Om både det ena och det andra..

Ojoj, det kommer att bli en lång skrivelse den här gången, hoppas ni orkar läsa..Veckan har gått igen med vab - om man nu kan kalla det så när man är egen företagare, då sköter man sjuka barn och jobbar samtidigt..Försöker dock ge mycket tid till dottern när hon är sjuk. Hela månaden har vi haft besök av flunssan, först dottern, sedan jag, jag har haft hosta nu i fem veckor, och nu fick dottern flunssa på nytt. Feber och hela baletten. Vet ej om det är svin den här gången, kan också vara riktigt vanlig hederlig vinterflunssa. Nu är det lite bättre, dock är hon helt täpt och hostar också. Inatt hade vi båda lökomslag om halsen, det är faktiskt det enda som hjälper när det kittlar i halsen hela tiden. Man bara hackar rå lök och kanske lite vitkål också och så slår man in det i något tyg eller scarf som man knyter om halsen. Blir man tårögd av löken kan man försöka ha en tröja med hög hals och gömma omslaget innanför. Effektivt, lindrar hostan och är garanterat ofarligt. Nu luktar hela huset grillkiosk. Läste en gång en krönika om en pappa som sade att han blir alltid så sugen på pommes frites när hans barn haft lökomslag, för det luktar grill i barnrummet.

Har mitt i allt blivit bankir. Ja, inte med pengar alltså utan med bilder. Har länge haft i planerna att göra en bildbank, och nu har jag fått upp den i nätbutiken. Vad är en bildbank? Jo, det är som ett förråd av foton som man sedan kan köpa användningsrätten till, att ha i en  tidning, bok, reklam eller ja, överallt där bilder behövs. Man kommer överens med fotografen om vad det  skall kosta och var bilderna skall användas. Det är väldigt tidskrävande jobb att göra bildbank, så det går långsamt, men mer bilder kommer in hela tiden. Välkommen att titta in! Och behöver ni köpa en bild, hör av er! Annars kan det ju vara roligt att bara titta också, nästan alla bilder är tagna här på Kimitoön.

För att återgå till den lilla patienten här hemma så har vi försökt hitta på saker för att få tiden att gå snabbare. En grej som vi tycker är rolig är dockteater. Har samlat på mig en hel plastkasse med dockor och oftast när flickan är sjuk så kommer de fram. Denna gång gjorde vi lite rekvisita också, ritade och färgade grönsaker och byggde tom en scen..

Och så fick vi höra berättelsen om räven som lärde sig att äta grönsaker av en kanin som den först tänkte äta upp, kaninen lät räven provsmaka alla möjliga grönsaker som den tyckte om (inte flugsvamp). Hoppsan, kaninen har visst försvunnit från scenen..ja ni vet skådespelare, de är sådär nyckfulla, sticker iväg mitt i allt bara..Barn är förresten en härlig publik - de lever med, skrattar hjärtligt och små roliga saker, man behöver inte vara särskilt duktig heller. Bara man är lite galen och kastar sig in i det hela.

Läst mycket har vi också gjort, när dottern mådde som värst så läste jag för henne klockan tre på natten också. Det finns dock en i vår familj som inte bryr sig det minsta om böcker..

Äntligen lyckades jag få en bild på hunden i hennes favoritsovställning! Jag smög fram med kameran så tyst jag kunde och hoppades att den inte skulle ge några ljud ifrån sig, knäppte bilden och en hundradels sekund senare..

hade hon kastat sig från att sova på rygg till att vara vaken på mage och beredd att hoppa på mig, dock lite yrvaken ännu. Det är synd att man inte kan visa hela händelseförloppet här, det ser så roligt ut. Tänk om man skulle själv vara lika vig när man studsar upp från sängen på morgnarna..Det är något med kameror som gör jycken helt galen. Kan vara det där röda fokuseringsljuset eller så hör den något som jag inte hör. Förresten om vi vill ha riktigt roligt så tar vi hjälp av en ficklampa med en sådan där röd ljusprick, ni vet som man kan använda när man skall visa något på en skärm eller så. Hunden blir vansinnig när den ser pricken, den klättrar nästan på väggarna när den försöker fånga punkten. Och vi skrattar så vi håller på att gå av i mitten. Det bara ser så knäppt ut. Ungefär som att jaga en solkatt. Eller hunden jagar egentligen alla slags reflektioner, från en spegel eller precis vad som helst. Helt galen. Just så galen som man skall vara i vår familj..

Vi har ett "fågelbord" utanför köksfönstret och idag ville dottern fotografera fåglarna. Försökte dock förklara för henne att det kan vara svårt genom fönsterrutan, bilderna blir lite suddiga och så hinner hennes kamera inte med att bli helt färdig innan fågeln har flugit iväg. Hon ville i alla fall försöka..

Lite senare tittade vi på ca 150 bilder på något som såg ut som fåglar men tyvärr inte en endaste tydlig bild. Hon var inte så kräsen, om fågeln gick att känna igen var hon helt överlycklig. Det var bara mamma fotografen som var så petnoga..Någon kanske tycker att jag är galen som har köpt en kamera åt en 6-åring, en riktig digikamera alltså. Men jag hade möjlighet till det i våras och tänkte att eftersom flickan helt klart visat konstnärliga sidor, kan hon ha glädje av kameran. Dock blir jag ofta påmind om att hon faktiskt bara ÄR 6 år. Som när jag matar in hennes bilder på datorn och det dyker upp följande: hela Lady och lufsen-boken fotograferad sida efter sida. Bilder från tv-rutan. Bilder av böckerna i bokhyllan. Bilder som jag tycker mig känna igen tills jag kommer på att det är mina bilder hon fotat  från dataskärmen (har en diavisning som startar när skärmen går i viloställning). Den allra häftigaste bilden var nog den när hon tog bild på dataskärmen där det syntes en bild där hon tar en bild på sig själv genom spegeln. Fattar ni, samma barn i tre olika bilder, eller ja hur blir det nu..Jag har faktiskt försökt att låta henne fotografera sådant som hon tycker är kul och spännande, men det är svårt att inte lägga sig i..Förresten så är det tack vare henne som vår hund har blivit väldigt väl dokumenterad..(med svans, utan svans, bakom skåpet, framför skåpet......)

Apropå fågelbilder så fick jag faktiskt en enastående chans att ta en närbild på en stackare, det flög nämligen in en talgoxe (hjälp, stavas det faktiskt såå??) genom bakdörren in i köksväggen. Vi hörde världens duns och där låg den, med fötterna i spagat, en spretade åt höger och en åt vänster. Jag blev alldeles utom mig, tänkte att nu är den säkert allvarligt skadad och vad skall jag göra. Jag tänkte att om den lider så borde man kanske..men nej, det klarade jag inte av hur humant det än skulle ha varit. Så jag sprang runt och letade efter ett par handskar för att lyfta ut den och och sätta den under en gran och hoppas på det bästa. När jag äntligen hittade handskarna och började närma mig fågeln, blev den dock mirakulöst mycket bättre och drog in fötterna under sig. Vad lättade vi blev, dottern och jag, den var inte allvarligt skadad! Men nu hade vi ett nytt problem -en liten upprörd fågel som ville desperat ut. Först flög den upp i ett köksfönster..

 

och hackade frenetiskt på rutan medan kompisarna på andra sidan stirrade förvånat (om nu fåglar kan göra det). Sedan började den bli klart arg, flög till det andra köksfönstret, lämnade en rinnande hälsning på rutan och kvittrade (till kompisarna "hej kom och hjälp mig, jag står inte uuuutt)

Lyckligtvis så var den så smart att den hittade bakdörren alldeles själv och flög ut. Jag stängde dörren och vi kunde pusta ut. Slutet gott, allting gott..Det kan man kalla för vardagsdramatik tycker jag.

Det fanns en artikel i Turun Sanomat:s (stor dagstidning i Åbo med omnejd) Ekonomi-bilaga i tisdags om mitt företag, ja eller min nätbutik rättare sagt. "Skrotromantiken blommar på nätet" var rubriken. Det var en bra rubrik tycker jag, fast nu säljer vi ju inte bara skrot. Men ordet skrotromantik är ju faktiskt ganska härligt. Det gör ju något egentligen ganska fult till något väldigt spännande och vackert. Lite som shabby chic. Också tillhörande mina favoritord. Och nu borde man kanske lägga till wabi sabi där också, det lär ju vara något liknande, fast med lite österländska inslag, om jag förstått rätt. I artikeln stod det också att "paret är helt betagna av järntråd", hi hi, betagna..Ja, jag skulle faktiskt kunna lägga till att vi är betagna av järn över huvud taget. Det kommer att synas i nätbutiken också framöver, har allt möjligt spännande på gång där. Bara jag hinner få lite färdigt. Mitt problem är ofta att jag har huvudet så proppfullt med idéer men inte tid att verkställa dem, eller ibland är det så att inte kunskaperna räcker till. Eller så är det så högtflygande att det inte går att genomföra helt enkelt. Men mycket roliga saker skall det bli, det lönar sig att följa med!

Skrotromantik kan man snubbla över precis varsomhelst. Vi var på promenad i den före detta skogen för ca en vecka sedan och då gick jag på den här..

Den bara låg där och väntade på mig. Faktiskt inte den första spannen (eller ämbaret som man faktiskt säger här) som jag springer på i skogen. Mannen skrattade först men sedan insåg han också att det var ju faktiskt ett fynd - den är tillplattad vilket gör den perfekt som en ampel. Nu hänger den på terassen tom, men senare skall jag sätta något i den. Senast till sommaren. Vad fint det skulle vara med någon klängväxt som hänger ner med färgglada blommor...

Har ni också föremål liggande länge därhemma som inte verkar hitta någon plats och så en dag, helt plötsligt, så hittar man ett perfekt ställe åt dom? Så gick det för min ljushållare, ja eller vad kallas en sådan här..

Ordet har nu försvunnit från min hjärna men det är ju tur att det finns en bild så ser ni..Den här köpte jag på loppis för ett par år sedan. När jag kom hem upptäckte jag att den svarta järndelen som ljuset skall sättas i, var helt sned. Så den blev och vänta på att bli upprättad, i en låda bland andra saker "som skall åtgärdas". Lådan skräpar omkring nu här bredvid mitt arbetsbord, och nu har jag bestämt att jag skall tömma den lite i taget och göra klart vad det nu är som skall göras klart. Mannen rätade lite på ställningen (det visade sig dock att en annan del var också sned och den går inte att göra något åt) och så kom jag på var jag ville ha den. Vi har ett URtråkigt vitt kontorsskåp i köket där jag har alla gryn, mjöl osv. Det är inget trädskåp utan sådant där tunt och vingligt..Har försökt få min man konstnären att måla något på den men det är inte lönt, skåpet är så fult och billigt. Men simsalabim - med denna lilla ljushållare har hela skåpet genomgått ett lyft. Helt fantastiskt! Blev jätteglad för detta - fick liksom två nya saker på en gång - ljushållaren OCH ett nytt köksskåp! Dessutom gjorde dottern en fin prydnad med lite tunt järntråd och små pärlor, ser ni den?

Idag var det då söndag igen och det är ju Strömsö-dagen! För kvällens te- och tv-stund mödade jag och dottern oss lite på dagen med att baka pepparkakor. Det var faktiskt riktigt roligt. Jag var dock lat och hade köpt färdig deg. Jag fattar inte varför jag aldrig lyckas få så många pepparkakor som det står på paketet, det skulle bli 60-80 av 1 kg deg men vi fick bara något över 50 tror jag..Men jag gillar faktiskt lite tjockare kakor, det är gott när det är lite mjukt..så här fint blev det..

(vad konstiga färger det blev, tog bilden med kameran på stativ men det är ljuset i taklampan som gör det, och ute var det ju helt mörkt..)

Och NU slutligen  två bilder som bevisar klart och tydligt att solen finns. Först den här..

Ser ni det där vita, glänsande, lite bländande borta i horisonten? Ja, det är solen! Och den andra bilden:

Det här underbara skuggspelet dök upp på köksväggen - vi har en liten bambu i fönstret som solen smekte på väg in och det blev så här fint. Förresten så är den här synen också möjlig pga att skogen är borta, tidigare slapp inte solen fram från det här hållet.  Så hav tröst alla ni som lider av mörkret - det är en ny vår på väg! Och med dessa ord önskar jag er alla en underbar vecka! Kom ihåg att glädjas över livets små underverk!