Mammas hjärna och violer

Garanterat har ni aldrig sett en så galen rubrik någonstans förut..Kanske jag skulle satsa på en karriär med tidningsartiklar, man kunde ju köra med hmm..annorlunda rubriker som referens..Men hur galet det än låter så skall dagens skriverier faktiskt handla om de ovannämnda sakerna.

För att uppehålla spänningen så börjar vi med violerna. Den här tiden på året är det otroligt farligt att bege sig till trädgårdsbutiker och järnaffärer där det säljs trädgårdsredskap, sättpotatis och dylikt. Men man vill väl leva farligt så vi följde med min mamma igår till den lokala järnaffären, hon skulle ha en säck torv. Tror ni att hon kom ut med enbart det?? Nähä, med följde en säck sättpotatis (till henne), ärtfrön (till mig), morotsfrön på band (till mig), en kratta (till dottern), en kruka med tre gula violer (till dottern) samt en kruka med tre blå violer (till mig). Stackars mamma, det är dyrt att ha oss med..Men hon är så otroligt givmild och vill alltid ge allt möjligt så vi tackade snällt och kom hem med våra skatter.

Sedan testade vi dotterns nya lilla kratta och den fungerade utmärkt. Dock tog batterierna slut ganska snabbt, konstigt. I min kratta är det tydligen Duracell-batterier, i alla fall ibland. Igår var det det, jag krattade för glatta livet det som förhoppningsvis kommer att se ut som en gräsmatta igen till sommaren. Nu är det liksom lite glest mellan stråna..På kvällen var kaninen ganska trött så inte orkar den för evigt, den där Duracell, heller.

Vi hade också en mycket trevlig stund med att samla lite material härikring och så göra våra violkrukor riktigt fina, vi satt dem i plastbyttor och dekorerade lite. Så här ser min kruka ut..

Och sedan skall ni få se hur dotterns kruka ser ut. Innan jag visar den måste jag faktiskt säga att jag blev stolt och lite förvånad över att en 6-åring kan göra något såhär fint, och i den här saken så är jag faktiskt objektiv..tycker jag..

Hon fixade alltihopa alldeles själv! Jättebra gjort tycker jag! Och krukan är ännu snyggare i verkligheten, den kommer inte riktigt till sin rätt på bild (dålig fotograf..).

Det skall bli väldigt intressant att se om dottern också kommer att följa den konstnärliga banan när hon blir större, det lutar starkt åt det hållet redan nu tycker jag. Hon älskar att teckna, måla, sjunga, dansa, ja allt möjligt sådant. Jag har dock redan sagt till henne att hon skall känna sig fri att göra det som hon trivs med, fast bli långtradarchaufför om hon vill. Eller kanske inte riktigt det men ni förstår tanken..På ett sätt önskar jag att hon skall bli konstnär, livet blir rikare då. Dock när det gäller inkomster så är det väldigt osäker bana..Känslomässigt kan det också vara tungt, konstnärer lever så otroligt intensivt och det är jobbigt ibland (vet vad jag talar om). Så det är lite tve-eggat det här..

För att ha kvar hennes första konstverk har jag en pärm där jag samlar några av de bästa bilderna och annat som hon har gjort. Bläddrade i det för några dagar sedan och fick se något som vi skrattade åt redan då när hon ritade det.

"Mammas hjärna" heter den här teckningen och den är ritad ca 1,5 år sedan då Eleonora var 5 år. Otroligt intressant att hon ser min hjärna såhär, undrar vad hon grundar den uppfattningen på?? Det sägs ju att män har en hjärna som liknar ett rakt rör (därför har de så enkelt att göra beslut snabbt och inte virar in sig i en massa konstigheter) och vi kvinnor har en hjärna som är full med krusiduller och liknande, som den där bakelsen som man har till första maj här i Finland, "tippaleipä" heter det på finska och den ser ut som en murkla..

Jag känner mig många gånger just sådär rörig i huvudet, men inte visste jag att det gick att se det på utsidan också?!?

Ha en bra dag, alla ni med både enkla och invecklade hjärnor!

I behov av ljus

Solen - och ljus över huvud taget är ett stort under. All den perfektionism, exakthet i mått, vinklingar, avstånd - det är återigen ett så bra bevis för att det finns ett stort Intellekt, en Skapare bakom allting. Inget slumpmässigt här inte!

Annat är det med oss människor. Vi kan konsten att tabba oss i både smått och stort, ja faktiskt även när det gäller ljus..Ta nu till exempel mina pärlhyacinter. Jag tror det var mamma som planterade dem i en kruka förra hösten - eller så var det jag men jag har inget minne av händelsen..Krukan har i alla fall övervintrat i ett utrymme som egentligen är en bastu men fungerar som källare (intressant motsägelse eller hur?). För en vecka sedan var jag och mamma in dit för att hämta något och så upptäckte vi att det hade börjat växa spaghetti i en av krukorna, ja det satt några konstiga klumpar i ändorna. Efter en närmare titt så visade det sig att det var ju faktiskt pärlhyacinterna, men utan solljus så hade de stackarna inte fått färg.

Jag tänkte att jag sätter ut dem på terassen och hoppas att lite solterapi gör susen. Nu har de varit ute i en vecka.

Som ni ser så har blommorna fått rätt färg. Men bladen och alla de andra delarna har inte hittat det gröna, eller så har de kanske misstagit sig på årstiden..De har inte fått kallt så det är ingen höstfägringsfärg heller..Eller kanske det här är någon ny extra-special sort?? Si eller så, fina är de i alla fall..speciellt när vårregnet har gett dem en dusch..

Ha en skön början på veckan!

Nytt liv på landet

Vill för det första börja med att önska alla nya läsare välkomna, jag är jätteglad över att ni har hittat hit och hoppas att ni tittar in i fortsättningen också! Och tack snälla Persilja för att du skrev om min blogg i din blogg (!?), det är helt och hållet tack vare dig som jag har nu flera att skriva till eller för! Om det förresten är nu någon här som inte ännu har varit och läst Persiljas blogg så kan ni göra det genom att klicka HÄR! Där har ni en dam som är glad, rolig, personlig, har stort hjärta mm. - läs själv får ni se!

Idag tänkte jag skriva om ett av mina favoritprogram på tv. På en kanal här i Finland som heter Liv går det på söndag eftermiddag ett program som heter "Nytt liv på landet" (Uusi elämä maalla). Det är en engelsk serie där man visar familjer som bestämmer sig för att bryta upp från storstadens stress, köpa ett gammalt hus (kan vara gammalt slott, lada, skola osv.) på landet och reparera detta till sitt nya hem, vissa skapar sig ett nytt jobb också på samma gång. Tänk att det finns så många sådana familjer bara i Storbritannien, jag tror att vi har tittat på den serien över 10 gånger redan..Varför gör man förresten inte en sådan serie i Finland eller Sverige, nog skulle det finnas likadana "storyn" här också!

Av någon anledning har jag alltid gillat "börja om på ny kula"-berättelser både när det gäller böcker och filmer. Det är något härligt kittlande över att man lämnar precis allt det gamla och börjar om på nytt. Kan det ha med min ålder att göra, dom säger ju att när man blir 40 så får man för sig att man skall göra något omvälvande - ? Samtidigt beundrar jag dom här människorna som tex visas i den här tv-serien, dom kämpar som galningar genom långa nätter med byggarbete och månader i husvagn och allt möjligt för att sedan kunna flytta in i sitt drömhus.

Dessutom är det något speciellt med gamla hus, de har en historia att berätta. Vi bor i ett nybyggt gammaldags hus som jag skrev om tidigare. Det är ju bra på det viset att man vet hur huset är byggt och så, så det blir inga otrevliga överaskningar. Men någonting saknas. Jag skulle faktiskt otroligt gärna vilja börja på nytt med ett gammalt hus, helst skulle det vara ett stort stenhus, typ sådana som finns på Gotland. Jag skulle älska att ha massor med utrymme, stora golvytor, stort gammaldags bondkök. En gårdsbyggnad med gårdsbutik och galleri. Och så skulle jag inreda med loppisfynd. Oj vad det skulle vara härligt.

Nu skall ni inte missförstå mig - jag trivs bra i vårt hem så som det är nu också. Men drömma lite kan man ju göra..Just nu har vi vårt liv här, av många anledningar kan vi inte ens flytta härifrån så det gäller att vara nöjd..Och sedan är det ju så också att jag har aldrig renoverat ett gammalt hus så kanske jag inte alls vet hur jobbigt det kan vara. Och inte är det grovjobbet som jag drömmer om utan det där roliga, att skaffa möbler och inreda, kanske måla väggar och så.

Nu sade jag förresten fel - jag har faktiskt varit med om att renovera flera gamla hus, men då var jag liten. Hela min tidiga barndom har vi flyttat från ett gammalt hus till ett annat och pappa har renoverat dem. Det var faktiskt riktigt roliga tider, jag har många fina minnen från de åren. Tex minns jag när vi just hade köpt en gammal lanthandel, vi satt i köket och åt korv som mamma hade stekt i stekpannan, och så drack jag mjölk och andra kaffe från Arabia-kaffekoppar med fyrklövermönster på. Jag minns jättetydligt hur det luktade i köket då, en blandning av stekt korv, kaffe och gammalt hus. Om det huset drömmer jag fortfarande om på nätterna, att jag åker dit igen och ber de nya ägarna om att få titta in, och allt känns så bekant och jag känner mig trygg och lycklig. Huset ligger inte så långt härifrån faktiskt, på fastlandssidan, vi har kört förbi där flera gånger. Det konstiga är att huset tycks ha krympt med åren, i mina minnen är det JÄTTEstort..Men så är det väl när man själv växer..Kanske jag faktiskt går dit någon gång och ber att få titta in, har inte vågat ännu..

Nu blev det lite memoarer här mitt i allting..Men som sagt, om ni har tillgång att se på finsk tv så rekommenderar jag programmet varmt, söndagar kl 13 alltså, kanalen heter Liv.

Hemma hos oss-reportage

Jag lovade visst för ett tag sedan att jag skulle göra ett hemma hos oss reportage på skoj. Det verkade emellanåt att jag aldrig får det gjort då det kändes att det aldrig var riktigt så städat osv som jag ville ha det. Men tadaa!! Nu är det gjort, jag har gjort reportaget färdigt. Kanske jag skall utfärda en varning att följande är ingenting för sådana som tar livet på största allvar eller som inte förstår sig på att hemtrevnad är mycket viktigare än senaste nytt när det gäller heminredning..men det är ju inga sådana som läser den här bloggen eller hur?? Så kära läsare, här kommer nu reportaget som jag har döpt till:

Här bor:  John Sychold, konstnär, Laura Sychold, fotograf och egen företagare, Eleonora 6 år samt blandrashunden Tipi 1,5 år.

"Den största komplimangen vi kan få om vårt hus är när någon frågar om vi har renoverat en gammal stuga" säger Laura Sychold, frun i huset. Detta då huset är relativt nybyggt, det färdigställdes år 2001 just innan paret gifte sig och flyttade in tillsammans. Tanken har dock varit att huset skall se gammalt ut, som om det alltid stått på tomten. Av denna anledning har man också använt mycket återanvänt material, tex taket är lagt av gammalt tegel.

Huset är planerat och påbörjat av Laura innan hon träffade sin man John, så storleken är mera beräknad åt en singel - "om jag skulle ha vetat att jag strax skulle träffa en konstnär som behöver en atelje och några år senare få en dotter och en hund, skulle jag ha planerat in betydligt mera meter åt alla håll"  skrattar Laura. Familjen lever dock väldigt enkelt och hittills har det gått bra trots litet hus, som endast är ca 54 kvm. Och känns det trångt är det bara att ge sig ut i trädgården eller de närliggande skogarna, bergen och åkrarna, där finns gott om plats.

Här kikar vi in i familjens sovrum. "Vi klämmer faktiskt  in oss i samma rum allihopa när vi sover, tom hunden kommer ofta och lägger sig på golvet. Det känns ganska mysigt när vi är så nära varandra.

Färgerna i sovrummet ändras efter årstiderna, just nu är det turkost, grönt och blått som gäller. På väggen Laura Sycholds fotografi "Blue" på canvas.

Favoritfärger.

Dottern Eleonoras lilla krypin. "Eftersom huset är så litet så har Eleonora inget eget rum men vi har gjort en liten "hemlig hörna" till henne i vardagsrummet. Där sitter vi båda ibland och läser och hittar på berättelser. Dit kan hon också krypa och dra för gardinerna om hon känner för att vara ifred".

Ute ligger ännu snön kvar ett tag till men här inne är det sommarfärger som gäller. "Jag blev så trött på vintern och dess mörka färger och ville ha in skirt grönt och pigg cerise så jag tog en tjuvstart på sommaren inne i vardagsrummet. Mörka vintergardiner ersattes av tunna ljusa med rosor och nu badar hela rummet i det klara vårljuset".

Färgterapi på fönsterbrädan.

Segelbåt i glas gjort av konstnären John, som oftast målar segelbåtar på tyg.

"Vi lever enkelt och ekologiskt, tex värmer vi upp huset med ved. Denna vinter har det gått åt en hel del klabbar.." På väggen en gammal målning av John från Portugal, ett av hans favoritländer.

En detalj av ett loppisfynd, ett gammalt lapptäcke. "Jag älskar sådant som är lagom slitet, det här täcket var verkligen en skatt. Jag skall beundra den ett tag och sedan kommer den förmodligen att få ett nytt liv i en eller annan form i min nätbutik. Det är sällan man ser gamla täcken med såhär underbart pudriga  färger.."

I ett hörn av vardagsrummet har Laura sin arbetsplats. Det är härifrån som hon sköter sin nätbutik, "Laura´s inredning och konst" (www.lauras.fi) och tar hand om sina fotografier. Laura har varit företagare i ett år nu. "Jag har fotograferat i över 20 år och alltid varit intresserad av inredning på ett ekonomiskt och ekologiskt sätt, loppisar har varit min stora passion så länge jag kan minnas. Jag har nu kombinerat dessa intressen samt min mans underbara målningar i min nätbutik. Jag ser fram emot att utveckla sortimentet, nu finns det konstfoton, målningar, handplockade loppissaker och en del egen tillverkning att köpa. "Jag vill hitta saker som är speciella på ett eller annat sätt, personliga och annorlunda, och sedan sälja dem till människor som uppskattar att vara individuella. Jag tillhör också den åldersgrupp som upplever retrosaker som nostalgiska minnen från barndomen, så sådant finns också i nätbutiken. Tillsammans med min man har vi också massor med idéer på saker vi kan och skall göra själv av främst återvunnet material bara tiden skulle räcka till.."

Vårens budbärare.

Inblick i köket. Det nalkas festmåltid med ugnskyckling samt rostade grönsaker. "Jag lagar mat med samma inställning som jag inreder, det skall vara enkelt, rustikt, lite bohemiskt och ge glädje".

Från ett hörn i köket. Narcisserna är som små härliga solar.

"Färger har alltid varit viktiga för mig. De ger energi, glädje, tröst, lugn, allt efter behov. Färger är också i en viktig roll i nätbutiken. Nordiskt vita hem är helt underbara, men själv måste jag har färger, speciellt när vi har ändå relativt långa vintrar här i Finland och då är det oftast vitt ute. Finländarna har tidigare varit lite rädda för att använda färger i sina hem, men det har blivit bättre genom att man tex rest utomlands i länder som Indien och tagit del av de underbara vitamininjektioner som färgerna ger. Det skall förstås vara balans, inte för mycket av någonting. Huvudsaken att man själv och familjen trivs och mår bra hemma.

Vi har det aldrig petnoga i ordning eller skurat med tandborste i alla hörn, fast jag lite har en läggning att jag skulle vilja ha det så..Men med tiden har jag lärt mig att slappna av lite, livet skall ju faktiskt vara annat också än bara städning.

Vi lägger inte heller ner mycket pengar på vår inredning, det mesta är loppisfynd, Ikea, fått och hittat. Ett bra knep är också att packa ner gardiner och mattor och lyfta upp på vinden, ganska snabbt glömmer man vad man har där och då är det som nya grejer när man får ner dem efter en tid. Innan jag ger mig på jakt efter någonting "nytt" brukar ja titta i skåpen först, ofta hittar jag där vad jag saknar. Ibland är det bra att ha dåligt minne... Dock brukar det fastna med saker till hemmet också när jag är på jakt efter fynd till nätbutiken på loppisar runt om".

Den bohemiska stilen fortsätter också i trädgården, som ännu är under uppbyggnad. Vid besöket är det vinter men här är några stämningsbilder från familjens album:

"Här, på Finlands största havsö, lever vi ett enkelt men intressant och lyckligt liv med massor av idéer och spännande planer" avslutar Laura Sychold. Vi önskar familjen lycka till med sina förehavanden!

Jaha, då har ni varit hemma hos oss, hoppas ni tyckte om besöket! Nu kunde jag ju inte visa alla hörn och kanter men det gör man ju inte i riktiga reportage heller! Måste säga att det var förvånansvärt svårt att fotografera sitt eget hem, måste lyfta på hatten för dem som jobbar med sådan fotografering och styling! Ni är verkligen duktiga!

Ha en skön fortsättning på helgen!

Resfeber..

Nu är väskorna packade och imorgon bär det iväg till Raumo, 150 km hemifrån. Det skall bli roligt att åka, det blir som en veckas äventyr, speciellt som det är gemensam utställning för första gången..Här får ni ännu tid och adress till utställningen, om ni skulle ha vägarna förbi, kom gärna och hälsa på och titta på konst!

"Maalta ja mereltä" (från land och hav)
Målningar och konstfoton
Laura och John Sychold
24. - 28.3 2010
Villa Jussoila, Karjalankatu 16, Raumo
öppet ons 14-17, to-fre 11-17,
lör 10-15, sönd 11-17

VÄLKOMMEN!

Mitt i brådskan..

Det har gått lång tid sedan jag skrev sist - det har varit så mycket och mångt i livet så det har inte blivit krafter över åt bloggen. Men nu skall jag skriva några rader..

Är mitt i smeten vad gäller den kommande utställningen som vi skall ha i Raumo nästa vecka..Inbjudningarna har farit iväg, affischerna är kopierade, (nästan) alla bilder är färdiga (en skall hämtas från tryckeriet), tavlorna borde vara färdiga,  snart skall jag börja packa..Vi har alltid massor med saker med oss, jag vet inte riktigt hur det blir så..Det är ibland svårt att veta vilka kläder man skall ta med. På utställningen skall man ju vara lite fin, sedan skall vi till lekparken så gott som dagligen med dottern och där skall det vara varma och bekväma kläder med, nu vet man inte om det blir tö eller kallt..Det är ju tur att man numera inte behöver ta barnvagnen med sig, det är ju lite mindre grejer då..Tur att mannens bil är så stor så det ryms nog..Sedan är jag väl den där "tarnumeddethäromdetskullebehövas"-typen, definitivt inte "passochtandborste"-typen..Men det går ju inte heller när man har barn. Jag har dock minskat på sakerna liiite grann så kanske om tio år sådär..

Sätter in en inbjudan här också till utställningen om några dagar, men nu om lite annat.

Tre generationer kvinnor var till Ikea för några dagar sedan, med hem följde några härliga vårtecken..

Det här är troligen den vackraste blomman som jag har sett på länge, den här hortensian. Så underbar färg, så många nyanser, helt otroligt underbar! Jag är dock lite rädd för hur jag skall få den här att överleva så länge att den blir planterad ute, för det är ju faktiskt en uteblomma. Jag hoppas den blommar länge nu!! Jag blev så kär i dessa lila nyanser att jag började nästan fundera på om jag skulle ändra färger i köket från cerise till lila istället...

Det skall förresten bli spännande att se hur trädgården ser ut när all denna snö försvinner, det verkar som ett underverk om allt har överlevt under tyngden. Många enbuskar har böjts ända ner i marken, få se om de orkar resa sig igen. Jag har verkligen inte särskilt gröna fingrar, men har med åren blivit mer och mer intresserad av trädgård och blommor. Som i inredningen så gillar jag i trädgården en lite bohem cottage garden-stil, helst skall det vara mycket blommor lite huller om buller. Jag har varit jättenöjd med min lilla trädgård de senaste åren, bara man skulle få det att bli massor med blommor och myyycket lite plats för ogräs. Jag vill helst inte ligga och rensa hela sommaren..

Familjens yngre trädgårdsmästare hittade också något på Ikea..

Visst liknar de nästan sparris, så fulla av liv. Men det är ju narcisser som ni säkert gissade. Hoppas de inte blommar nästa vecka när vi inte är hemma, dottern väntar så på att få se blommorna.. Dessa är också underbara vårtecken..

Dessa är nästan lite överblommade redan men ännu så härliga. Jag älskar tulpaner!

Nästa sommar kommer det att hända mycket roligt, en sak fick jag bekräftat alldeles nyligen - vi har kommit med i kulturhändelsen Konstrundan! Det betyder alltså att konstnärer öppnar sina hem och ateljéer under tre dagar för allmänheten, vem som helst får komma och hälsa på, titta på konst och prata och göra inköp om man så vill. Mera om detta kan du läsa här på Konstrundans hemsidor. Ojojoj, det känns faktiskt riktigt pirrigt och lite härligtläskigt när man tänker på att vem som helst kan komma till oss - tur att det är ännu tid att rensa och fixa..Det ger ju bra fart och motivation att göra saker när man har något sådant här på gång, dock är det ju bara tre dagar så inte skall jag städa hela sommaren - men kul skall det bli, det är helt klart!!

Tack för idag, slut för idag. Vi hörs snart igen! Ha en fin fredag!

I vårsolens sken..

Jag hittar inte mina solglasögon. Det är så JÄTTEirriterande, i början på vintern letar man efter värmekabeln till bilen och isskrapan, och när våren kommer letar man efter solglasögonen. Och det där halvåret är alldeles för lång tid för att man skall komma ihåg VAR den där superbra  platsen är som man lade dessa grejer på..

Idag skulle man verkligen ha behövt solglasögon, kombinationen vita snöfält + klart solsken var nästan förödande för dessa arma grävlingsögon..Vi har sett fram emot när snön börjar bära, finns det förresten ett uttryck för det på svenska, på finska heter det "kantohanki" (om alegni läser, du kanske vet som är duktig på språk?), det betyder att man kan gå på snön utan att sjunka ner..Mannen var redan igår helt övertygad om att det skulle bära, så han gav sig iväg till det som på sommaren är grönsakslandet. Det gick inget vidare, han sjönk stundvis ner nästan till midjan, hunden och dottern gick det bättre för. Idag gjorde vi ett nytt försök, det var ju trots allt -15 grader i natt. Solen fick trädgårdsgenerna att vakna så jag tänkte kombinera snöpromenad med lite trädgårdsplanering. Det gick inte så bra, dessutom gjorde det riktigt ont att sjunka ner genom den hårda snöskorpan. Ännu får man vänta lite innan man kan ge sig ut och skida över fälten. Eller man kan ju försöka men det gäller att ha mobilen med sig så man kan ringa efter grannens traktor när man sitter där i drivorna upp till öronen..

Den här veckan har bloggen varit långt borta från tankarna, om några veckor är det nämligen utställningsdags och det är en hel del att göra före det. Det blir en historisk utställning, det är nämligen första gången som vi har utställning tillsammans, mannen och jag. Det blir alltså målningar och konstfotografier. Har hållit på nu i två dagar med inbjudningskortet - hur kan det vara så svårt att få ihop två ganska olika konstnärers verk på ett kort? Dessutom uppför sig skrivaren konstigt, jag bytte färgkasetter på den och nu är den förälskad i rött och blått. Fattar inte, jag har inte rört några inställningar, vad kan ha hänt? Det är underligt att det alltid skall hända något sådant här när man är uppe i något viktigt och lite brådskande..Men annars skulle det väl vara för lugnt och stresslöst här i livet (??)..

Det är en i familjen som i alla fall vet precis var solglasögonen finns..

 

Jycken läser tydligen om hur hon skall uppföra sig..Det är ju jättebra när hon sköter det där med uppfostran alldeles själv..Skämt o sido så är det faktiskt riktigt roligt att lära hunden nya saker, man borde lägga mera tid på det bara. För två dagar sedan lärde vi henne "mangu", det är när hon sitter på ändan med tassarna uppåt, om ni förstår vad jag menar..Hon ser nämligen precis ut som en mangust när hon sitter sådär, jättegulligt! Måste ta en bild på det också så får ni se..Jag tror att det finns mycket potential i henne, det gäller bara att ta tillvara på det. Hon är mycket villig att lära sig. Vi har också haft en "agility"-bana för henne med olika hinder och grejer man skall springa igenom, det är också jättekul. Nu ligger allt under snön..

Ha en skön helg allihopa, kom ihåg att tanka D-vitaminer i solen men skydda ögonen - som våran Tipi!