skrivandet men hur det nu blev så..å andra sidan kan det vara bra att ha ett uppehåll emellanåt så känns det roligare att skriva igen. Men nu blir det lite text i alla fall. Och förresten så kan man ju alltid skylla på vädret - det är så kallt att hjärnan fungerar med vääääldiiiiggtt lååååånggssam faaaarrttt..

Har ni märkt att olika årstider verkar ha sin egen färgskala, en eller flera färger som kombineras med just den årstiden. Som tiden oktober-december; visst är det färger som rött, guld och silver som passar då? De motar mörkret och känns festliga, det passar liksom bra med lite glamour i vintermörkret. Rött gillar jag dock på sommaren också men på ett lite annat sätt, fräschare, som jordgubbar och röda sommarblommor. Till våren hör starkt grönt och gult. Men när jag började tänka efter vad som hör till den här tiden, midvintern, så kom jag plötsligt inte på någon typisk färg. Har ni hittat någon färg som passar januari? Nåja, vi kan ju göra en snabb färganalys och se om vi hittar något passande. Här kommer kandidaterna. Vad skulle ni säga om..

grått, brunt och lite andra "betong-aktiga" färger? Eller kanske..

aprikos-persika med vit pudring? Eller..

ljust blått med en antydan av turkost och lila..Eller..

djupare turkos med vit spets..Eller kanske ni vill ha ännu starkare färger som..

i den här löparen! Eller skulle det vara passande med..

något mera grafiskt i nästan svartvitt?

Något som ni tyckte passade? Eller kanske er kandidat inte var med alls här? Berätta! Vad är det egentligen som får oss att ledas till vissa färger vissa tider? Den allmänna åsikten? Naturen? Något annat?

Fast hela landet ligger under flera decimeter snö så känner jag suget efter en speciell färg. Jag märkte det när jag var på loppis för några dagar sedan. Jag stod och fingrade på en virkad spetskappa en stund och genast kändes det bättre på något sätt. Och den kappan var..

javisst, den var GRÖN! Grönt ser härligt ut och jag skulle faktiskt kunna tugga i mig allt som syns i bilderna ovan, med grenar och allting (vitaminbrist kanske?), grönt är skönt!!! Men som årstidfärg åt januari är den nog inte så passande..

Om jag skulle välja någon annan av färgerna ovan så tror jag att det skulle bli den djupt turkosa med vit spets - klar, frostig, krispig, isig men ändå färgglad och med löfte om något..

Vilken färg skulle du välja?

Tillbaks igen..

2009-12-27T07:12:00.000-08:00

Här är jag igen, efter några dagars medveten paus från både jobb och blogg. Måste faktiskt erkänna att det var jättesvårt att hålla sig från datorn, jag är så van att sitta vid det alla dagar. Men det var mannen som bad att jag skulle hålla mig ifrån helt och hållet ett litet tag, och det är faktiskt nyttigt, man märker så tydligt hur man har blivit beroende. Man liksom dras till den här maskinen, som om där skulle finnas en magnet. Vad hemskt egentligen.

Vi skaffade dator så sent som för 3,5 år sedan, det kändes som om alla i hela Finland hade redan haft en i många år. Vi tänkte först att vi skulle klara oss helt utan, men så småningom har ju hela samhället blivit instoppat i den här lilla låddan så det blev svårare och svårare att inte ha en dator. Och nu jobbar jag ju med en också så nu går det ju inte alls att vara utan. Vad skulle jag göra om datorn pajade helt? Skickade brev till kunderna? Ja, telefon finns ju förstås..Vet ej om det är så klokt att vara så beroende av dessa tekniska mackapärer, det krävs ju faktiskt bara ett strömavbrott och så är det adios med alltihop..Nä, tacka vet jag vedspis och penna och papper..och det är ett skämt bara delvis.

Hoppas ni har alla haft det skönt under helgerna och att det nu känns skönt att se framåt mot nya äventyr. Som jag kanske har tidigare nämnt så firar vi inte jul, därför har dessa dagar inneburit lugn och ro, samvaro med familjen och god mat. Lite trist har varit att jag har igen ont i halsen, det kommer liksom då och då, inte alla dagar. Och så värker det i kroppen, någonting försöker bryta sig igenom. Jag och dottern var faktiskt och åkte skidor i onsdags, här ute på åkern. Eller ja, åkte är kanske fel ord, det var nog snarare skidpromenerande. Det var snö upp till knäna så det var rätt så tungt att göra ett skidspår, skidorna försvann någonstans i snön, jag såg dem inte ens. Lyfte upp dem emellanåt för att se att de var fortfarande fast i pjäxorna och på väg åt samma håll. Hunden tyckte det var jättekul att försöka nappa tag i den uppkommande skidan, jag tyckte inte alls att det var kul, var rädd att jag skulle sparka henne i magen med skidspetsen. Sedan hade hon förstås mage att promenera i skidspåret så det blev fullt med hål från hennes tassar. Tackar tackar..Men jag förstår henne, hon är ju så kort i benen att hon skulle ha försvunnit helt i snön om hon inte skulle ha gått i spåret. Kommer ihåg ett år för länge sedan, när vi hade gjort skidspår med mamma i lika djup snö; vi var och åkte alla dagar och precis ALLA dagar hade älgar och rådjur promenerat i spåret. Efter så stora avtryck var det faktiskt svårt att skida i spåret..

Vi har fått så mycket snö så nu borde ju varenda kotte som gillar vinter vara supernöjd. Det är så mycket att det är svårt att göra något ute; för djupt för att åka skidor, för djupt för att åka pulka, för kallt för att göra snöbollsslott och annat..Inte för djupt eller kallt för att skotta snö, men det är kanske inte barnens favoritsyssla. Här i Finland har nästan alla snö nu, men för er som kanske läser på något annat håll i världen där det inte finns snö, kommer här några bilder igen:

Här brukar jag ha doftärter på sommaren. Under snön gömmer sig en calluna (en sorts ljung), kanske man borde hjälpa den fram..

Kanske man måste glömma det där med fika ute på terassen idag..

Tänk att en gammal fönsterruta förstår sig på det där med bildbehandling, se vad fint skimmer det blev över trädgården..

Innan helgerna köpte jag en sådan där stor virknål (hjälp, heter det så på svenska, på finska heter det virkkrok) för jag tänkte försöka göra något med matt-trasor som jag har haft här hemma länge. Dottern fick dock syn på nålen och ville prova. Så vi tog garn, virknålen och så satte vi igång. Hon har redan lärt sig att virka lite kedja hos mormor så nu försökte vi med nästa varv. Det var jättesvårt att låta henne prova, när hon hade både garn, nålar och fingrar huller om buller, vi mammor har lätt en tendens att säga "få se, låt mig.." Så gjorde min mamma och tydligen också jag. Det tar ju sin tid att lära sig, så är det bara. Men det lär gå som med cyklandet, först går det inte alls och sedan, plötsligt så kunde hon bara hur bra som helst.

Det lustiga med det här virkandet är att det ser nu ut så här..

och jag vet inte vad det skall bli! Jag brukar inte göra något som inte har en användning, en betydelse, ett mål. Men nu gör jag tydligen det. Det kändes bara så kul att virka efter lång paus, och med stor nål går det fortare, är nämligen inte världens snabbaste. Kanske detta kan bli halsduk, eller filt åt nallen, eller kanske den första rutan till en pläd..? Får se nu..

Nu råkar det ju faktiskt vara söndag så vi måste ju dra till med dagens bakverk, det ser ut så här:

Kokoskakor, världens enklaste bakverk men härligt sega och söta och goda..Man tar 300 gr kokosflingor, 3 ägg och 3 dl socker (hoppas jag minns mängderna rätt, här i Finland finns receptet på kokosflingepåsen om någon vill kolla). Ägg och socker vispas till skum, och så rör man i kokosflingorna med en träsked eller liknande. Klicka ut på plåt och grädda ca 10 min i 180 grader. De här skall väl göras tunna och små, men vi gjorde igen sådana här rejäla..Dom är SÅÅÅ goda..

Jag har blivit helt kär i ett nytt bildbehandlingsprogram som man kan göra bilderna lite gammaldags med. Ja, ni läste rätt, jag som inte behandlar bilder..öh, man får väl lov att ändra sig? Nu ändrar jag ju inte på alla bilder, men det är roligt att leka, som ni ser på bilderna här ovan och även här under:

Den här oskarpingen tänkte jag först ta bort men sedan såg jag att det var så fina färger så jag fixade den lite..

Och slutligen för skojs skull några fixade artiklar - det här skulle ju kunna vara mitt barnbarn som hittar min klippbok om 40 år med minnen från mormors och morfars tid som egna företagare och konstnärer..(för att få artikeln att synas ordentligt skall ni klicka på den):

Ha det bra! Kram Laura

Hälsningar från nordpolen

2009-12-19T08:50:00.000-08:00

Hela skriveriet höll på att falla på att jag inte kom ihåg om nordpolen stavas med stort eller litet NNN - hur var det nu, kanske någon kan berätta..? Ibland är det riktigt pinsamt när man glömmer sådana där självklara grammatiska (öh, stavas det så?) regler..kanske jag borde skylla på att jag har finska som modersmål? Och skriver jag fel på finska kan jag ju skylla på att jag har bott 15 år i Sverige..

Men det var ju faktiskt inte det som dagens skriverier skulle handla om. Kanske hjärnan har fryst så det går lite trögt, ungefär som bilen på morgonen..Vintern har nämligen gästat oss på allvar hela veckan. På nätterna har temperaturen gått ner till -15, och även på dagen har det varit ca -10. Det är ju inte mycket för er som bor i norr, men nu har vi här i södra Finland vant oss vid att vara utan snö och ha högst ett par minusgrader. Jag sitter här vid datorn inlindad i en filt och fryser i alla fall. Snart blir det varmt, mannen håller på och eldar i vår Tulikivi-ugn och i bastu-ugnen. Sådana här stunder är det egentligen ganska skönt att ha ett så litet hus, det blir ju snabbare varmt. Annars skulle jag absolut inte säga nej till ett par kvm till..

Hoppas ni har raggsockorna på er för här kommer några stämningsbilder från idag:

Hrr..nu fryser jag ännu mera..om ni också tycker er se palmer på en sandstrand i den nedersta bilden så är det bara för att det är så kallt, man får för sig allt möjligt då.

Nu skall ni inte få fel uppfattning - faktum är att jag tycker om vintern. Var just idag och köpte nya pjäxor till dottern så att vi kan snart åka skidor igen (när det kommer lite mera snö). Men allra skönast är det när det är bara några minusgrader och solen skiner. Så jag lägger in en beställning på det nu..tack!

Men för att ni nu inte skall stanna i ett genomfruset tillstånd så drar vi väl till med en lite somrigare (idag är jag osäker på många ord, var det där nu rätt??) bild. Nu är det så här att jag har uttalat mig ganska bestämt om det här med bildbehandling, kanske det har till och med blivit lite mycket i de tidningsartiklar som skrivits om mig nyligen (vid fotoutställningar). Jag har absolut inget emot att man behandlar bilder och det är till jättestor hjälp när man kan göra allt möjligt med datorn. Det stämmer inte helt att jag inte gör något med mina bilder, men om jag kan undvika så gör jag så lite som möjligt, jag använder det allra enklaste behandlingsprogrammen osv. Jag är dock av den åsikten att förr var fotograferandet mera en konst, det krävdes mera kunskaper redan när man tog bilden för att slutresultatet skulle bli lyckat. Nog kunde man ju göra en hel del i mörkrummet också, men ändå..Så jag lyfter hatten av för sådana fotografer som fortfarande framkallar bilder i mörkrummet, jag tycker faktiskt att ni är riktiga konstnärer! Jag har också fått prova på att framkalla i mörkrummet, det var rysligt spännande! Alla borde få chans att vara med någon gång och se hur det går till. Men jag har fått ge mig, jag har inte mörkrumsutrustning själv och dessutom är jag så mycket mera intresserad av den konstnärliga delen av fotograferandet så det är bra när man kan ha datorn till hjälp med det "tekniskt-praktiska". Men som sagt, lek har sin tid också, så här får ni en hälsning från den gamla goda tiden:

Ha ett härligt veckoslut och njut av ljus och lyster som snön och en liten strimma sol åstadkommer!

En tolkningsfråga..

2009-12-13T13:35:00.000-08:00

Jag har i den finska bloggen tappert försökt göra en engelskspråkig résumé efter varje finsk text, men det tog ganska mycket tid så jag tänkte att jag skulle prova google translator, har sett att en del har den i sina bloggar. Så med tungan mitt i munnen lyckades jag överföra översättningsfunktionen till min blogg. Och hej och hå vad roligt jag har haft heeela kvällen! Antingen använder jag helt omöjliga ord på finska eller så har den där översättaren (en robot antar jag) ganska bristfälliga språkkunskaper. Texterna ser ju inte kloka ut ibland, det är ju så man håller på och kiknar av skratt när man läser..Det är egentligen ganska intressant, det ger en helt annan aspekt på ens egen text, man får en helt annan bild på det hela liksom. Som att read vad någon else har ment, not alls som I tänkte..tror faktiskt jag skall sätta den där funktionen hit också, ni kan ju prova att översätta till något annat språk.

Hoppas bara att det inte blir några riktigt hemska missförstånd pga den där översättaren, kanske jag måste läsa igenom mina texter på alla språk..visserligen fattar jag ju inte alla men ändå..

Ord bildas i de flesta språk av bokstäver, därför skall ni få två bilder som är relaterade till ämnet (hjälp vad fiint det lät då..)

EEE som i elektriska skrotdetaljer (mmm.rost...)

så här fina kan de också vara, bokstäverna ( i alla fall i märkboken). Tänkte visa en bild på den där google translatoren men hittade ingen - ja jag skulle inte heller våga visa mig..

Glass helt utan kalorier

2009-12-13T06:27:00.000-08:00

Det här låter som en dunderrubrik för något nytt bantningsmedel, men faktum är att glass helt utan onödiga kalorier är busenkelt att göra själv. Till det behövs något som vi alla har hemma lite då och då (tror jag, i alla fall vi) nämligen

övermogna bananer! Äpplet har faktiskt ingen direkt uppgift i det här, den fick komma med på bild för att bananerna såg lite tvivelaktiga ut ensamma..I vanliga fall är det ju så här att när bananerna ser ut så här så åker de i de flesta hem ner i soporna eller komposten. Men inte efter ni har läst det här! Man gör följande: man skalar bananerna (beräkna ca en banan per person som skall äta glass) och delar dem i bitar, räcker med att bryta en banan i tre bitar ungefär. Man sätter dem i en fryspåse och sedan i frysen. Där får de vara tills de är ordentligt frysta. Man kan också göra som vi brukar, att man sätter bananer i frysen vartefter de blir svarta och så har man färdigt när glasslusten infinner sig. När man skall använda bananerna, tar man ut dem i god tid så att de hinner tina lite (så att stavmixern eller liknande apparat klarar av att krossa och mosa dem, de skall dock vara frysta ännu och inte helt tinade, annars blir det ingen glass) och så kör man med mixern tills det har blivit en jämn glassaktig massa. Sedan kan man ju variera i det oändliga: man kan göra glass med banansmak (tillsätt ingenting, bara kör till mos), chokladglass (tillsätt tex Oboy eller liknande), jordgubbsglass (tillsätt frysta jordgubbar), vaniljglass (tillsätt vaniljsocker eller liknande) osv osv osv.

Alltså ni tror inte hur gott det blir! Jag är uppriktigt ledsen att jag inte har just nu någon bild på färdig glass, så skulle ni ha sett hur fint det blir dessutom, lite som sorbet och glass samtidigt. Och när man äter det så är det jättesvårt att tro att det faktiskt är hur nyttigt som helst! Om man inte tillsätter något med socker så är det ju bara fruktens kalorier (om man nu bryr sig)!! Rekommenderas varmt, busenkelt, nyttigt och gott - ja, det är faktiskt möjligt!

Hopplöst - eller kanske inte?

2009-12-12T08:46:00.000-08:00

Det här med just påbörjade eller annars halvfärdiga projekt kan ibland kännas hopplöst. Ta nu det här med mannens båt till exempel. Idag var vi och grävde i geggan igen, och nu kändes det som om motivationen var helt borta. Det hade fryst lite på natten så nu hade geggan fastnat ännu hårdare i botten..

Äsch, det ser så lite ut på bild, men det fanns alltså ett lager på säkert 20 cm i botten på båten. Storleken får man någon uppfattning om genom att jämföra med spannarnas storlek, de är alltså vanliga 8 liters spannar. Efter att ha morrat och protesterat ett par gånger mer eller mindre våldsamt (tur att båten är av järn) fick vi det faktiskt helt rent..

Det är en del som tycker att min man är helt galen som börjar på sådana här projekt, det kan verkligen kännas som hopplöst och bottenlöst och ja, löst överlag att börja med detta. Vi har pratat om detta att varför gör han sådant, detta är ju faktiskt den tionde båten som han nu bygger. Men det är något visst med män och utmaningar, han måste ha något som han kan vinna sig själv med eller på eller hur man nu säger..Och jag är faktiskt glad att han då bygger en båt och inte sysslar med rally eller bergsbestigning eller något annat utmanande. Konstigt, jag känner inte så stort behov av att samma sak. Hur är det månne med er andra, ni kvinnor som läser detta? Har det med kön att göra, eller något annat? Tacka vet jag rosor istället..

Ja, de är vackra även i vinterskrud tycker jag. Detta är en detalj av min underbara Flammentanz, lite snöpudrig sådär..

Och här har vi en som inte fick vara med och leka inne i båten..

Hon är så söt och härlig, vår Tipi, hithämtad från Tallinn (en hundgård där som sköts av "Pelastetaan koirat" (rädda hundarna). Hon kom till oss för ca ett år sedan, en liten sak som då var fyra månader gammal. Den första hunden som jag någonsin haft och jag och vi alla bara älskar henne. Denna bild är tagen dagen efter hon kom till oss..

Vi har gett henne mellannamnet "Cleopatra" för det ser ut som någon har ritat med kajal ovanför hennes ögon och linjen fortsätter ganska långt ut på sidorna, nästan som man sminkande sig på Cleopatras tid.

Alla har vi förresten lite hopplösa projekt, eller vad sägs om den här högen..

Högen har faktiskt ingenting med det stora varuhuset att göra, det är bara så att jag har inte hittat något roligt och vackert sätt att förvara alla mina tyger och spetsar och grejer på. En del av detta skall bli till roliga skatter som man kan köpa via nätbutiken, något blir till kläder åt Hipsu, familjens nya medlem, som också syns på bilden. Hon är mus och hon hittar på så mycket att nu för tiden läser vi inte längre böcker på kvällarna utan nu vill dottern istället höra om Hipsus strapatser. Hjälp, vad har jag gett mig in på..Kan man bli stressad för att man skall berätta egna berättelser åt sitt barn? Om man kunde fråga honom som skrev Nalle Puh, han började ju också med att berätta för sitt barn..

Apropå det här med nätbutiken så har jag ett litet meddelande till alla er som bor utanför Finland, ja egentligen till er alla som läser: om det är så att ni är intresserade av något i vår nätbutik (klicka på bilden uppe till höger) men tycker det känns jobbigt att beställa via butiken, så är ni hjärtligt välkomna att skicka e-mail till mig, adressen är ju info@lauras.fi så kan vi ordna det den vägen också. Om man bor i ett eu-land så kan man betala med sepa-betalning, så kommer det inte några extra utgifter för själva betalningen. Jag har än så länge inte skaffat så många betalningssätt till butiken, det kommer kanske så småningom, men ännu är det bankgiro och nu också Klarna-konto (inom Finland). Och vad gäller postavgiften så försöker vi alltid välja den som är förmånligast för kunden, om man nu inte råkar ha några särskilda önskemål angående detta.

Nu är det lördag kväll, ännu lite kvar av veckoslutet..Önskar att ni alla har det bra, är inne i värmen och känner er relativt lyckliga för tillfället. Vi hörs igen!

I jättens badkar

2009-12-11T09:11:00.000-08:00

Ja VAR har vi egentligen varit idag? Jo, det var så här: min man som är duktig på utpressning och avtal osv (hi hi, skämtar bara) lyckades genomföra en överenskommelse om att jag skulle hjälpa honom med att rensa den "nya" båtkroppen som numera bor på backen därute i utbyte mot att han skall göra en annan sak som jag inte avslöjar här ännu (vilken besvärlig mening det här blev..), så efter att ha lagat en kött- och makaronilåda färdig att slängas i ugnen gav jag mig iväg tillsammans med dottern till vårt hemska arbete som väntade..Ja, det var väl egentligen inte så hemskt, men när ni tänker er att det snöade, det var vått överallt, båtkroppen är bara en stor jättesak av rostigt järn, kall och inte så hemskt tilltalande, och eftersom den stått på ett skrot i cirkus tio år, hade det samlats löv och grejer i botten på den. Och så hade det börjat växa björkar där och annat med rötter, så spaden ville inte riktigt klara av det hela. Så vi fyllde plastkassar och spannar med geggan och slängde överbord ner i en skottkärra (efter att först ha kollat att mannen inte stod bredvid skottkärran, siktet var inte så säkert nämligen). Först tänkte jag att det här fixar vi på nolltid, men faktum är att vi klarade av lite mer än halva båten, resten får vi ta imorgon.. Det där med badkar, ja alltså tyvärr har jag ingen bild inifrån båten nu (som sagt så snöade det och jag var rädd att kameran skulle bli förstörd), men om ni använder fantasin lite så har båtkroppen en volym på ca 40 kubikmeter, längden är 10.5 m, bredden 3 m och när man står riktigt i botten på den som man nu ännu kan så är höjden ca 2 m - det vill säga att när man står därinne så syns man inte alls ut. Och det kändes faktiskt som ett badkar, ett JÄTTEbadkar. Jag har föreslagit till mannen att om han nu mot all förmodan skulle ångra att han påbörjade ett nytt båtprojekt, så skulle vi ju kunna göra en swimmingpool av den..perfekt storlek och allt..och badkar har vi ju faktiskt inte heller så..

Ingen bild inifrån båten som sagt så det fick bli lite rostigt järn istället (järnskrot står det på den första bilden, på finska då) Jag älskar rost!! (det är säkert något fel på mig, men who cares..)

Det är pinsamt att erkänna att jag gjort så lite fysiskt arbete på sistone, att jag blir lätt utmattad när jag gör något. Speciellt när jag har en dålig vana att jobba på full speed så att säga, hej o hå, fort skall det gå..Då blir man ju lätt ganska slut. Sedan skulle jag ju förstås dammsuga, tvätta golv och damma här inne också, så det blev allt som allt en väldigt aktiv dag. Det känns skönt, har haft ett par dagar nu som ingenting har löpt riktigt, som om man skulle ha fastnat i ett kärr med fötterna. Så en sådan här "rå arbete på full ös"-dag var riktigt välkommen.

Jag sitter som vanligt och skriver vid mitt arbetsbord, har ingen bärbar dator så jag kan inte slänga mig ledigt på soffan sådär halvt nonschalant (var det rätt stavat månne??) utan måste sitta på en rätt så hård stol. Sitter bara här och undrar om det är verkligen så att jag har förlorat slaget mot oordningen - ni skulle se mitt skrivbord, det är helt belamrat av allt möjligt, papper, en kudde som jag skall använda innanmätet på, ännu mera papper, ja och så lite papper..Jag har riktigt fina pärmar till allt men de lägger sig bara här på bordet. Kanske det är någon sorts kreativt kaos, som att jag måste ha högarna här för att känna att jag håller på med saker. Annars skulle det väl inte göra något men när den här platsen är i vardagsrummet och det går inte att dra igen en dörr och gömma det hela..Man blir liksom hela tiden påmind om kaoset och det är inte kul.

Nu skall jag se om jag kan hitta någon rolig bild till er från mina bildpärmar..inte från skrivbordet men bara sådär annars, något som skulle kunna muntra upp i decembermörkret..

(fem timmar senare, nää, bara tio minuter har gått faktiskt) äh, är så slut att jag inte orkar plöja igenom alla bilderna nu men jag sätter hit en bild som min dotter faktiskt har tagit. Det är en bild som får mig att skratta, hoppas ni också blir på gott humör!

Vi hörs igen!

Pannkaka..

2009-12-05T01:47:00.000-08:00

Efter en sopp-middag längtade jag efter någonting till efterrätt. Gjorde pannkaka efter min pappas recept, grejen är att denna pannkaka blir tjock och jämn, inte som en topograf-karta som det brukar (bucklor både uppåt och neråt). Tänkte att ni kanske också ville pröva så här kommer receptet. Den här mängden räcker bra till en ugnsform i storlek 35x25 cm, vill man göra en hel stor ugnsplåt så är det bra att göra dubbel sats (lite mindre smör, annars blir det så fett), var försiktiga dock för att plåten blir så full..

9 dl mjölk (går bra med både havremjölk och vanlig)
3/4 dl socker
2 ägg
1 tsk salt
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
50 gr smör eller margarin

Smält smöret. Vispa lätt samman socker och ägg. Tillsätt mjölk, salt, vetemjöl blandat med bakpulver och det smälta smöret, hela tiden lätt vispande. Helst skall degen stå ett par timmar i rumstemperatur, men har man brått så kan man sätta det i ugnen med detsamma, 200 grader, (i mitten av ugnen) i ca 30 eller tills pannkakan är vackert brun.

Njut med bär, sylt och/eller glass. Jättegott!

Den blå timmen

2009-12-04T14:27:00.000-08:00

För så heter det väl, den magiska tiden som speciellt vi som bor utanför städernas ljus får uppleva varje dag, om vi bara är uppmärksamma och tar oss tid att titta. Övergången mellan ljust och mörkt, som stunden mellan att vara vaken och sova..När allt får ett blått skimmer över sig. Lärde tidigt min lilla flicka att se och uppskatta denna stund, och nu är det ofta hon som säger "titta mamma, det är den blå timmen".

Så ut med kameran och stativet och fånga det blåa..

Ja se vad vackert ett gammalt rostigt rivjärn kan vara med ett litet ljus i..

Inspirerad av det blå - lite mer blåa bilder..

Mmm..kan ni känna doften?

Fick äntligen gjort lite fler sådana här "retropärlor by Laura" till min nätbutik, den här gången set med halsband och armband. Färgerna är SÅÅ härliga fast jag säger det själv (men jag har ju inte färgat dom) - måste bara visa er två andra färger också fast de är inte blå..

Ha en mysig fredag (eller nu är det ju faktiskt redan lördag..)!

Extreme makeover

2009-12-02T14:07:00.000-08:00

Det är väldigt inne nu med "extreme makeover" (kommer faktiskt inte på något uttryck på svenska åt det, finns det?), både i tidningar och tv ser man hur det görs om hemma hos folk så dom knappt hittar hem efteråt. Har ibland följt med den amerikanska versionen av det här, och jag erkänner, jag gråter varje gång den hårt prövade familjen stiger in i det helt omgjorda hemmet. Sedan finns det ju faktiskt lite mindre dramatiska hmm..."omgörelse-program" (hihi, där fick ni ett ord som heter duga..), och det är alltid roligt att titta på "före" och "efter"-bilderna.

Men vad gör man om man inte har råd eller möjlighet att få hem en "omgörelse" men man skulle vilja ha en? Nu skall jag helt gratis dela med mig av en helt kanon-idé som jag har kommit på. Så nu skall ni känna er välkomna till vårt omgörelse-objekt, köket hemma hos ett företagarpar. "Situationen är helt ohållbar, vi behöver verkligen hjälp omgående med att få livet i köket att fungera bättre" säger mamman i familjen. Så vi sätter igång, men först måste vi ju visa en "före"-bild för att ni skall uppfatta hur stor förändringen måste bli:

Ja ojojoj, här behövs verkligen handgripliga insatser om det skall bli något..Så teamet sätter igång och jobbar och de håller på i timmar, det hinner bli mörkt ute innan allt är färdigt. Men resultatet är fantastiskt, eller vad säger ni om det här:

Vilken förändring! Vilket lyft! "Tack", säger mamman med tårarna rinnande utmed kinderna (efter att SJÄLV ha DISKAT upp allt, öh, ursäkta mellankommentaren). Och medan sluttexterna rullar så lämnar vi den lyckliga familjen att njuta av deras nya fina kök och beger oss mot nya hem som skall räddas...

Ja skämt o sido, det kan faktiskt ibland räcka med att man städar. I alla fall hos oss. Jag får världens ryck att göra om precis allt men det går ju inte. Så då städar jag istället, och diskar, och det brukar lätta. Allt är fint sådär ett par timmar. Tiden efter städningen brukar familjen alltid få något ångestfyllt i blickarna för att jag håller på och jagar dem (nämen släng nu inte smulorna på golvet, jag har ju just städat. Måste du faktiskt ha två stekpannor, jag har just diskat. Kan vi försöka äta så att inte tomatsåsen hamnar på duken, jag har just bytt den). Men dagen efter brukar det ha lugnat ner sig igen (nä det gör inget om det blev en fläck, den duken är redan smutsig ändå. Kom in med skorna på, här är inte städat (idag). Ta nu ett nytt rent glas, jag diskar sedan). Jag har nog lite neurotisk relation till städning. Det är liksom en spegling av hur mitt huvud ser ut. Rörigt och smutsigt hemma, rörigt i huvudet. Rent och tomt hemma, tomt - nämen hur var det nu..

Slutligen för att det skall någonstans finnas ett bevis på att det är då och då rent och städat även i vardagsrummet så sätter jag in denna bild:

Vi har faktiskt så litet hus att man borde egentligen ställa sig utanför fönstret för att få med hela rummet, eller kanske man kunde använda ett sådant där fisheye-objektiv..Nä jag luras bara, i själva verket har jag bara städat en smal remsa av rummet för att få en bild med "låtsas-ordning" - till vänster och höger utanför bilden finns högar med saker som rasade ner så fort denna bild var tagen. Sedan får ni tro vad ni vill..

Exotik

2009-11-30T14:07:00.000-08:00

Höll på och sökte bilder till ett projekt och råkade få ögonen på de här - de ser faktiskt nästan lite exotiska ut nu när vinterstormen viner i knutarna. Men så här ser det ju faktiskt ut här på sommaren, vad härligt! Välkommen att drömma dig bort en stund, känn pionernas och rosornas doft och hör humlans sövande surr..

Om både det ena och det andra..

2009-11-29T13:50:00.000-08:00

Ojoj, det kommer att bli en lång skrivelse den här gången, hoppas ni orkar läsa..Veckan har gått igen med vab - om man nu kan kalla det så när man är egen företagare, då sköter man sjuka barn och jobbar samtidigt..Försöker dock ge mycket tid till dottern när hon är sjuk. Hela månaden har vi haft besök av flunssan, först dottern, sedan jag, jag har haft hosta nu i fem veckor, och nu fick dottern flunssa på nytt. Feber och hela baletten. Vet ej om det är svin den här gången, kan också vara riktigt vanlig hederlig vinterflunssa. Nu är det lite bättre, dock är hon helt täpt och hostar också. Inatt hade vi båda lökomslag om halsen, det är faktiskt det enda som hjälper när det kittlar i halsen hela tiden. Man bara hackar rå lök och kanske lite vitkål också och så slår man in det i något tyg eller scarf som man knyter om halsen. Blir man tårögd av löken kan man försöka ha en tröja med hög hals och gömma omslaget innanför. Effektivt, lindrar hostan och är garanterat ofarligt. Nu luktar hela huset grillkiosk. Läste en gång en krönika om en pappa som sade att han blir alltid så sugen på pommes frites när hans barn haft lökomslag, för det luktar grill i barnrummet.

Har mitt i allt blivit bankir. Ja, inte med pengar alltså utan med bilder. Har länge haft i planerna att göra en bildbank, och nu har jag fått upp den i nätbutiken. Vad är en bildbank? Jo, det är som ett förråd av foton som man sedan kan köpa användningsrätten till, att ha i en tidning, bok, reklam eller ja, överallt där bilder behövs. Man kommer överens med fotografen om vad det skall kosta och var bilderna skall användas. Det är väldigt tidskrävande jobb att göra bildbank, så det går långsamt, men mer bilder kommer in hela tiden. Välkommen att titta in! Och behöver ni köpa en bild, hör av er! Annars kan det ju vara roligt att bara titta också, nästan alla bilder är tagna här på Kimitoön.

För att återgå till den lilla patienten här hemma så har vi försökt hitta på saker för att få tiden att gå snabbare. En grej som vi tycker är rolig är dockteater. Har samlat på mig en hel plastkasse med dockor och oftast när flickan är sjuk så kommer de fram. Denna gång gjorde vi lite rekvisita också, ritade och färgade grönsaker och byggde tom en scen..

Och så fick vi höra berättelsen om räven som lärde sig att äta grönsaker av en kanin som den först tänkte äta upp, kaninen lät räven provsmaka alla möjliga grönsaker som den tyckte om (inte flugsvamp). Hoppsan, kaninen har visst försvunnit från scenen..ja ni vet skådespelare, de är sådär nyckfulla, sticker iväg mitt i allt bara..Barn är förresten en härlig publik - de lever med, skrattar hjärtligt och små roliga saker, man behöver inte vara särskilt duktig heller. Bara man är lite galen och kastar sig in i det hela.

Läst mycket har vi också gjort, när dottern mådde som värst så läste jag för henne klockan tre på natten också. Det finns dock en i vår familj som inte bryr sig det minsta om böcker..

Äntligen lyckades jag få en bild på hunden i hennes favoritsovställning! Jag smög fram med kameran så tyst jag kunde och hoppades att den inte skulle ge några ljud ifrån sig, knäppte bilden och en hundradels sekund senare..

hade hon kastat sig från att sova på rygg till att vara vaken på mage och beredd att hoppa på mig, dock lite yrvaken ännu. Det är synd att man inte kan visa hela händelseförloppet här, det ser så roligt ut. Tänk om man skulle själv vara lika vig när man studsar upp från sängen på morgnarna..Det är något med kameror som gör jycken helt galen. Kan vara det där röda fokuseringsljuset eller så hör den något som jag inte hör. Förresten om vi vill ha riktigt roligt så tar vi hjälp av en ficklampa med en sådan där röd ljusprick, ni vet som man kan använda när man skall visa något på en skärm eller så. Hunden blir vansinnig när den ser pricken, den klättrar nästan på väggarna när den försöker fånga punkten. Och vi skrattar så vi håller på att gå av i mitten. Det bara ser så knäppt ut. Ungefär som att jaga en solkatt. Eller hunden jagar egentligen alla slags reflektioner, från en spegel eller precis vad som helst. Helt galen. Just så galen som man skall vara i vår familj..

Vi har ett "fågelbord" utanför köksfönstret och idag ville dottern fotografera fåglarna. Försökte dock förklara för henne att det kan vara svårt genom fönsterrutan, bilderna blir lite suddiga och så hinner hennes kamera inte med att bli helt färdig innan fågeln har flugit iväg. Hon ville i alla fall försöka..

Lite senare tittade vi på ca 150 bilder på något som såg ut som fåglar men tyvärr inte en endaste tydlig bild. Hon var inte så kräsen, om fågeln gick att känna igen var hon helt överlycklig. Det var bara mamma fotografen som var så petnoga..Någon kanske tycker att jag är galen som har köpt en kamera åt en 6-åring, en riktig digikamera alltså. Men jag hade möjlighet till det i våras och tänkte att eftersom flickan helt klart visat konstnärliga sidor, kan hon ha glädje av kameran. Dock blir jag ofta påmind om att hon faktiskt bara ÄR 6 år. Som när jag matar in hennes bilder på datorn och det dyker upp följande: hela Lady och lufsen-boken fotograferad sida efter sida. Bilder från tv-rutan. Bilder av böckerna i bokhyllan. Bilder som jag tycker mig känna igen tills jag kommer på att det är mina bilder hon fotat från dataskärmen (har en diavisning som startar när skärmen går i viloställning). Den allra häftigaste bilden var nog den när hon tog bild på dataskärmen där det syntes en bild där hon tar en bild på sig själv genom spegeln. Fattar ni, samma barn i tre olika bilder, eller ja hur blir det nu..Jag har faktiskt försökt att låta henne fotografera sådant som hon tycker är kul och spännande, men det är svårt att inte lägga sig i..Förresten så är det tack vare henne som vår hund har blivit väldigt väl dokumenterad..(med svans, utan svans, bakom skåpet, framför skåpet......)

Apropå fågelbilder så fick jag faktiskt en enastående chans att ta en närbild på en stackare, det flög nämligen in en talgoxe (hjälp, stavas det faktiskt såå??) genom bakdörren in i köksväggen. Vi hörde världens duns och där låg den, med fötterna i spagat, en spretade åt höger och en åt vänster. Jag blev alldeles utom mig, tänkte att nu är den säkert allvarligt skadad och vad skall jag göra. Jag tänkte att om den lider så borde man kanske..men nej, det klarade jag inte av hur humant det än skulle ha varit. Så jag sprang runt och letade efter ett par handskar för att lyfta ut den och och sätta den under en gran och hoppas på det bästa. När jag äntligen hittade handskarna och började närma mig fågeln, blev den dock mirakulöst mycket bättre och drog in fötterna under sig. Vad lättade vi blev, dottern och jag, den var inte allvarligt skadad! Men nu hade vi ett nytt problem -en liten upprörd fågel som ville desperat ut. Först flög den upp i ett köksfönster..

och hackade frenetiskt på rutan medan kompisarna på andra sidan stirrade förvånat (om nu fåglar kan göra det). Sedan började den bli klart arg, flög till det andra köksfönstret, lämnade en rinnande hälsning på rutan och kvittrade (till kompisarna "hej kom och hjälp mig, jag står inte uuuutt)

Lyckligtvis så var den så smart att den hittade bakdörren alldeles själv och flög ut. Jag stängde dörren och vi kunde pusta ut. Slutet gott, allting gott..Det kan man kalla för vardagsdramatik tycker jag.

Det fanns en artikel i Turun Sanomat:s (stor dagstidning i Åbo med omnejd) Ekonomi-bilaga i tisdags om mitt företag, ja eller min nätbutik rättare sagt. "Skrotromantiken blommar på nätet" var rubriken. Det var en bra rubrik tycker jag, fast nu säljer vi ju inte bara skrot. Men ordet skrotromantik är ju faktiskt ganska härligt. Det gör ju något egentligen ganska fult till något väldigt spännande och vackert. Lite som shabby chic. Också tillhörande mina favoritord. Och nu borde man kanske lägga till wabi sabi där också, det lär ju vara något liknande, fast med lite österländska inslag, om jag förstått rätt. I artikeln stod det också att "paret är helt betagna av järntråd", hi hi, betagna..Ja, jag skulle faktiskt kunna lägga till att vi är betagna av järn över huvud taget. Det kommer att synas i nätbutiken också framöver, har allt möjligt spännande på gång där. Bara jag hinner få lite färdigt. Mitt problem är ofta att jag har huvudet så proppfullt med idéer men inte tid att verkställa dem, eller ibland är det så att inte kunskaperna räcker till. Eller så är det så högtflygande att det inte går att genomföra helt enkelt. Men mycket roliga saker skall det bli, det lönar sig att följa med!

Skrotromantik kan man snubbla över precis varsomhelst. Vi var på promenad i den före detta skogen för ca en vecka sedan och då gick jag på den här..

Den bara låg där och väntade på mig. Faktiskt inte den första spannen (eller ämbaret som man faktiskt säger här) som jag springer på i skogen. Mannen skrattade först men sedan insåg han också att det var ju faktiskt ett fynd - den är tillplattad vilket gör den perfekt som en ampel. Nu hänger den på terassen tom, men senare skall jag sätta något i den. Senast till sommaren. Vad fint det skulle vara med någon klängväxt som hänger ner med färgglada blommor...

Har ni också föremål liggande länge därhemma som inte verkar hitta någon plats och så en dag, helt plötsligt, så hittar man ett perfekt ställe åt dom? Så gick det för min ljushållare, ja eller vad kallas en sådan här..

Ordet har nu försvunnit från min hjärna men det är ju tur att det finns en bild så ser ni..Den här köpte jag på loppis för ett par år sedan. När jag kom hem upptäckte jag att den svarta järndelen som ljuset skall sättas i, var helt sned. Så den blev och vänta på att bli upprättad, i en låda bland andra saker "som skall åtgärdas". Lådan skräpar omkring nu här bredvid mitt arbetsbord, och nu har jag bestämt att jag skall tömma den lite i taget och göra klart vad det nu är som skall göras klart. Mannen rätade lite på ställningen (det visade sig dock att en annan del var också sned och den går inte att göra något åt) och så kom jag på var jag ville ha den. Vi har ett URtråkigt vitt kontorsskåp i köket där jag har alla gryn, mjöl osv. Det är inget trädskåp utan sådant där tunt och vingligt..Har försökt få min man konstnären att måla något på den men det är inte lönt, skåpet är så fult och billigt. Men simsalabim - med denna lilla ljushållare har hela skåpet genomgått ett lyft. Helt fantastiskt! Blev jätteglad för detta - fick liksom två nya saker på en gång - ljushållaren OCH ett nytt köksskåp! Dessutom gjorde dottern en fin prydnad med lite tunt järntråd och små pärlor, ser ni den?

Idag var det då söndag igen och det är ju Strömsö-dagen! För kvällens te- och tv-stund mödade jag och dottern oss lite på dagen med att baka pepparkakor. Det var faktiskt riktigt roligt. Jag var dock lat och hade köpt färdig deg. Jag fattar inte varför jag aldrig lyckas få så många pepparkakor som det står på paketet, det skulle bli 60-80 av 1 kg deg men vi fick bara något över 50 tror jag..Men jag gillar faktiskt lite tjockare kakor, det är gott när det är lite mjukt..så här fint blev det..

(vad konstiga färger det blev, tog bilden med kameran på stativ men det är ljuset i taklampan som gör det, och ute var det ju helt mörkt..)

Och NU slutligen två bilder som bevisar klart och tydligt att solen finns. Först den här..

Ser ni det där vita, glänsande, lite bländande borta i horisonten? Ja, det är solen! Och den andra bilden:

Det här underbara skuggspelet dök upp på köksväggen - vi har en liten bambu i fönstret som solen smekte på väg in och det blev så här fint. Förresten så är den här synen också möjlig pga att skogen är borta, tidigare slapp inte solen fram från det här hållet. Så hav tröst alla ni som lider av mörkret - det är en ny vår på väg! Och med dessa ord önskar jag er alla en underbar vecka! Kom ihåg att glädjas över livets små underverk!

I skymningen..

2009-11-22T14:03:00.000-08:00

Ni blir väl snart trötta på att läsa om skogar hit och dit men nu måste jag bara berätta om vad vi gjorde idag..När vi igår var till älvornas skog kom vi överens om att dottern inte får gå dit ensam, det är lite farligt för barn där för att det är så vått osv. Men jag lovade att jag skulle komma med henne dit närhelst hon ville. Idag ville hon igen, och jag måste erkänna att jag känner mig också dragen dit, det är så vackert och spännande. Dagarna är dock ganska korta så här i slutet på november, så det hann bli skymning innan vi kom iväg. Hela familjen gav sig ut på det lilla äventyret, jag hade med kameran, stativet, ficklampan och en stallykta. Det var en härlig och annorlunda stämning där, dock var det lite svårt att gå eftersom man inte såg de nedersta "pinnarna" på de stora granarna. Man fick se upp att man inte hade dem i ögonen. Hunden hade inte problem att se så hon sprang omkring och skrämde slag på oss genom att susa förbi precis vid fötterna. En gång tabbade hon sig också dock, det blev en liten felbedömning på hoppavståndet så hon plumsade rakt ner i bäcken! Upp kom hon lika snabbt så det kändes inte lockande att simma tydligen.. Mannen och dottern roade sig med att slänga en pinne i bäcken och sedan följa den med ficklampan..

..och jag var rädd att det skulle bli fler än hunden som blev blöta om magen, bäck-kanten var så mjuk. Jag roade mig med att ta stämningsbilder..

Det var så mörkt att jag fick titta med ficklampan när jag skulle ställa in kameran! Men i sin galenhet var denna lilla äventyr så härlig, ni vet sådana där små spontana grejer som man borde göra oftare!

Sedan hem och dricka te, äta tårta och titta på Strömsö. Jag får alltid sådan lust att skapa något när jag tittat på det programmet så jag blockade fram symaskinen och så gjorde vi lite allt möjligt med dottern. Mer om dessa alster senare..Det var inga elefanter den här gången dock. Slutligen satt vi alla i köket, mannen höll på ritade och planerade "innanmätet" på den kommande båten, jag sydde och så läste dottern till oss från en utav böckerna i serien "Lilla huset på prärien". Det var jättehemtrevligt! Prova någon gång, be någon i familjen att läsa något alla tycker om och så gör man något under tiden, handarbetar eller något. Tv:n är stängd, ute viner vindarna men inne är det varmt och skönt. Rekommenderas varmt!

Ha en skön kommande vecka!

Glitter, glans och rost

2009-11-21T11:22:00.000-08:00

Jag älskar kristallkronor! Om vi skulle ha lite större hus skulle jag ha en i varje rum, men nu får jag nöja mig med bara en i vardagsrummet. Det är en underbar krona som min mamma köpte i Malmö för nästan 30 år sedan och som jag har fått överta. Började lite undra varför det var så mörkt och lite suddigt ljus i kronan, men så kom jag på att jag har ju faktiskt inte tvättat kronan på flera år. Så det var dags för lite kristallterapi..ja, det är inte någon skum hälsovårdsmetod, utan jag tycker faktiskt att det är terapeutiskt att tvätta kristallkronor, i alla fall om de inte är för stora. Man tar en kristall i taget och gläds över hur det börjar glänsa igen. Nu är det klart ljus igen och kronan är så här fin:

Passar fint med vårt härliga vita tak!

Kommer ni ihåg hur ledsen jag var för att skogen höggs ner här bredvid vår lilla stuga? Det var vi faktiskt hela familjen, jag tror att dottern var den som sörjde längst. Men nu har vi faktiskt upptäckt att det finns många fördelar med att inte ha någon skog som granne. För det första så får vi mycket mera sol från det hållet (från söder). Sedan är det förvånansvärt lätt att röra sig på området, alla grenar är nämligen samlade i högar och inte huller om buller som i många nerhuggna områden. Maskinen har dessutom lämnat "vägar" efter sig, enda nackdelen är att de är fulla med vatten nu efter flera dagars regn och jag har mera hål än gummi i mina stövlar..Strumporna blir sköljda varje gång jag går där..Det är spännande att ge sig ut på upptäcksfärd, hunden och dottern gillar det också, där finns en massa roliga stubbar som man kan ställa sig på. Eller så kan man låta mossan omgärda en och gräva små bäckar som här..

Ser härligt ut eller hur? Det är förresten fantastiskt hur mycket positivt tänkande gör livet lättare - om vi skulle gå omkring och vara arga och ledsna för denna förändring som vi ändå inte kan göra något åt, skulle det göra oss illa. Men nu när vi nästan dagligen hittar nya positiva sidor, är det lättare att acceptera och se det som något bra. Jag är annars också inne i en period då jag behöver förändringar och det känns skönt att vi har fått en stor förändring också på detta sätt.

En liten bit bort har det lämnats en remsa ca 10 m bred där det finns stora träd och en bäck. Det är så härligt och vackert! I vår fantasi är det älvornas skog, man kan lätt låtsas att man hör deras skratt i de små regndropparna som hänger i grankvistarna och se hur de med lätta steg hoppar i mossan. Kan ni se det också?

Lyktan fanns inte i skogen men den passar annars så bra in så den fick vara med (den hänger bredvid min klätterros). Den gröna färgen på mossan är helt otrolig, det är nästan så att man inte tror att det är på riktigt. Men det är det! Naturen är så full av färger, jag är inte alls ledsen över att det inte är snö ännu. I stan är det annorlunda, allt blir grått och smutsigt och mörkt, men inte här på landet. Det är så underbart! Och det hemliga stället i älvskogen, det är en plats dit man kan gå och inandas energi av allt det sköna och gröna. Så vackert skapade, med kärlek och omtanke!

Och nu något helt annat, annars börjar det snart växa mossa på den här texten..Min man har ett nytt projekt. Han gillar inte ordet av någon anledning, men jag har ännu inte kommit på något bättre ord. Han har hittills byggt 9 båtar i sitt liv och nu är det dags för det tionde. Inte illa tycker jag! Segelbåten som vi nu har är faktiskt inte färdig den heller men vi har varit och seglat med den. Nu skall den i alla fall säljas för nu har den här flyttat hem till oss:

Valde den här bilden på skoj just för att den är så rörig, full med grejer hit och dit. Den bryter av bra mot allt det vackra som har varit här innan! Bilden gör inte båten någon rätt men även om jag inte förstår så mycket av halvfärdiga båtkroppar så har den här en vacker linje och form. Den skall bli en bekväm resebåt med bra inneutrymmen. Få se när vi seglar iväg med den, kan ta tid..Eller seglar och seglar, det lär väl bli en motorbåt med mast och segel. Mannen min har svårt med den långa mörka vintern, men denna projekt hjälper avsevärt att få tankarna på annat håll!

Slutligen, för att inte den röriga bilden skall bli den ni minns hela veckoslutet, sätter jag en bild som visar ytterligare en ny härlig sak som jag upptäckte ikväll när jag stod och diskade i köket. Jag har diskbänken vid fönstret, och när jag tittade upp fick jag syn på denna underbara vy:

Tidigare skulle jag bara ha sett en svart tät granskog, eller kanske mig själv speglas i fönsterrutan. Men nu, en vacker skogssilhuett och månen, till höger de kvarlämnade stora granarna i älvornas skog. Underbart! Tänk när det blir fullmåne..

Så med denna bild önskar jag er alla ett riktigt mysigt veckoslut!

ps. märkte ni att jag bytte bild igen? Mitt i mörkaste vintern fick jag för mig att jag vill ha en idyllisk sommarbild, här ser ni vårt lilla hus från utsidan och härliga blommor. Snart är det sommar igen!!

Söndagsnytt..

2009-11-15T14:00:00.000-08:00

Tänkte skriva här men först läsa några av mina favoritbloggar - och det tänkte ju gå galet, ni vet, man hittar nya intressanta bloggar som nämner nya intressanta bloggar osv osv..fick riktigt ta mig i kragen och ta det här nu först och läsa sedan..

Idag skall det bli mest bilder, hade jag tänkt. Nämnde igår att vi höll på och fixa i min arbetshörna. Nu tog jag en bild och den har ni här:

Var faktiskt lite blyg först när jag skulle sätta in den här, fick plötsligt för mig att vad månne ni andra tycker om det här, det ser ju inte så märkvärdigt ut. Men för mig är detta en stor grej för nu känns det så luftigt och fint och rymligt att sitta här och jobba och skriva. Som om jag skulle ha fått ett riktigt arbetsrum! Skall kanske skaffa vita pärmar och några vita korgar till så det blir lugnare stämning i hyllan. Skall dessutom sätta spetskant på hyllorna, och så något mjukt i hörnen, slog idag huvudet i en..

Sedan var det elefanten ja..om jag var blyg att sätta in bilden ovan, så är det ju att blotta ut sig helt att lägga ut följande bild..

Det här är Pricken (Pilkku) - elefanten (?) som jag och dottern sydde tillsammans. Visst ser den konstig ut? Men dottern älskar den och det är huvudsaken. Och så var det ju den första, vänta bara så skall jag nog..Dessutom så har den visat sig vara en väldigt bra nackkudde, en oväntad sidoeffekt!

Satte idag in konstfotokort i nätbutiken, jag är så glad för dem! Här skall ni få se:

"Levande ljus"..

"Ros"..

"Naturell"..

"Abstrakt"..

"Snö och is"..

och slutligen "Nostalgia". Alla dessa hittar ni i nätbutiken, klicka in på bilden här uppe till höger! Passar bra till gåva eller till att skriva i och skicka till någon man tycker om! Apropå skrivandet så borde vi nog alla skriva gammaldags brev och kort oftare, man använder e-post så ofta nuförtiden att skrivandet med en penna glöms väl snart bort helt. Det finns ju forskare som är oroliga för våra ungdomar när de bara använder datorer, att hur skall det gå med att skriva för hand. Så låt oss se till att åtminstone våra barn kan skriva vackert med en penna och läsa böcker gjorda av papper!

Vi har fått en rolig söndagstradition, hela familjen bänkar sig framför tv:n 17.15 och tittar på Strömsö. Nu har jag kommit på att jag vill gärna ha något gott och en kopp te samtidigt, så idag blev det chokladmuffins i all hast. Skulle först baka ett bröd som jag såg recept på i min favorittidning Lantliv men den blev färdig först senare..

Usch, hemska bild tagen med blixt men jag orkade inte ställa upp stativ och grejer..ton i ton blev det visst..Brödet smakade ganska hmm..speciellt och nu tycker jag att det har bubblat i magen hela kvällen. Kanske det är bikarbonatet som har fortsatt att jobba.Tror att det smakar bättre imorgon när det stått sig lite. Här är receptet om någon skulle vilja prova också..

Hittade för några dagar sedan en rolig duk på det lokala loppiset. Så här ser den ut:

ja den är ganska skrällig i färgerna, kanske inget för den som tycker om ljus inredning. Men det var något så härligt 70-taligt över det hela så jag kunde inte motstå..Det påminner faktiskt om min egen barndom, mamma hade en skål med lite liknande motiv, det var en Arabia-skål tror jag. Har faktiskt en lite liknande själv också, fast det här är inte riktigt den riktiga..

Min man gillar mer enkla vita dukar så vi får se om har får hicka av den här. Vi har röd och vita smårutiga gardiner i köket och konstigt nog så passar duk och gardiner bra ihop. Kanske det är för det finns så mycket rött i duken.

Bara bilder den här gången, jo jag tackar..nu har jag bladdrat på i alla fall! Men det är ju inte så farligt, här ryms det ord! Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka, låt er inre sol lysa om den yttre har gömt sig för tillfället!

Budget och lyx..

2009-11-13T09:42:00.000-08:00

Så flyger veckorna som om de hade vingar, det är ju inte klokt hur tiden bara rusar iväg..Skulle egentligen vilja skriva oftare här i bloggen men det vill inte riktigt bli av, har så mycket annat också omkring mig nu..Dessutom har den här flunssan som jag hade tagit musten ur mig fullständigt, krafterna vill inte komma tillbaka. Har väl dessutom ganska dålig grundkondition som inte gör saken bättre - men den saken blir garanterat inte bättre av att gnälla här - ut och motionera bara, hej och hå!

Tänkte berätta lite vad som har hänt här under veckan..ni kommer ihåg att jag berättade om min symaskin som jag köpte på loppis? Den var riktigt bra, men så råkade jag få syn på en lapp som fanns i brevlådan om en symaskinsförsäljare som skulle komma hit till våran ö. På reklamen fanns massor med lockande rader om nya maskiner jättebilligt och - ja ni vet..Så jag haffade med mamma som expertis och dottern som smakråd och så körde vi runt hela ön (ja skratta inte, det är faktiskt hela 40 km från oss till Dalsbruk som ligger på andra sidan ön, det är en stor ö det här) för att titta på alla dessa underverk. Jag hade tänkt att jag skulle kunna sträcka mig till absolut bara 140 €, det var liksom smärtgränsen. Vi var dagens första kunder och blev visade en massa maskiner. Jag fick syn på en som jag tyckte var perfekt, lät vackert och verkade lagom enkel för mig. Och priset? Ja, jag vågar nog inte skriva det här men det var så mycket att jag nästan trillade baklänges och tänkte med gråten i halsen att jaha jag skall nog ta min gamla maskin (som hängde med som utbyte) och gå hem och glömma allt vad nya maskiner heter..Men tro det eller ej, det blev nog så till slut att jag köpte en SVINdyr maskin och skall betala den i två delar...Jag är inte klok tror jag, men jag har än så länge inte ångrat mig, den är härlig att sy med och den var enkel att förstå sig på. På kvällen samlades vi hela familjen runt den glänsande vita splitternya maskinen och med stor andakt bekantade oss med den. Nu har vi hållit på och sytt med dottern två kvällar, ja eller jag syr och dottern räknar upp allt som hon skulle vilja att jag syr åt henne. Vi gjorde tillsammans en elefant (nu känns det som om skratten börjar bubbla upp från magen..), dock hade vi inte något att fylla den med så den såg en aning platt ut. Det var dock rörande att se hur dottern tog med denna trasa som föreställer en elefant med sig i sängen och kramade om den, hon tyckte det var så fantastiskt att mamma hade åstadkommit detta mjukisdjur! Den ser faktiskt inte riktigt likadan ut som i hobbyboken men fördelen är att man blir på så gott humör när man ser den, den ser så knäpp ut! När vi fyllt den skall jag ta en bild (hi hi...).

Det var lyxdelen, så till budgetavdelningen: som ni vet så har jag ju fått fnatt på rödrutiga kuddöverdrag, mitt inre öga letar efter sådana på loppisar. Så när jag såg en gammal kökshandduk för 50 cent..

så köpte jag den och sparkade igång den nya symaskinen..

..och sydde ett kuddöverdrag av den! Bara sömmar i kanterna, busenkelt! Den är inte riktigt färdig ännu, måste komma på vad jag skall sätta i öppningen, tänkte mig några kantband som man kan binda som rosett, eller kanske knappar - men än så länge går det bra så här! Tänk om man hade en kökssoffa, det skulle vara såå snyggt med massor med sådana här, i olika rutiga mönster, alla röd-vita..Nu har vi ingen kökssoffa och har inte plats med en heller så denna får ligga i dotterns lekhörna, i soffan där. Med de andra rutigheterna.

Jag älskar alla hobbyböcker som man kan låna på biblioteket, det finns massor med underbara bilder och så får man en massa inspiration. Lånade den här boken sist..

Nytt från gammalt heter den på finska. Dottern började bläddra i den och hittade på sista sidan något som vi beslöt oss för att prova. Man skulle göra fjärilar av tidningspapper, det var jätteroligt och hur enkelt som helst. Sätter här den finska beskrivningen för er som är tvåspråkiga, om nu någon annan vill veta hur man gör, skicka en kommentar så lovar jag att skriva ner det på svenska också!

Ojdå, man kan ju inte läsa texten alls, vill inte komma ihåg att bilderna blir såå små..Men kanske ni kan få ledtrådar i bilderna..men som sagt, om någon vill ha en riktig beskrivning, skicka en kommentar så skriver jag ner det!

Vi gjorde ett sommarträd: jag hämtade en gren från den fd skogen, och så hängde vi fjärilarna i tunt hobbytråd i metall. Dottern gjorde dessutom några brydnader med små pärlor på tråd. Så här fint blev det..

Det är något japanskt över det hela tycker jag. Kanhända att vi fyller på med flera fjärilar någon dag när andan faller på igen.

Idag har jag varit på loppisrunda igen, i Kimito. Denna gång var jag på jakt efter hyllor och en stor anslagstavla till min arbetshörna. Ni skulle se vårt vardagsrum nu, det är helt ohållbart. Jag jobbar i ett hörn av vardagsrummet, halva rummet är fullt med papper, pärmar, saker som är på väg till nätbutiken och skall fotograferas, nu också tyger, trådar, symaskinen, kameraväskan, inredningstidningar, böcker - ja ni får säkert en bild..nu skall jag försöka göra något åt kaoset, hittade några lack-hyllor och en jätte-anslagstavla, förhoppningsvis skall jag imorgon få något gjort med dem. Och få lite ordning på det hela. Skall ta bilder när det är klart.

Fick idag ett spännande paket på posten. Har satt in en ny varugrupp i nätbutiken, konstfotokort. Idag fick jag korten från tryckeriet. Nu är det bara att ta foton på korten och sätta in dem i butiken. Jättefina fast jag nu själv säger det, passar bra till både vardag och fest. Ni skall få se när jag tagit bilderna.. Så vi hörs och ses!

Ränder, rutor, rosor och annat..

2009-11-06T12:37:00.000-08:00

Hjälp, jag blir helt snurrig, skrev först på finska och sedan på engelska och tänkte skriva nu på svenska också..märker att jag ibland blandar ihop svenska och engelska ord så ni skall inte bli förvånade om det smugit sig in lite tryckfelsnissar här och där..med lite god vilja förstår ni säkert vad det är jag försöker få fram..

Har fått fnatt igen på att försöka ändra bloggens utseende, vill inte riktigt hitta just min stil..Andra ändrar väl inte så ofta, jag måste erkänna att jag tycker att det är också roligt att byta bilder och annat. Hoppas ni inte tycker det är jobbigt när det är annorlunda varje gång..

Det har varit sjukstuga här i över en vecka nu, först blev flickan sjuk och sedan jag. Det tar lång tid att bli bra, jag hostar på ännu och snyter mig, dottern hostar lite och är på kvällarna täppt i näsan. Var hemma en hel vecka utan att så mycket som sätta näsan ute så för några dagar sedan var vi bara tvungna att göra något. Vi åkte till Ikea i Reso (nära Åbo) och sedan ett stort loppis. Det blev lite snabba besök i båda, en timme på Ikea när vi ätit först och sedan lika länge på loppiset. Detta då vi kom iväg först på eftermiddagen och tanken vara att köra hem när det fortfarande var ljust..dock blev det en mörk hemresa i alla fall. Trots det stressiga schemat var det roligt och jag hittade en del saker också. Skohyllor, krokar till hallen så dottern kan hänga upp sina ytterkläder själv, nytt tyg till köksstolarna (röd och vit-randigt) och lite annat. Från loppiset hittade jag

härliga plåtburkar. Skulle först sätta in dem i nätbutiken men vill nog behålla dem själv. Mamma har sedan min barndom haft en liknande stor burk med röda rosor på som hon har knappar och sygrejer i, tror att jag skall göra samma sak med dessa. Så hittade jag..

kudden i mitten - kanske man kunde samla på de här? Tänk vad dom kunde göra tyg av bra kvalitet förr, tjocka och med bra färger..Blomsterkudden med hundarna är ett barndomsminne, den har hängt med hela livet..Hittade också..

bricka med jordgubbar på - sommar och jordgubbstårta, mmm..

och äntligen en fin klocka att ha i köket. Till nu har vi haft en sådan där jättetråkig sak, en fyrkantig väckarklocka som visserligen visade tiden men..Den här är precis rätt, hänger dock lite konstigt än så länge (vi har så litet kök, suck)..

Var helt slut efter denna dag, flunssan har dragit all musten ur en. Följande dag var jag dock igång igen, denna gång bar det av till loppisarna i Kimito. Hittade där en härlig "kruka" eller vad skall man kalla denna..

Trodde faktiskt först att den var av plast men den är av järn och ganska tung. Skall sätta den i nätbutiken tror jag..ser den redan med en härlig stor röd sommarblomma, ute på en terass..

Och så dom här härliga skorna. Har tittat på dem säkert fyra gånger förut men nu provade jag dem - och då var det kört. Dom är jättesköna, precis som om man inte skulle ha skor på sig alls! Det står faktiskt "anti-stress" i botten, kanske stressen försvinner ner i underjorden genom sulorna, det skulle ju vara något..Tyckte de var lite dyra, 22 euro, men den här gången "I was worth it"..Har alltid gillat Calou´s träskor och skall någon gång kanske köpa sådana också, men dessa liknar dem så det var väl delvis därför jag gillar dem så mycket..

(Förresten, varför flyttar bilderna på sig av sig själva, har ni märkt det? Fast man sätter dem i mitten så har de flyttat på sig till vänster istället..irriterande tycker jag. Har satt alla på rätt plats igen men nästa gång har de väl rört sig på nytt)

Sedan några ord om skogen. Vi har varit granne till en riktig urskog i alla år som vi bott här. Stora gamla träd, underbar mossa, porlande bäckar..För ca en månad sedan dök det upp en aningen förvirrad ung man och ville veta var tomtgränsen gick. Det visade sig att grannen (som är ett stort samfund) hade bestämt sig för att sälja träden. Mannen sade att det skulle hända först nästa år någon gång. Nu finns skogen inte mer. Hela veckan har en fruktansvärd maskin massakerat skogen, kvar är grenar, stubbar och kala bitar av de gamla, visa träden. Det är en tragedi. Jag förstår att man måste vårda skogen men jag skulle ha föredragit ett gäng människor, motorsågskunniga personer som skulle ha varsamt, för hand sågat ner träd med jämna mellanrum. Så som man gjorde förr. Och hämtat med häst istället för stor maskin med kedjor som pressar ner allt som finns kvar. Men nu är allt nersågat. Jag måste erkänna att det finns fördelar också. Vi kommer att få massor av sol från sydsidan av huset och vyn har ändrats totalt. Men nog känns det underligt. 70 år av träd-historia har försvunnit helt och hållet, kvar är bara ett nätverk av grenar, ett jätteområde som det är helt omöjligt att röra sig i utan att falla omkull. Från det här..

..till det här..

och till sist några bilder från en skog som inte längre finns..

Trots allt - ha ett skönt veckoslut!

Det är ju inte så långt till nästa sommar - egentligen..

2009-10-31T14:27:00.000-07:00

Den första snön föll här för några dagar sedan. Fast den sedan försvann nästan helt nästan genast, lämnade den efter sig en kyla som talar om för oss att nu är det vinter. Månen lyser bakom molnen och rävarna gråter så nackhåren reser sig på en.. Men jag gjorde en resa till vårens och sommarens värme, när jag bläddrade i mina bildarkiv. Ni skall också få åka på samma resa. Njut av färgprakten, värmen, stämningen, minnen - och kom sedan tillbaka till vinternattens kyla om kom ihåg: varenda årstid är ett underverk, ett resultat av noggrann planering och stor vishet.

Ha ett underbart veckoslut!

Donna é mobile..

2009-10-29T13:08:00.000-07:00

Ni får ursäkta om min italienska inte är den bästa men kanske ni i alla fall känner igen rubriktexten, den är ju faktiskt från en känd opera. Översatt betyder det ungefär "kvinnan är ombytlig" (och så hade det något med väderkvarnar att göra, hmm... måste kolla med min man hur det var), dvs ändrar sig ofta. Så nu är det konstaterat att jag är en kvinna alla gånger. Satt idag hur länge som helst och försökte hitta en ny look till både den finska och svenska bloggen. Har nu besökt jättemånga bloggar och en del är jättefina, har jättefin bakgrund. Var har ni hittat dem? Här fanns inte så väldigt många färdiga varianter att välja på men jag kör ett tag med den här fyren, hoppas ni trivs med den också och tycker om att läsa texterna. Det är ju dom som är grejen i en blogg, och så bilderna förstås..Känner att jag får inte bloggen att se ut riktigt som jag vill, och det är väl brist på tekniska kunskaper kanhända..

Funderar om jag skall skriva allt som har hänt sedan sist eller bara de senaste tre dagarna..Om man skulle dra en förkortad historia..Förra helgen var vi till Tavastehus, ca 150 km från vårt hem. Det var en mycket givande resa, huvudsyftet var att närvara vid vår sammankomst för att träffa vänner och få andlig undervisning. Vi är Jehovas vittnen och har tre sammankomster per år, de hör till höjdpunkterna i våra liv. Ni har säkert märkt att andliga intressen kanske inte är på modet direkt nu så det är inte alltid så lätt att vara annorlunda, därför är dessa sammankomster väldigt uppmuntrande för oss. Samtidigt var det också roligt att komma ut och resa lite, vi rör oss inte så hemskt mycket annars så det är festligt när det väl händer. Hann också med ett stort loppis och gjorde ett intressant fynd till nätbutiken, skall försöka få den fotograferad och "inmatad" snart..

Sedan var det meningen att vi skulle åka hela familjen till Raumo (också 150 km från oss) för att min man har utställning där, vi skulle vara där hela veckan. Men det blev ändring i planerna, dottern blev nämligen sjuk. Så mannen åkte ensam, det är säkert första gången under vår 8,5-åriga äktenskap som vi skall vara åtskilda hela sex dagar..Det var hemst sorgligt att inte kunna följa med, för vi hade sett fram emot resan väldigt mycket. Men det var ju inget att göra åt saken. Dessutom är jag också sjuk nu så det var kanske lika bra, det skulle ha varit jobbigt med två patienter långt hemifrån. Här har också mina föräldrar varit till stor hjälp med allt möjligt från att hämta in ved till att rasta hunden..Hoppas bara innerligt att inte dom också blir sjuka, speciellt när vi nu inte vet vad för slags flunssa vi har fått.

För att trösta mig lite och ha något nytt att hitta på skaffade jag en symaskin från loppis. Jag har länge velat ha en men har alltid tänkt att de är för dyra och jag har inte råd just nu. Men så fick jag för mig att leva lite farligt och köpte en på loppis för hela 15 euro! Men det var faktiskt en hisnande känsla att ha för första gången i livet en alldeles EGEN symaskin! Jag var riktigt eld och lågor, åkte till "billighetsvaruhuset" och köpte tråd och knappar och plötsligt började jag se hela världen genom alla underbara tyger som fanns precis överallt. Vilka MÖJLIGHETER som öppnade sig nu, jag skulle ju kunna skapa precis vad som helst..Kunde knappt hålla mig tills jag kom hem och kunde berätta för dottern och mamma som var barnvakt vad jag hade köpt.

Ingen handbok medföljde så det har varit intressant att i två dagar försöka lista ut vad man skall göra med de olika knapparna..Backen är fortfarande försvunnen men jag hittade något som går att använda istället..

Nu skall ni veta att jag faktiskt är helt hjälplös på att sy, har väl på allvar sytt senast i grundskolan och det var..ja ganska många år sedan..Dessutom var jag inte på plats när tålamod blev utdelat så jag har faktiskt redan varit på väg att ge upp när det nu inte blev riktigt så som jag tänkt..men skam den som ger sig, något skall jag väl kunna lära mig..

Två stycken nåldynor lyckades vi åstadkomma med dottern, hon sydde faktiskt för hand den stora (jag satte dit blomman med knappen) och bra gick det, hon är ju faktiskt bara sex år. Jag sydde min med maskin, inte blev det väl årets konstverk precis men det går riktigt bra att använda. Måste förresten införskaffa lite knappnålar så att vi har något att sticka i dom här.. Under ligger två tyger som jag har tänkt att sy en mjukiselefant av, eller de var faktiskt en body och en klänning tidigare men när jag såg dem på loppis så tänkte jag att de kunde få ett nytt liv..Få se nu hur det går, om det blir bra får ni se en bild senare. Fast det är lite "skämmigt" att visa, det är ju lite som "förstaklassens vårutställning från textilslöjden"..Men men, någonstans måste man ju börja!

Trots att jag är sjuk så tog jag en runda ut på backan, såg nämligen från fönstret något fint jag måste ta en bild av. En pil i buskform som jag enträget klipper ner varje vår och som lika enträget växer upp varje sommar, hade fått så fina färger, de riktigt stack ut. Det var så fint att jag nästan förlät pilen för att den inte gör som jag vill - kanske jag borde låta den växa och bli stor och stolt istället..

Samtidigt fick jag också syn på två gulliga små rosenknoppar som trogen höll sig intill varandra som för att söka lite värme - jag uppfyllde deras önskan och räddade dem in i värmen, få sen om dom klarade chocken och slår ut..vackra är dom så här också..

Nu kör vi hostkör med dottern, till och med hunden har börjat nysa (kan en hund också få grisflunssa??), kanske det är av medlidande..Tur att mannen är så långt borta så han inte blir smittad av oss. Han sade dock idag i telefon att han försöker att inte lyssna så noga på mig, för att inte smittan skall överföras via telefon..- ?? Är det DÄRFÖR han inte lyssnar på mig så noga annars heller..

Hemma hos oss..

2009-10-18T08:41:00.000-07:00

Försökte idag ta bilder här hemifrån för att visa er hur det ser ut, speciellt nu efter min "makeover" som jag skrev om i fredags. Det var jättesvårt att få några snygga bilder, när man inte kan klämma in stämningen i bilderna. Allt ser så "platt" ut på bild, man ser inte att det är härlig varm stämning med röda sammetsgardiner, det lite glansigt blå överkastet ger en "kunglig touch", ljusslingan ger mysigt ljus när kvällen mörknar (det är förresten ingen julslinga skall ni veta utan en ljusslinga, rätt och slätt, inget annat), det är liksom varmt och ombonat, man vill krypa ner i sängen bland alla kuddar och mysa..

Man ser ju faktiskt inte så mycket på bilden men kanske ni får i alla fall lite hum om hur det ser ut..Konstaterade förresten att resten av huset är inte i ordning längre så det blir inga fler bilder den här gången. Tänk om man hade mera plats och liiite mera pengar och maaassor med loppisfynd så skulle jag faktiskt göra sååå fint överallt..Suck..Vi bor faktiskt på ca 50 kvm och på det skall rymmas tre människor, en hund, en företagare/konstnär som har massor med papper och annat (den andra företagaren/konstnären håller till i en barack på backen, väldigt kalt och kallt och icke hemtrevligt, stackars honom) osv..Så det är en utmaning..Som tur är så finns det ju faktiskt plats utanför på tomten, så dit kan man bege sig om väggarna börjar falla på en. Dessutom har vi väldigt fin och öppen utsikt från fönstrerna så det ger också lite mera känsla av rymd. Förresten så såg sovrummet ut så här när naturen var som grönast..

Så man märker ju hur mycket färgerna gör. När jag läser Lantliv och Drömhem så beundrar jag alla härliga vita hem, likadant när jag läser alla härliga bloggar. Men hur jag än vänder på det så kommer jag inte ifrån att jag behöver färg, speciellt nu när det börjar bli kallt och färgerna långsamt mattas ner i naturen. Eller ja, det är kanske fel att säga att färgerna mattas ner, i alla fall när man bor på landet så finns det massor med färger i tex skogen hela vintern igenom. Underbara mustiga nyanser av grönt. Brunt av alla sorter. Gråa berghäll och stenar med mossa. Verkligen långt ifrån färglöst!

Men det blir nog så i mitt hem att det finns alltid färger, på sommaren är behovet inte så stort men på vintern åtminstone. Kanske det hör ihop med behovet av värme. Skulle man bo i något varmt land, i alla fall längre söderut som tex Danmark, skulle man inte behöva värmen så mycket. Men här, när det är snö ute, känns det kallt att ha "snö inne" också.

Men men, tur är väl det att vi alla får ha vår åsikt när det gäller inredning. Vitt eller färgrikt, allt passar!

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Om städattacker..

2009-10-16T13:27:00.000-07:00

Idag fick jag en sådan - en städattack..Har varit lite nere några dagar, tror att jag håller på att bli förkyld eller något så jag har tagit det lite lugnt. Tydligen blev det så mycket vila att idag ville jag GÖRA något. Jag har ett problem när jag skall göra något. Det är nämligen så att jag börjar med en sak, som idag, jag tänkte att jag skulle byta gardiner i vardagsrummet. Så fick jag för mig att jag skulle ju kunna byta i sovrummet också, det har varit lite dragit med de tunna sommargardinerna. Och när jag ändå tar ner gardiner från skåpet så skulle jag kunna byta i köket också..Och man kan ju inte byta gardiner utan att tvätta fönstren först. MEN, förkunnade jag min man vid frukostbordet, jag skall BARA putsa på insidan, att gå ut i den kalla luften med våta händer och vinden vinande kring öronen skulle ju vara galenskap när man nu är lite smått sjuk och så..Så jag putsade sovrumsfönstret först. På insidan. Då såg jag att utsidan var ju faktiskt den som var mest smutsig. Men så regnade det lite och jag tänkte äh, låt vara då..Så kom solen fram och då fick jag fnatt..Ut med fat och trasor och stegar och upp och tvätta - på utsidan (ja ja, jag är inte klok, nu får jag säkert lunginflammation eller grisflunssa eller någe´) Och inte tvättade jag bara ett fönster, utan ALLA. Ja, nu måste jag faktiskt skratta åt mig själv lite..Sedan in igen och fortsätta, och så skulle ju sovrummet dammas av också, alla ställen var fulla av damm (HUR kan vi överhuvudtaget andas där??) och dammsugas och så ville jag byta överkast och kuddöverdrag och det gjorde jag (MYCKET senare på kvällen) och flyttade en ljusslinga till sovrumsspegeln (skall ta en bild imorgon, blev fint). Vid det här slaget började jag känna mig ganska utmattad, men inte kunde jag ju sluta nu för hela huset var upp och ner..Sedan hittade jag (ovanför klädskåpet i sovrummet) ett fint överkast som jag kunde sätta på soffan i vardagsrummet, tog ner gamla gardiner från kök och vardagsrum, fortsatte att putsa fönster och karmar mm., dock med sjunkande hastighet..Nu kom mannen in och hade väl tänkt sig att vi skulle äta något också, men sådana triviala saker hade jag inte tid med, jag höll ju på att PUTSA FÖNSTER..Så han var så snäll att han började laga maten medan jag fortsatte med mitt slag mot smutsens fördärvelse..Nu börjar ni väl bli smått utmattade ni också av att läsa detta, så jag snabbspolar fram till skrivande stund: jag har alltså tvättat alla fönster, dammsugat hela huset, bytt ALLA gardiner, diskat en jättedisk (med hjälp av min underbara 6-åriga assistent/dotter), fixat och donat annars också och nu är allt fint och rent. PUHH...och nu skriver jag i bloggen också. Jag är såå jättebraaa!! (öh..) Manisk? Vem, jag då eller..NÄÄÄ... --??! Synd att jag inte har några bilder att visa nu genast, klockan är så mycket och resten av familjen sover och hunden får fnatt om jag tar fram kameran nu..så jag sätter in en bild från terassen

..och en sista ros..

Och så en bild av huset sett från utsidan (innan fönstertvätten)

Visst har vi förresten en konstig upphöjd gräsmatta, som en stor tårta..Men en gräsmatta är det och det är jag väldigt stolt över, speciellt som den kom upp av sig själv medan vi funderade på när vi skulle så gräsfrön..

Skall nu studsa över i den finska bloggen, hej på er så länge!!

ps. hela kroppen värker, undrar varför? Jag har ju inte gjort något idag...

Om att leka med maskiner

2009-10-10T13:16:00.000-07:00

Ja, det är ju tur att det är inte några särskilt farliga maskiner som det handlar om - ja, eller vad vet jag, datorer är ju också ganska farliga..Började i alla fall leka med bildbehandlingsprogrammet och gjorde några kollage (hmm, det är väl så det stavas?), det var jätteroligt! Men vad det tar tid, sådant där lekande..Jag hade tänkt bara skriva i bloggen och sätta några bilder men så irrade jag mig bort och så...Det är ungefär som att börja läsa andras bloggar. Man börjar i en. Och så upptäcker man något spännande i spalten till höger, plockar upp en adress och börjar läsa. Så läser man en stund, upptäcker en ny adress och hoppar dit osv osv osv OSV OSV...Det där ger mig en lite ångestfull känsla, som att det är ingen ände på det hela. Ungefär som när man skall försöka begripa att universum inte har något slut. Bloggiversum har inte heller något slut, verkar det som. Och man kan ju faktiskt inte läsa alla fast man skulle vilja..Man skall ju göra lite annat också än bara sitta och läsa.

Som att jobba ute i trädgården. Det gjorde jag idag en stund och det var jätteskönt. Köpte några callunor (??), alltså sådana där ljungliknande ni vet, fast med mindre blommor. Har köpt sådana nu några höstar, för de håller mycket bättre än ljung, som lätt blir torr och tappar blommorna. Callunorna har hos oss blommat nästan ända till våren, så det är värt det lite dyrare priset tycker jag. Flyttade några krukrosor till rabatten, där får de fortsätta blomma nästa sommar. Många gör säkert det misstaget att de slänger krukrosorna på hösten, gör inte det för de blommar fint i rabatten nästa år! Hade i år säkert sex stycken som blommade så nu slänger jag dem alla i jorden när hösten kommer. Rev ner doftärtsrankorna (eller vad de kallas), mannen protesterade, han tyckte säkert att sommaren dröjde sig kvar så länge de fortsatte att klänga på terassen. Men jag var obarmhärtig, ner skulle dom och det nu. Det har varit så kallt några nätter att allt har varit fruset på morgonen, och fryser det till ordentligt är det så svårt att få loss alla döda växter. Dessutom var det ju inga blommor kvar så.. Dottern och hunden roade sig med att gräva omkring i det före detta potatislandet (potatisen är upptagen), ni kan säkert tänka er hur de såg ut efter denna arkeologiska strapats..Dottern var det väl inte så illa med men hunden....hon fick sig en duschning med vattenkannan, försökte först ensam men händerna räckte inte till. Hon var nämligen av någon anledning inte alls tacksam för att jag försökte tvätta bort allt det svarta som hade fastnat precis överallt..Så mannen kom till min undsättning, han lyfte resolut upp hunden på två ben så magen blottades, och då gick det ju jättebra. Lyckliga hund som får fritt undersöka allt spännande som finns härikring. Och stackars oss som måste putsa henne efteråt..

Men nu alltså två kollage som jag gjorde; först en där ni kan se hur fint det blev med callunorna..

Synd att det blir så pyttelitet, det ser ju faktiskt lite rörigt ut..nåja, nog ser ni väl något..Så en till där jag provade hejvilt och det blev så underbara färger så jag måste visa er också..

Det här är en potpurri av sommarblommor (ja, det är det faktiskt!!). Nu skall jag studsa över i den finska bloggen och skriva, förhoppningsvis hittar jag på något lite annorlunda, bilderna blir nog samma. Ha en härlig fortsättning på veckoslutet!

Om utställningar, äpplen och sommarens farväl

2009-10-03T07:19:00.000-07:00

Nu har jag inte skrivit hit på länge, eller så känns det faktiskt. Måste erkänna att jag är lite mera flitig med den finska bloggen, om ni skulle vilja kika där också så är adressen www.metsansuloisinpaikka.blogspot.com, skall försöka göra en länk här bredvid om det lyckas..Men nu skriver jag alltså på svenska!

Den gångna veckan har varit ganska hektisk, mannen och jag var och satte upp två utställningar, hans på Villa Lande i Kimito och jag tog ner min fotoutställning på biblioteket i Kimito och så satte vi upp den på biblioteket i Västanfjärd, på samma ö alltså men på andra sidan..Vi jobbar faktiskt ganska bra ihop, mannen och jag, det är kul när man kan det. Jag menar att det är inte alltid som gifta par står ut med varandra när man skall göra sådant här. Bara vi ser till att inte vara hungriga för då så..går det inte så bra längre. Men vi brukar komma ganska bra ihåg att "tanka" innan det blir några inbördeskrig.Trötta var vi dock efter allt jobb, så trötta att vi körde nästa ända hem (15 km åt ett håll) innan vi upptäckte att vi glömt mannens bil i Kimito (vi hade samåkt i min bil till Västanfjärd). Det kändes faktiskt ganska otäckt att verkligen inte komma ihåg en så väsentlig sak..så det var skönt att komma innanför hemmets väggar och bort från ratten och trafiken. Jag menar att om man är så vimsig så är man kanske inte så bra förare heller..här några bilder från utställningarna:

Om ni har vägarna förbi Kimito så välkommen att besöka utställningarna!

Vi har haft ett par frostnätter och nu är det på allvar dags att ta farväl av sommaren. Mina blommor blommade så fint ännu, pelargonerna, heliotropen, gladiolerna, solrosorna, så det kändes verkligen vemodigt att komma ut efter den första frostnatten. Dock har frosten sina vackra sidor också, likt en konstnär försilvrar den bladkanter och grässtrån. Jag sprang faktisk ute med kameran iklädd nattlinne och sandaler och var lite rädd för att bli skjuten. Hörde nämligen älghundens upphetsade skall alldeles i närheten. Men lyckligtvis gjorde jägargänget den kloka slutsatsen att älgar brukar inte fotografera, i alla fall inte i nattskjortan, så jag överlevde. Fötterna höll dock på att frysa, man är ju lite galen när man springer nästan barfota i frosten..

Några bilder från den rundan:

Jag fick härliga äpplen av min vän Orvokki (tackar och niger) och idag gjorde jag "latmanspaj" av några av dem. Jag är faktiskt ganska lat i köket, men äter gärna goda saker. Så jag brukar göra smulpaj till efterrätt ganska ofta. Om du som läser också känner för en enkel och snabb efterrätt, kommer reseptet här:

äpplen (jag har en ugnsform som är Ø 23 cm och 7 cm hög och i den går den ca 6 medelstora äpplen)
2 dl vetemjöl
2-3 matskedar socker
75 gr smör
(1/2 dl hackade nötkärnor och kokosflingor om så önskas)

smörj ugnsformen. Om du har utländska äpplen skala dem, inhemska kan man använda med skal. Skär äpplena i ganska små klyftor. Ta så många äpplen att formen blir nästan full, äpplerna "försvinner" i ugnen. Blanda mjukt smör med vetemjöl, socker (och nötkärnor och kokosflingor om du vill, blir gott) till en smulig massa och bred den på äpplena. Grädda i ugn i 200 grader i ca 30 min eller tills pajen fått vacker färg och äpplena är mjuka. Man kan också ha pajen i ugnen i t ex 175 grader och lite längre tid, då bränns det inte så lätt.

Serveras ljummen med vaniljsås eller glass. MUMS!

Och med dessa bilder önskar jag er alla ett riktigt härligt veckoslut!

Om härliga böcker

2009-09-27T12:29:00.000-07:00

Arrghh..nu är jag arg..eller i alla falla irriterad..skrev en - heter det postning ?? men det har försvunnit och inte ville maskinen överföra bilder heller, kan det vara överansträngning i systemet, alla skriver i sina bloggar söndag kväll? Men nu verkar det fungera igen så vi gör ett nytt försök..

Ja böcker alltså, de är ju underbara! Har hela mitt lilla liv älskat att läsa, var redan i första klass flitig besökare på byskolans bibliotek. Kommer ihåg att när jag var en 10 år, läste vi Kulla-Gulla-böckerna med mamma och vi grät båda två. Det var på sätt och vis en härlig upplevelse, får se om jag kan göra detsamma med min flicka. Hon är nu 6 år och läser redan jättebra. En kväll ville hon läsa kvällssaga för mig, och hur hon sedan läste! Flytande, med röstskiftningar och allt, jag blev riktigt rörd. Det kändes på ett konstigt sätt som åter ett steg på väg från mig, att hon verkligen inte är en liten bebis mera som behöver mig hela tiden. Vemodigt, men nödvändigt. Snyft..

Jag är glad att jag har kunnat överföra kärleken tilll böcker till henne också. Det är en sådan fantastisk gåva att kunna läsa och njuta av det. En hel värld öppnar sig för en, och oftast helt gratis om man kan besöka ett bibliotek. De andliga värdena är också viktiga i vår familj, så att kunna läsa är oersättligt på den fronten också.

Härliga böcker har jag idag satt in på nätbutiken också, underbara inredningsböcker med inspirerande bilder! Det är sådana böcker som faktiskt är roligt att äga, att man kan gå tillbaka till dem när man vill, bläddra, njuta och drömma lite, kanske få en idé som man vill förverkliga därhemma. Så välkommen att kika i butiken, kanske där finns en bok som just du vill äga..

Här är en stämningsbild från en utav böckerna. Man kan ju bara njuta av färgerna och atmosfären! Ha en glad början på den nya veckan och kom ihåg att njuta av höstens färgprakt!

Färgglad hälsning!

2009-09-24T14:05:00.000-07:00

Har suttit här och lekt lite med mina bilder..här får ni en glad hälsning via natur- och stilleben-bilder a la Laura! Det blev lite dockhusstorlek på det hela, nästa gång skall jag ta lite mindre antal bilder så man ser bättre. Men hoppas ni har förstoringsglaset i närheten..ha det bra!

Tadaa!

2009-09-23T13:31:00.000-07:00

Nå nu så, får vi presentera; Retropearls by Laura! Fick äntligen insatt några i nätbutiken, titta under "retro och nostalgi", där finns en "underavdelning" eller vad det nu kallas, ja ni hittar säkert. Jag nämnde tidigare att de här pärlorna har en historia, nu skall ni få höra:

Det var en gång för över 30 år sedan ett ungt par som ville bilda ett eget företag. De köpte svarvade björkpärlor som de färgade, målade och lackade och gjorde sedan halsband och hårspännen av. Deras lilla dotter var också med och hjälpte till ibland.

Åren gick, företaget byttes mot arbete på annat håll. Den lilla flickan växte upp och bildade egen familj - och startade eget företag. En dag gjorde hon ett härligt fynd uppe på vinden; påsar med pärlor i underbara färger, lika glänsande och vackra som då för länge sedan, så välgjorda var dom! Flickan bestämde sig för att göra något av denna skatt, dessa pärlor skulle ut från sitt gömställe och glädja människor! Så föddes Retropearls by Laura - för retropärlor är de ju verkligen, födda på 70-talet..

Skall göra flera av dessa, nu är det bara några i butiken men som sagt, mera kommer, även i lite annan färg, så länge pärlorna räcker. Det är faktiskt toppen att "återbruka" på det här sättet, känns lite som man fortsätter föräldrarnas arbete också..

Idag har jag fotograferat nästan hela dagen, det är många nya fynd på väg in i nätbutiken bara jag hinner sätta in dem. Bl a till bokavdelningen kommer det fina saker. Hej så länge!

Om att vara retro

2009-09-22T13:57:00.000-07:00

Jaha, just det..jag skulle ju faktiskt jobba, det var därför jag satte mig här vid datorn fast klockan visar sovdags (igen). Men så villade jag mig bort till de härliga bloggen och började läsa och så fick jag inspiration att skriva lite själv också. Så jag får väl mata in konstfoton till nätbutiken imorgon istället..

Jag blir riktigt avundsjuk när jag läser andras bloggar, när de får så mycket kommentarer! Hoppas jag också får sådana läsare som kommenterar, det skulle vara jättekul att läsa era tankar också! Så var inte blyga, berätta vad ni tänker och tycker! Men det är ju inget tvång, det är också roligt att ni kommer och bara läser, jag är väldigt glad för det!

Ja, om retro var det ja. Jag har funderat mycket på det där att varför är det så inne med retro nuförtiden. Trenden har ju hållit i sig ett bra tag redan och det verkar inte som den försvinner precis nästa vecka heller. Min förklaring är att dom som vara barn 1960-70 är nu vuxna som inreder hemmet och är intresserade av sådant, och det var något med den där barndomstiden som man vill ha en bit av hit till vuxenlivet också. Själv kommer jag ihåg mitten av 70-talet som en väldigt trygg tid, jag var inte ännu i skolan, föräldrarna jobbade hemma och man kunde sova länge på morgnarna om man ville. Man gick på svampskogsäventyr med pappa, skottade snö på gården i vinterskymningen medan mamma stekte plättar i köket, vi hade ett jättestort köksfönster med 9 rutor om jag inte minns helt fel och ljuset inifrån köket lyste upp den annars ganska mörka gården..Och lördagsbastu; vi hade bastu i en annan byggnad en bit ifrån huset, man skulle gå över en gräsmatta som för ett barn var stort. Jag minns hur det kändes att komma ut "bastu-het" i den svala kvällsluften, pappa bar mig hem och inne väntade kålgrytan som hade puttrat färdigt medan vi var i bastun..Ja, tänk att man kommer ihåg sådant så levande fast det är 35 år sedan..Jag undrar vilka saker min dotter skall minnas när hon är stor..

Det här örngottet (VARFÖR heter det örngott, kan någon förklara???)har hon i sin soffa i lekhörnan, den har varit min då på 70-talet. Jag hade inget eget rum (fast vi hade stort hus, men jag ville väl vara nära alla andra) men fick ett eget lek-krypin i en garderob som pappa tog bort dörren från. Där hade jag en liten lampa, lite leksaker och jag tror att den här kudden var med också. Det var lite som en grotta, mysigt..

Den här klänningen hörde inte till min barndom, men någon annan från samma tid känner säkert igen den. Man kan riktigt se en liten flicka springa fram till mamma med flätorna hoppande upp och ned..Den här söta klänningen hittar ni faktiskt i nätbutiken på "retro-avdelningen"!

Sedan så har jag ju under några dagar skrivit om retro och pärlor, ni undrar säkert vad jag håller på med..Ja, nu kan jag avslöja att det faktiskt kommer en ny varugrupp till nätbutiken som heter "Retropearls by Laura". Det är helt underbara halsband gjorda av färgglada träpärlor, de är som godis (har en själv och måste riktigt hålla mig från att stoppa dem i munnen, tror ej dom skulle smaka gott dessutom)! Men varför de är retro - ja, det skall jag berätta snart, bara jag får satt in några halsband i butiken. Då skall jag berätta om pärlornas historia, för den är tämligen intressant!

Ute stormar det för fullt. Det är skönt att vara inne i värmen, kom ihåg att vara tacksamma för att ni alla har ett hem som ger skydd, värme och förhoppningsvis kärlek! Ha en lugn natt!

ps. nu måste jag förstöra den smått allvarliga stämning som jag lyckade frambringa, jag kom nämligen på några förklaringar till varför örngott heter örngott:

a) öronen mår gott av att vara lutade mot ett sådant.Men när man skall lägga sig är man så trött att man inte orkar säga öron så blir det örn istället.

b) förr när man inte hade hus och bodde under bar himmel var man lite rädd för att man skulle få sällskap av örnar. För att de skulle hållas borta, eller åtminstone inte bita en i örat, satte man in godis i en fyrkantig tygpåse och lämnade det till örnen. Därav uttrycket örngott.

c) det fanns en gång för länge sedan en Herr Örn som älskade att sova. Varje gång han skulle lägga sig sade han: "de e´gott". I folkmun började man därför prata om örngott (gottörn skulle liksom låta så konstigt..)

Eller har ni kanske en bättre förklaring? Berätta!

(man märker att texten börjar spåra ur lite, det är verkligen dags att gå och lägga sig.. och de´e´gott!)