Exotik

Höll på och sökte bilder till ett projekt och råkade få ögonen på de här - de ser faktiskt nästan lite exotiska ut nu när vinterstormen viner i knutarna. Men så här ser det ju faktiskt ut här på sommaren, vad härligt! Välkommen att drömma dig bort en stund, känn pionernas och rosornas doft och hör humlans sövande surr..

 

 

 

Om både det ena och det andra..

Ojoj, det kommer att bli en lång skrivelse den här gången, hoppas ni orkar läsa..Veckan har gått igen med vab - om man nu kan kalla det så när man är egen företagare, då sköter man sjuka barn och jobbar samtidigt..Försöker dock ge mycket tid till dottern när hon är sjuk. Hela månaden har vi haft besök av flunssan, först dottern, sedan jag, jag har haft hosta nu i fem veckor, och nu fick dottern flunssa på nytt. Feber och hela baletten. Vet ej om det är svin den här gången, kan också vara riktigt vanlig hederlig vinterflunssa. Nu är det lite bättre, dock är hon helt täpt och hostar också. Inatt hade vi båda lökomslag om halsen, det är faktiskt det enda som hjälper när det kittlar i halsen hela tiden. Man bara hackar rå lök och kanske lite vitkål också och så slår man in det i något tyg eller scarf som man knyter om halsen. Blir man tårögd av löken kan man försöka ha en tröja med hög hals och gömma omslaget innanför. Effektivt, lindrar hostan och är garanterat ofarligt. Nu luktar hela huset grillkiosk. Läste en gång en krönika om en pappa som sade att han blir alltid så sugen på pommes frites när hans barn haft lökomslag, för det luktar grill i barnrummet.

Har mitt i allt blivit bankir. Ja, inte med pengar alltså utan med bilder. Har länge haft i planerna att göra en bildbank, och nu har jag fått upp den i nätbutiken. Vad är en bildbank? Jo, det är som ett förråd av foton som man sedan kan köpa användningsrätten till, att ha i en  tidning, bok, reklam eller ja, överallt där bilder behövs. Man kommer överens med fotografen om vad det  skall kosta och var bilderna skall användas. Det är väldigt tidskrävande jobb att göra bildbank, så det går långsamt, men mer bilder kommer in hela tiden. Välkommen att titta in! Och behöver ni köpa en bild, hör av er! Annars kan det ju vara roligt att bara titta också, nästan alla bilder är tagna här på Kimitoön.

För att återgå till den lilla patienten här hemma så har vi försökt hitta på saker för att få tiden att gå snabbare. En grej som vi tycker är rolig är dockteater. Har samlat på mig en hel plastkasse med dockor och oftast när flickan är sjuk så kommer de fram. Denna gång gjorde vi lite rekvisita också, ritade och färgade grönsaker och byggde tom en scen..

Och så fick vi höra berättelsen om räven som lärde sig att äta grönsaker av en kanin som den först tänkte äta upp, kaninen lät räven provsmaka alla möjliga grönsaker som den tyckte om (inte flugsvamp). Hoppsan, kaninen har visst försvunnit från scenen..ja ni vet skådespelare, de är sådär nyckfulla, sticker iväg mitt i allt bara..Barn är förresten en härlig publik - de lever med, skrattar hjärtligt och små roliga saker, man behöver inte vara särskilt duktig heller. Bara man är lite galen och kastar sig in i det hela.

Läst mycket har vi också gjort, när dottern mådde som värst så läste jag för henne klockan tre på natten också. Det finns dock en i vår familj som inte bryr sig det minsta om böcker..

Äntligen lyckades jag få en bild på hunden i hennes favoritsovställning! Jag smög fram med kameran så tyst jag kunde och hoppades att den inte skulle ge några ljud ifrån sig, knäppte bilden och en hundradels sekund senare..

hade hon kastat sig från att sova på rygg till att vara vaken på mage och beredd att hoppa på mig, dock lite yrvaken ännu. Det är synd att man inte kan visa hela händelseförloppet här, det ser så roligt ut. Tänk om man skulle själv vara lika vig när man studsar upp från sängen på morgnarna..Det är något med kameror som gör jycken helt galen. Kan vara det där röda fokuseringsljuset eller så hör den något som jag inte hör. Förresten om vi vill ha riktigt roligt så tar vi hjälp av en ficklampa med en sådan där röd ljusprick, ni vet som man kan använda när man skall visa något på en skärm eller så. Hunden blir vansinnig när den ser pricken, den klättrar nästan på väggarna när den försöker fånga punkten. Och vi skrattar så vi håller på att gå av i mitten. Det bara ser så knäppt ut. Ungefär som att jaga en solkatt. Eller hunden jagar egentligen alla slags reflektioner, från en spegel eller precis vad som helst. Helt galen. Just så galen som man skall vara i vår familj..

Vi har ett "fågelbord" utanför köksfönstret och idag ville dottern fotografera fåglarna. Försökte dock förklara för henne att det kan vara svårt genom fönsterrutan, bilderna blir lite suddiga och så hinner hennes kamera inte med att bli helt färdig innan fågeln har flugit iväg. Hon ville i alla fall försöka..

Lite senare tittade vi på ca 150 bilder på något som såg ut som fåglar men tyvärr inte en endaste tydlig bild. Hon var inte så kräsen, om fågeln gick att känna igen var hon helt överlycklig. Det var bara mamma fotografen som var så petnoga..Någon kanske tycker att jag är galen som har köpt en kamera åt en 6-åring, en riktig digikamera alltså. Men jag hade möjlighet till det i våras och tänkte att eftersom flickan helt klart visat konstnärliga sidor, kan hon ha glädje av kameran. Dock blir jag ofta påmind om att hon faktiskt bara ÄR 6 år. Som när jag matar in hennes bilder på datorn och det dyker upp följande: hela Lady och lufsen-boken fotograferad sida efter sida. Bilder från tv-rutan. Bilder av böckerna i bokhyllan. Bilder som jag tycker mig känna igen tills jag kommer på att det är mina bilder hon fotat  från dataskärmen (har en diavisning som startar när skärmen går i viloställning). Den allra häftigaste bilden var nog den när hon tog bild på dataskärmen där det syntes en bild där hon tar en bild på sig själv genom spegeln. Fattar ni, samma barn i tre olika bilder, eller ja hur blir det nu..Jag har faktiskt försökt att låta henne fotografera sådant som hon tycker är kul och spännande, men det är svårt att inte lägga sig i..Förresten så är det tack vare henne som vår hund har blivit väldigt väl dokumenterad..(med svans, utan svans, bakom skåpet, framför skåpet......)

Apropå fågelbilder så fick jag faktiskt en enastående chans att ta en närbild på en stackare, det flög nämligen in en talgoxe (hjälp, stavas det faktiskt såå??) genom bakdörren in i köksväggen. Vi hörde världens duns och där låg den, med fötterna i spagat, en spretade åt höger och en åt vänster. Jag blev alldeles utom mig, tänkte att nu är den säkert allvarligt skadad och vad skall jag göra. Jag tänkte att om den lider så borde man kanske..men nej, det klarade jag inte av hur humant det än skulle ha varit. Så jag sprang runt och letade efter ett par handskar för att lyfta ut den och och sätta den under en gran och hoppas på det bästa. När jag äntligen hittade handskarna och började närma mig fågeln, blev den dock mirakulöst mycket bättre och drog in fötterna under sig. Vad lättade vi blev, dottern och jag, den var inte allvarligt skadad! Men nu hade vi ett nytt problem -en liten upprörd fågel som ville desperat ut. Först flög den upp i ett köksfönster..

 

och hackade frenetiskt på rutan medan kompisarna på andra sidan stirrade förvånat (om nu fåglar kan göra det). Sedan började den bli klart arg, flög till det andra köksfönstret, lämnade en rinnande hälsning på rutan och kvittrade (till kompisarna "hej kom och hjälp mig, jag står inte uuuutt)

Lyckligtvis så var den så smart att den hittade bakdörren alldeles själv och flög ut. Jag stängde dörren och vi kunde pusta ut. Slutet gott, allting gott..Det kan man kalla för vardagsdramatik tycker jag.

Det fanns en artikel i Turun Sanomat:s (stor dagstidning i Åbo med omnejd) Ekonomi-bilaga i tisdags om mitt företag, ja eller min nätbutik rättare sagt. "Skrotromantiken blommar på nätet" var rubriken. Det var en bra rubrik tycker jag, fast nu säljer vi ju inte bara skrot. Men ordet skrotromantik är ju faktiskt ganska härligt. Det gör ju något egentligen ganska fult till något väldigt spännande och vackert. Lite som shabby chic. Också tillhörande mina favoritord. Och nu borde man kanske lägga till wabi sabi där också, det lär ju vara något liknande, fast med lite österländska inslag, om jag förstått rätt. I artikeln stod det också att "paret är helt betagna av järntråd", hi hi, betagna..Ja, jag skulle faktiskt kunna lägga till att vi är betagna av järn över huvud taget. Det kommer att synas i nätbutiken också framöver, har allt möjligt spännande på gång där. Bara jag hinner få lite färdigt. Mitt problem är ofta att jag har huvudet så proppfullt med idéer men inte tid att verkställa dem, eller ibland är det så att inte kunskaperna räcker till. Eller så är det så högtflygande att det inte går att genomföra helt enkelt. Men mycket roliga saker skall det bli, det lönar sig att följa med!

Skrotromantik kan man snubbla över precis varsomhelst. Vi var på promenad i den före detta skogen för ca en vecka sedan och då gick jag på den här..

Den bara låg där och väntade på mig. Faktiskt inte den första spannen (eller ämbaret som man faktiskt säger här) som jag springer på i skogen. Mannen skrattade först men sedan insåg han också att det var ju faktiskt ett fynd - den är tillplattad vilket gör den perfekt som en ampel. Nu hänger den på terassen tom, men senare skall jag sätta något i den. Senast till sommaren. Vad fint det skulle vara med någon klängväxt som hänger ner med färgglada blommor...

Har ni också föremål liggande länge därhemma som inte verkar hitta någon plats och så en dag, helt plötsligt, så hittar man ett perfekt ställe åt dom? Så gick det för min ljushållare, ja eller vad kallas en sådan här..

Ordet har nu försvunnit från min hjärna men det är ju tur att det finns en bild så ser ni..Den här köpte jag på loppis för ett par år sedan. När jag kom hem upptäckte jag att den svarta järndelen som ljuset skall sättas i, var helt sned. Så den blev och vänta på att bli upprättad, i en låda bland andra saker "som skall åtgärdas". Lådan skräpar omkring nu här bredvid mitt arbetsbord, och nu har jag bestämt att jag skall tömma den lite i taget och göra klart vad det nu är som skall göras klart. Mannen rätade lite på ställningen (det visade sig dock att en annan del var också sned och den går inte att göra något åt) och så kom jag på var jag ville ha den. Vi har ett URtråkigt vitt kontorsskåp i köket där jag har alla gryn, mjöl osv. Det är inget trädskåp utan sådant där tunt och vingligt..Har försökt få min man konstnären att måla något på den men det är inte lönt, skåpet är så fult och billigt. Men simsalabim - med denna lilla ljushållare har hela skåpet genomgått ett lyft. Helt fantastiskt! Blev jätteglad för detta - fick liksom två nya saker på en gång - ljushållaren OCH ett nytt köksskåp! Dessutom gjorde dottern en fin prydnad med lite tunt järntråd och små pärlor, ser ni den?

Idag var det då söndag igen och det är ju Strömsö-dagen! För kvällens te- och tv-stund mödade jag och dottern oss lite på dagen med att baka pepparkakor. Det var faktiskt riktigt roligt. Jag var dock lat och hade köpt färdig deg. Jag fattar inte varför jag aldrig lyckas få så många pepparkakor som det står på paketet, det skulle bli 60-80 av 1 kg deg men vi fick bara något över 50 tror jag..Men jag gillar faktiskt lite tjockare kakor, det är gott när det är lite mjukt..så här fint blev det..

(vad konstiga färger det blev, tog bilden med kameran på stativ men det är ljuset i taklampan som gör det, och ute var det ju helt mörkt..)

Och NU slutligen  två bilder som bevisar klart och tydligt att solen finns. Först den här..

Ser ni det där vita, glänsande, lite bländande borta i horisonten? Ja, det är solen! Och den andra bilden:

Det här underbara skuggspelet dök upp på köksväggen - vi har en liten bambu i fönstret som solen smekte på väg in och det blev så här fint. Förresten så är den här synen också möjlig pga att skogen är borta, tidigare slapp inte solen fram från det här hållet.  Så hav tröst alla ni som lider av mörkret - det är en ny vår på väg! Och med dessa ord önskar jag er alla en underbar vecka! Kom ihåg att glädjas över livets små underverk!

I skymningen..

Ni blir väl snart trötta på att läsa om skogar hit och dit men nu måste jag bara berätta om vad vi gjorde idag..När vi igår var till älvornas skog kom vi överens om att dottern inte får gå dit ensam, det är lite farligt för barn där för att det är så vått osv. Men jag lovade att jag skulle komma med henne dit närhelst hon ville. Idag ville hon igen, och jag måste erkänna att jag känner mig också dragen dit, det är så vackert och spännande. Dagarna är dock ganska korta så här i slutet på november, så det hann bli skymning innan vi kom iväg. Hela familjen gav sig ut på det lilla äventyret, jag hade med kameran, stativet, ficklampan och en stallykta. Det var en härlig och annorlunda stämning där, dock var det lite svårt att gå eftersom man inte såg de nedersta "pinnarna" på de stora granarna. Man fick se upp att man inte hade dem i ögonen. Hunden hade inte problem att se så hon sprang omkring och skrämde slag på oss genom att susa förbi precis vid fötterna. En gång tabbade hon sig också dock, det blev en liten felbedömning på hoppavståndet så hon plumsade rakt ner i bäcken! Upp kom hon lika snabbt så det kändes inte lockande att simma tydligen.. Mannen och dottern roade sig med att slänga en pinne i bäcken och sedan följa den med ficklampan..

..och jag var rädd att det skulle bli fler än hunden som blev blöta om magen, bäck-kanten var så mjuk. Jag roade mig med att ta stämningsbilder..

Det var så mörkt att jag fick titta med ficklampan när jag skulle ställa in kameran! Men i sin galenhet var denna lilla äventyr så härlig, ni vet sådana där små spontana grejer som man borde göra oftare!

Sedan hem och dricka te, äta tårta och titta på Strömsö. Jag får alltid sådan lust att skapa något när jag tittat på det programmet så jag blockade fram symaskinen och så gjorde vi lite allt möjligt med dottern. Mer om dessa alster senare..Det var inga elefanter  den här gången dock. Slutligen satt vi alla i köket, mannen höll på ritade och planerade "innanmätet" på den kommande båten, jag sydde och så läste dottern till oss från en utav böckerna i serien "Lilla huset på prärien". Det var jättehemtrevligt! Prova någon gång, be någon i familjen att läsa något alla tycker om och så gör man något under tiden, handarbetar eller något. Tv:n är stängd, ute viner vindarna men inne är det varmt och skönt. Rekommenderas varmt!

Ha en skön kommande vecka!

Glitter, glans och rost

Jag älskar kristallkronor! Om vi skulle ha lite större hus skulle jag ha en i varje rum, men nu får jag nöja mig med bara en i vardagsrummet. Det är en underbar krona som min mamma  köpte i Malmö för nästan 30 år  sedan och som jag har fått överta. Började lite undra varför det var så mörkt och lite suddigt ljus i kronan, men så kom jag på att jag har ju faktiskt inte tvättat kronan på flera år. Så det var dags för lite kristallterapi..ja, det är inte någon skum hälsovårdsmetod, utan jag tycker faktiskt att det är terapeutiskt att tvätta kristallkronor, i alla fall om de inte är för stora. Man tar en kristall i taget och gläds över hur det börjar glänsa igen. Nu är det klart ljus igen och kronan är så här fin:

 

 

Passar fint med vårt härliga vita tak!

Kommer ni ihåg hur ledsen jag var för att skogen höggs ner här bredvid vår lilla stuga? Det var vi faktiskt hela familjen, jag tror att dottern var den som sörjde längst. Men nu har vi faktiskt upptäckt att det finns många fördelar med att inte ha någon skog som granne. För det första så får vi mycket mera sol från det hållet (från söder). Sedan är det förvånansvärt lätt att röra sig på området, alla grenar är nämligen samlade i högar och inte huller om buller som i många nerhuggna områden. Maskinen har dessutom lämnat "vägar" efter sig, enda nackdelen är att de är fulla med vatten nu efter flera dagars regn och jag har mera hål än gummi i mina stövlar..Strumporna blir sköljda varje gång jag går där..Det är spännande att ge sig ut på upptäcksfärd, hunden och dottern gillar det också, där finns en massa roliga stubbar som man kan ställa sig på. Eller så kan man låta mossan omgärda en och gräva små bäckar som här..

Ser härligt ut eller hur? Det är förresten fantastiskt hur mycket positivt tänkande gör livet lättare - om vi skulle gå omkring och vara arga och ledsna för denna förändring som vi ändå inte kan göra något åt, skulle det göra oss illa. Men nu när vi nästan dagligen hittar nya positiva sidor, är det lättare att acceptera och se det som något bra. Jag är annars också inne i en period då jag behöver förändringar och det känns skönt att vi har fått en stor förändring också på detta sätt.

En liten bit bort har det lämnats en remsa ca 10 m bred där det finns stora träd och en bäck. Det är så härligt och vackert! I vår fantasi är det älvornas skog, man kan lätt låtsas att man hör deras skratt i de små regndropparna som hänger i grankvistarna och se hur de med lätta steg hoppar i mossan. Kan ni se det också?

 

 

 

Lyktan fanns inte i skogen men den passar annars så bra in så den fick vara med (den hänger bredvid min klätterros). Den gröna färgen på mossan är helt otrolig, det är nästan så att man inte tror att det är på riktigt. Men det är det! Naturen är så full av färger, jag är inte alls ledsen över att det inte är snö ännu. I stan är det annorlunda, allt blir grått och smutsigt och mörkt, men inte här på landet. Det är så underbart! Och det hemliga stället i älvskogen, det är en plats dit man kan gå och inandas energi av allt det sköna och gröna. Så vackert skapade, med kärlek och omtanke!

Och nu något helt annat, annars börjar det snart växa mossa på den här texten..Min man har ett nytt projekt. Han gillar inte ordet av någon anledning, men jag har ännu inte kommit på något bättre ord. Han har hittills byggt 9 båtar i sitt liv och nu är det dags för det tionde. Inte illa tycker jag! Segelbåten som vi nu har är faktiskt inte färdig den heller men vi har varit och seglat med den. Nu skall den i alla fall säljas för nu har den här flyttat hem till oss:

Valde den här bilden på skoj just för att den är så rörig, full med grejer hit och dit. Den bryter av bra mot allt det vackra som har varit här innan! Bilden gör inte båten någon rätt men även om jag inte förstår så mycket av halvfärdiga båtkroppar så har den här en vacker linje och form. Den skall bli en bekväm resebåt med bra inneutrymmen. Få se när vi seglar iväg med den, kan ta tid..Eller seglar och seglar, det lär väl bli en motorbåt med mast och segel. Mannen min har svårt med den långa mörka vintern, men denna projekt hjälper avsevärt att få tankarna på annat håll!

Slutligen, för att inte den röriga bilden skall bli den ni minns hela veckoslutet, sätter jag en bild som visar ytterligare en ny härlig sak som jag upptäckte ikväll när jag stod och diskade i köket. Jag har diskbänken vid fönstret, och när jag tittade upp fick jag syn på denna underbara vy:

Tidigare skulle jag bara ha sett en svart tät granskog, eller kanske mig själv speglas i fönsterrutan. Men nu, en vacker skogssilhuett och månen, till höger de kvarlämnade stora granarna i älvornas skog. Underbart! Tänk när det blir fullmåne..

Så med denna bild önskar jag er alla ett riktigt mysigt veckoslut!

ps. märkte ni att jag bytte bild igen? Mitt i mörkaste vintern fick jag för mig att jag vill ha en idyllisk sommarbild, här ser ni vårt lilla hus från utsidan och härliga blommor. Snart är det sommar igen!!

Söndagsnytt..

Tänkte skriva här men först läsa några av mina favoritbloggar - och det tänkte ju gå galet, ni vet, man hittar nya intressanta bloggar som nämner nya intressanta bloggar osv osv..fick riktigt ta mig i kragen och ta det här nu först och läsa sedan..

Idag skall det bli mest bilder, hade jag tänkt. Nämnde igår att vi höll på och fixa i min arbetshörna. Nu tog jag en bild och den har ni här:

Var faktiskt lite blyg först när jag skulle sätta in den här, fick plötsligt för mig att vad månne ni andra tycker om det här, det ser ju inte så märkvärdigt ut. Men för mig är detta en stor grej för nu känns det så luftigt och fint och rymligt att sitta här och jobba och skriva. Som om jag skulle ha fått ett riktigt arbetsrum! Skall kanske skaffa vita pärmar och några vita korgar till så det blir lugnare stämning i hyllan. Skall dessutom sätta spetskant på hyllorna, och så något mjukt i hörnen, slog idag huvudet i en..

Sedan var det elefanten ja..om jag var blyg att sätta in bilden ovan, så är det ju att blotta ut sig helt att lägga ut följande bild..

Det här är Pricken (Pilkku) - elefanten (?) som jag och dottern sydde tillsammans. Visst ser den konstig ut? Men dottern älskar den och det är huvudsaken. Och så var det ju den första, vänta bara så skall jag nog..Dessutom så har den visat sig vara en väldigt bra nackkudde, en oväntad sidoeffekt!

Satte idag in konstfotokort i nätbutiken, jag är så glad för dem! Här skall ni få se:

"Levande ljus"..

"Ros"..

"Naturell"..

"Abstrakt"..

"Snö och is"..

och slutligen "Nostalgia". Alla dessa hittar ni i nätbutiken, klicka in på bilden här uppe till höger! Passar bra till gåva eller till att skriva i och skicka till någon man tycker om! Apropå skrivandet så borde vi nog alla skriva gammaldags brev och kort oftare, man använder e-post så ofta nuförtiden att skrivandet med en penna glöms väl snart bort helt. Det finns ju forskare som är oroliga för våra ungdomar när de bara använder datorer, att hur skall det gå med att skriva för hand. Så låt oss se till att åtminstone våra barn kan skriva vackert med en penna och läsa böcker gjorda av papper!

Vi har fått en rolig söndagstradition, hela familjen bänkar sig framför tv:n 17.15 och tittar på Strömsö. Nu har jag kommit på att jag vill gärna ha något gott och en kopp te samtidigt, så idag blev det chokladmuffins i all hast. Skulle först baka ett bröd som jag såg recept på i min favorittidning Lantliv men den blev färdig först senare..

Usch, hemska bild tagen med blixt men jag orkade inte ställa upp stativ och grejer..ton i ton blev det visst..Brödet smakade ganska hmm..speciellt och nu tycker jag att det har bubblat i magen hela kvällen. Kanske det är bikarbonatet som har fortsatt att jobba.Tror att det smakar bättre imorgon när det stått sig lite. Här är receptet om någon skulle vilja prova också..

Hittade för några dagar sedan en rolig duk på det lokala loppiset. Så här ser den ut:

ja den är ganska skrällig i färgerna, kanske inget för den som tycker om ljus inredning. Men det var något så härligt 70-taligt över det hela så jag kunde inte motstå..Det påminner faktiskt om min egen barndom, mamma hade en skål med lite liknande motiv, det var en Arabia-skål tror jag. Har faktiskt en lite liknande själv också, fast det här är inte riktigt den riktiga..

Min man gillar mer enkla vita dukar så vi får se om har får hicka av den här. Vi har röd och vita smårutiga gardiner i köket och konstigt nog så passar duk och gardiner bra ihop. Kanske det är för det finns så mycket rött i duken.

Bara bilder den här gången, jo jag tackar..nu har jag bladdrat på i alla fall! Men det är ju inte så farligt, här ryms det ord! Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka, låt er inre sol lysa om den yttre har gömt sig för tillfället!

Budget och lyx..

Så flyger veckorna som om de hade vingar, det är ju inte klokt hur tiden bara rusar iväg..Skulle egentligen vilja skriva oftare här i bloggen men det vill inte riktigt bli av, har så mycket annat också omkring mig nu..Dessutom har den här flunssan som jag hade tagit musten ur mig fullständigt, krafterna vill inte komma tillbaka. Har väl dessutom ganska dålig grundkondition som inte gör saken bättre - men den saken blir garanterat inte bättre av att gnälla här - ut och motionera bara, hej och hå!

Tänkte berätta lite vad som har hänt här under veckan..ni kommer ihåg att jag berättade om min symaskin som jag köpte på loppis? Den var riktigt bra, men så råkade jag få syn på en lapp som fanns i brevlådan om en symaskinsförsäljare som skulle komma hit till våran ö. På reklamen fanns massor med lockande rader om nya maskiner jättebilligt och - ja ni vet..Så jag haffade med mamma som expertis och dottern som smakråd och så körde vi runt hela ön (ja skratta inte, det är faktiskt hela 40 km från oss till Dalsbruk som ligger på andra sidan ön, det är en stor ö det här) för att titta på alla dessa underverk. Jag hade tänkt att jag skulle kunna sträcka mig till absolut bara 140 €, det var liksom smärtgränsen. Vi var dagens första kunder och blev visade en massa maskiner. Jag fick syn på en som jag tyckte var perfekt, lät vackert och verkade lagom enkel för mig. Och priset? Ja, jag vågar nog inte skriva det här men det var så mycket att jag nästan trillade baklänges och tänkte med gråten i halsen att jaha jag skall nog ta min gamla maskin (som hängde med som utbyte) och gå hem och glömma allt vad nya maskiner heter..Men tro det eller ej, det blev nog så till slut att jag köpte en SVINdyr maskin och skall betala den i två delar...Jag är inte klok tror jag, men jag har än så länge inte ångrat mig, den är härlig att sy med och den var enkel att förstå sig på. På kvällen samlades vi hela familjen runt den glänsande vita splitternya maskinen och med stor andakt bekantade oss med den. Nu har vi hållit på och sytt med dottern två kvällar, ja eller jag syr och dottern räknar upp allt som hon skulle vilja att jag syr åt henne. Vi gjorde tillsammans en elefant (nu känns det som om skratten börjar bubbla upp från magen..), dock hade vi inte något att fylla den med så den såg en aning platt ut. Det var dock rörande att se hur dottern tog med denna trasa som föreställer en elefant med sig i sängen och kramade om den, hon tyckte det var så fantastiskt att mamma hade åstadkommit detta mjukisdjur! Den ser faktiskt inte riktigt likadan ut som i hobbyboken men fördelen är att man blir på så gott humör när man ser den, den ser så knäpp ut! När vi fyllt den skall jag ta en bild (hi hi...).

Det var lyxdelen, så till budgetavdelningen: som ni vet så har jag ju fått fnatt på rödrutiga kuddöverdrag, mitt inre öga letar efter sådana på loppisar. Så när jag såg en gammal kökshandduk för 50 cent..

så köpte jag den och sparkade igång den nya symaskinen..

..och sydde ett kuddöverdrag av den! Bara sömmar i kanterna, busenkelt! Den är inte riktigt färdig ännu, måste komma på vad jag skall sätta i öppningen, tänkte mig några kantband som man kan binda som rosett, eller kanske knappar - men än så länge går det bra så här! Tänk om man hade en kökssoffa, det skulle vara såå snyggt med massor med sådana här, i olika rutiga mönster, alla röd-vita..Nu har vi ingen kökssoffa och har inte plats med en heller så denna får ligga i dotterns lekhörna, i soffan där. Med de andra rutigheterna.

Jag älskar alla hobbyböcker som man kan låna på biblioteket, det finns massor med underbara bilder och så får man en massa inspiration. Lånade den här boken sist..

Nytt från gammalt heter den på finska. Dottern började bläddra i den och hittade på sista sidan något som vi beslöt oss för att prova. Man skulle göra fjärilar av tidningspapper, det var jätteroligt och hur enkelt som helst. Sätter här den finska beskrivningen för er som är tvåspråkiga, om nu någon annan vill veta hur man gör, skicka en kommentar så lovar jag att skriva ner det på svenska också!

 

Ojdå, man kan ju inte läsa texten alls, vill inte komma ihåg att bilderna blir såå små..Men kanske ni kan få ledtrådar i bilderna..men som sagt, om någon vill ha en riktig beskrivning, skicka en kommentar så skriver jag ner det!

Vi gjorde ett sommarträd: jag hämtade en gren från den fd skogen, och så hängde vi fjärilarna i tunt hobbytråd i metall. Dottern gjorde dessutom några brydnader med små pärlor på tråd. Så här fint blev det..

 

Det är något japanskt över det hela tycker jag. Kanhända att vi fyller på med flera fjärilar någon dag när andan faller på igen.

Idag har jag varit på loppisrunda igen, i Kimito. Denna gång var jag på jakt efter hyllor och en stor anslagstavla till min arbetshörna. Ni skulle se vårt vardagsrum nu, det är helt ohållbart. Jag jobbar i ett hörn av vardagsrummet, halva rummet är fullt med papper, pärmar, saker som är på väg till nätbutiken och skall fotograferas, nu också tyger, trådar, symaskinen, kameraväskan, inredningstidningar, böcker - ja ni får säkert en bild..nu skall jag försöka göra något åt kaoset, hittade några lack-hyllor och en jätte-anslagstavla, förhoppningsvis skall jag imorgon få något gjort med dem. Och få lite ordning på det hela. Skall ta bilder när det är klart.

Fick idag ett spännande paket på posten. Har satt in en ny varugrupp i nätbutiken, konstfotokort. Idag fick jag korten från tryckeriet. Nu är det bara att ta foton på korten och sätta in dem i butiken. Jättefina fast jag nu själv säger det, passar bra till både vardag och fest. Ni skall få se när jag tagit bilderna.. Så vi hörs och ses!

Ränder, rutor, rosor och annat..

Hjälp, jag blir helt snurrig, skrev först på finska och sedan på engelska och tänkte skriva nu på svenska också..märker att jag ibland blandar ihop svenska och engelska ord så ni skall inte bli förvånade om det smugit sig in lite tryckfelsnissar här och där..med lite god vilja förstår ni säkert vad det är jag försöker få fram..

Har fått fnatt igen på att försöka ändra bloggens utseende, vill inte riktigt hitta just min stil..Andra ändrar väl inte så ofta, jag måste erkänna att jag tycker att det är också roligt att byta bilder och annat. Hoppas ni inte tycker det är jobbigt när det är annorlunda varje gång..

Det har varit sjukstuga här i över en vecka nu, först blev flickan sjuk och sedan jag. Det tar lång tid att bli bra, jag hostar på ännu och snyter mig, dottern hostar lite och är på kvällarna täppt i näsan. Var hemma en hel vecka utan att så mycket som sätta näsan ute så för några dagar sedan var vi bara tvungna att göra något. Vi åkte till Ikea i Reso (nära Åbo) och sedan ett stort loppis. Det blev lite snabba besök i båda, en timme på Ikea när vi ätit först och sedan lika länge på loppiset. Detta då vi kom iväg först på eftermiddagen och tanken vara att köra hem när det fortfarande var ljust..dock blev det en mörk hemresa i alla fall. Trots det stressiga schemat var det roligt och jag hittade en del saker också. Skohyllor, krokar till hallen så dottern kan hänga upp sina ytterkläder själv, nytt tyg till köksstolarna (röd och vit-randigt) och lite annat. Från loppiset hittade jag

härliga plåtburkar. Skulle först sätta in dem i nätbutiken men vill nog behålla dem själv. Mamma har sedan min barndom haft en liknande stor burk med röda rosor på som hon har knappar och sygrejer i, tror att jag skall göra samma sak med dessa. Så hittade jag..

kudden i mitten - kanske man kunde samla på de här? Tänk vad dom kunde göra tyg av bra kvalitet förr, tjocka och med bra färger..Blomsterkudden med hundarna är ett barndomsminne, den har hängt med hela livet..Hittade också..

bricka med jordgubbar på - sommar och jordgubbstårta, mmm..

och äntligen en fin klocka att ha i köket. Till nu har vi haft en sådan där jättetråkig sak, en fyrkantig väckarklocka som visserligen visade tiden men..Den här är precis rätt, hänger dock lite konstigt än så länge (vi har så litet kök, suck)..

Var helt slut efter denna dag, flunssan har dragit all musten ur en. Följande dag var jag dock igång igen, denna gång bar det av till loppisarna i Kimito. Hittade där en härlig "kruka" eller vad skall man kalla denna..

Trodde faktiskt först att den var av plast men den är av järn och ganska tung. Skall sätta den i nätbutiken tror jag..ser den redan med en härlig stor röd sommarblomma, ute på en terass..

Och så dom här härliga skorna. Har tittat på dem säkert fyra gånger förut men nu provade jag dem - och då var det kört. Dom är jättesköna, precis som om man inte skulle ha skor på sig alls! Det står faktiskt "anti-stress" i botten, kanske stressen försvinner ner i underjorden genom sulorna, det skulle ju vara något..Tyckte de var lite dyra, 22 euro, men den här gången "I was worth it"..Har alltid gillat Calou´s träskor och skall någon gång kanske köpa sådana också, men dessa liknar dem så det var väl delvis därför jag gillar dem så mycket..

(Förresten, varför flyttar bilderna på sig av sig själva, har ni märkt det? Fast man sätter dem i mitten så har de flyttat på sig till vänster istället..irriterande tycker jag. Har satt alla på rätt plats igen men nästa gång har de väl rört sig på nytt)

Sedan några ord om skogen. Vi har varit granne till en riktig urskog i alla år som vi bott här. Stora gamla träd, underbar mossa, porlande bäckar..För ca en månad sedan dök det upp en aningen förvirrad ung man och ville veta var tomtgränsen gick. Det visade sig att grannen (som är ett stort samfund) hade bestämt sig för att sälja träden. Mannen sade att det skulle hända först nästa år någon gång. Nu finns skogen inte mer. Hela veckan har en fruktansvärd maskin massakerat skogen, kvar är grenar, stubbar och kala bitar av de gamla, visa träden. Det är en tragedi. Jag förstår att man måste vårda skogen men jag skulle ha föredragit ett gäng människor, motorsågskunniga personer som skulle ha varsamt, för hand sågat ner träd med jämna mellanrum. Så som man gjorde förr. Och hämtat med häst istället för stor maskin med kedjor som pressar ner allt som finns kvar. Men nu är allt nersågat. Jag måste erkänna att det finns fördelar också. Vi kommer att få massor av sol från sydsidan av huset och vyn har ändrats totalt. Men nog känns det underligt. 70 år av träd-historia har försvunnit helt och hållet, kvar är bara ett nätverk av grenar, ett jätteområde som det är helt omöjligt att röra sig i utan att falla omkull. Från det här..

..till det här..

och till sist några bilder från en skog som inte längre finns..

 

 

 

 

Trots allt - ha ett skönt veckoslut!