Den blomstertid..

Jodå, jag finns nog här även om jag har varit lite tyst av mig igen. Utelivet lockar, det har varit en ljuvligt varm vecka. Vi har faktiskt simmat hela veckan, härligt!

Här skall ni få några hälsningar från min trädgård:

Papegoj-tulpanen är min absoluta favorit!

Ha en skön vecka - och kom ihåg att gå med öppna sinnen och njut av varje underbara vårögonblick! Kram på er!

Brått brått..

Att blogga skall vara roligt, eller hur - ? Just för tillfället känns det dock lite jobbigt..Inte för att det är på något sätt otrevligt att skriva, jag har bara så svårt att hinna med. Försöker tänka att det är ju ingen som tvingar mig att skriva, jag gör det när jag hinner och känner för det. Men samtidigt tänker jag på er alla som då och då tittar in här, för er skull skulle jag vilja skriva mera regelbundet. Jag följer själv flera bloggar och det är sååå roligt när man alltid har något nytt att läsa. Men som sagt, det här skall inte bli stress, livet är så stressigt annars.

När man har längre paus i skrivandet så blir man helt överrumplad av alla teman som strömmar fram, vad skall jag välja, vad skall jag skriva om? Skall nu plocka fram några av de många sakerna som pockar på uppmärksamhet.

Vår lilla Tipi, hunden alltså, har varit sjuk. Den fick svår magsjuka med allt som hör till och blev trots våra ansträngningar till slut så svag och sjuk att vi måste åka till veterinären med henne. Hon kom hem med en hel arsenal med mediciner som vi nu har klurat i henne. Hundar brukar ju i regel vara ganska lätta att ge mediciner, men helt plötsligt bestämde Tipi sig för att det skall minsann inte gå så lätt inte. En utav medicinerna skulle man ge med en spruta i munnen. Första gången försökte jag göra det ensam. Det slutade med att en del av medicinen hamnade i hundens mage, men en stor del fanns i mitt ansikte, i hunden päls, öga, på golvet och ja, säkert en del andra ställen också. Jag nästan grät och skrattade på samma gång, det vara bara så komiskt på något sätt. Efter det fick det bli två människor som tillsammans gav sprutan. Nu går det bra ensam också, hunden och jag har vant oss..

Sedan var det antibiot-tabletten. Jag fick en lysande idé om att ge den med ett välsmakande hundkex, det var något som Tipi fick ner i början efter den långa fastan. Jodå, det gick bra med kex, jag lyckades trycka in både tablett och kex i munnen på henne. Hon höll munnen stängd en stund och sedan öppnade hon den så mycket att hon lyckades spotta ut tabletten, den riktigt flög över terassen. Jag var förstås förargad men kunde åter igen inte låta bli att skratta, det såg också så komiskt ut. Två gånger lyckades hon få ut tabletten medan hon behöll kexbiten, men till slut vann jag så hon tuggade i sig båda. Och nu skall ni inte tro att jag har utövat våld på hunden, allt gick ändå väldigt vänligt till. Sedan började jag ge tabletterna i en liten bit mjuk hundmat, och då var det inga problem, hon slukade i sig allt (hihi, tur att hon inte kan läsa, annars skulle det kanske inte gå så enkelt nästan gång..)

Nu mår Tipi mycket bättre, dock har jag för mig att hon är inte riktigt som hon var förr, lite mera dämpad på något sätt. Mannen säger att jag har fel, och för en gångs skull önskar jag faktiskt att det skulle stämma. Och idag hittade vi dessutom två fästingar i hennes päls, hoppas innerligt att de inte har medfört större problem..

Bilden är inte från i år, utan från vår båtresa till Höglandet här i skärgården förra sommaren. Tänkte bara att ni inte tror att vi simmar här redan..

Ja, de där hundarna, de blir verkligen familjemedlemmar och jag sörjer och oroar mig..

En utav anledningarna till varför det har varit så brått är de här..

Ja det är full rulle i grönsakslandet och trädgården! Det känns faktiskt härligt, man skulle inte vilja vara inne alls! Nu har det regnat i två dagar så nu känns det som att man har rätt att vara inne också, annars är det som att man måste ta ut allt man kan av ""ute-årstiden". Först kändes trädgårdsarbetet jättetungt och jag tänkte att jag kommer aldrig att ha kondition att klara av att susa omkring med grepen. Men konstigt nog så stiger konditionen vartefter som man är ute och det är ju tur det!

Jag har förresten upptäckt att det är roligare att jobba ute i grönsakslandet om man gör lite ute-inredning på samma gång. Lyckades igår komma över ett billigt bord och fyra stolar på loppis, skall göra en härlig "paus-hörna" där man kan stanna upp och dricka saft mitt i allt grävande. Sedan lovade min härliga man att han skall laga en port av rostigt järn åt mig så jag kan sätta luktärter och annat klättrande där.

Vi lagade också ett litet trädgårdsland åt dottern (just fyllda 7 år), hon fick själv bestämma vad där skulle växa. Det blev solrosor, ärtor, rödbetor, morötter, ringblommor och lite andra blommor. Hon har bestämt lovat att ta hand om alltihop, men det skall bli intressant att se hur det går..Vi skall dock täcka så mycket som möjligt så det blir inte så mycket att rensa, det är ju det som är det tråkigaste tycker jag också.

När det är en tid då man lever så intensivt (läs: stressar ganska mycket fast det är roligt också) är det viktigt att man stannar upp och ser allt det vackra som finns omkring oss, annars blir det lätt så att det helt plötsligt är höst och man har bara jobbat och jobbat heeela sommaren.

För några kvällar sedan, sådär vid 22 (ja, vi var faktiskt uppe hela familjen då ännu..), såg vi plötsligt att det var en helt underbar solnedgång, den syns jättebra från oss. Dottern sade "snälla mamma vi kan väl gå ut och fota". Först kom jag på en massa anledningar varför det inte går, vi hade pyjamasen på oss, det var kallt, det var mörkt, de vackra färgerna skulle just försvinna osv osv. Men så slog det mig att jamen varför inte egentligen! Så vi tog jackorna på pyjamasen och stegade ut, jag och den lille fotografen med kamerorna i högsta hugg.

Och vet ni, det blev en helt underbar mamma och dotter-upplevelse, och vi fick uppleva ett fantastiskt skådespel på himmeln, här får ni några smakprover..

Otroliga färger, vilket mästerverk!

Igår satt vi och tittade på film och jag råkade titta ut genom fönstret - och så bar det iväg igen, denna gång utan tvekan. Himlen förändrades väldigt fort den här gången så vi hann just ut innan det blev mörkt..

Äras skall den som äran tillhör: tack vår kärleksfulle Skapare för dessa underbara vyer!

Kom ihåg att gå med öppna ögon, och ta tid att beundra den underbara naturen. Ha det skönt i helgen!