Det är ju inte så långt till nästa sommar - egentligen..

Den första snön föll här för några dagar sedan. Fast den sedan försvann nästan helt nästan genast, lämnade den efter sig en  kyla som talar om för oss att nu är det vinter. Månen lyser bakom molnen och rävarna gråter så nackhåren reser sig på en.. Men jag gjorde en resa till vårens och sommarens värme, när jag bläddrade i mina bildarkiv. Ni skall också få åka på samma resa. Njut av  färgprakten, värmen, stämningen, minnen - och kom sedan tillbaka till vinternattens kyla om kom ihåg: varenda årstid är ett underverk, ett resultat av  noggrann planering och stor vishet.

Ha ett underbart veckoslut!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donna é mobile..

Ni får ursäkta om min italienska inte är den bästa men kanske ni i alla fall känner igen rubriktexten, den är ju faktiskt från en känd opera. Översatt betyder det ungefär "kvinnan är ombytlig" (och så hade det något med väderkvarnar att göra, hmm... måste kolla med min man hur det var), dvs ändrar sig ofta. Så nu är det konstaterat att jag är en kvinna alla gånger. Satt idag hur länge som helst och försökte hitta en ny look till både den finska och svenska bloggen. Har nu besökt jättemånga bloggar och en del är jättefina, har jättefin bakgrund. Var har ni hittat dem? Här fanns inte så väldigt många färdiga varianter att välja på men jag kör ett tag med den här fyren, hoppas ni trivs med den också och tycker om att läsa texterna. Det är ju dom som är grejen i en blogg, och så bilderna förstås..Känner att jag får inte bloggen att se ut riktigt som jag vill, och det är väl brist på tekniska kunskaper kanhända..

Funderar om jag skall skriva allt som har hänt sedan sist eller bara de senaste tre dagarna..Om man skulle dra en förkortad historia..Förra helgen var vi till Tavastehus, ca 150 km från vårt hem. Det var en mycket givande resa, huvudsyftet var att närvara vid vår sammankomst för att träffa vänner och få andlig undervisning. Vi är Jehovas vittnen och har tre sammankomster per år, de hör till höjdpunkterna i våra liv. Ni har säkert märkt att andliga intressen kanske inte är på modet direkt nu så det är inte alltid så lätt att vara annorlunda, därför är dessa sammankomster väldigt uppmuntrande för oss. Samtidigt var det också roligt att komma ut och resa lite, vi rör oss inte så hemskt mycket annars så det är festligt när det väl händer. Hann också med ett stort loppis och gjorde ett intressant fynd till nätbutiken, skall försöka få den fotograferad och "inmatad" snart..

Sedan var det meningen att vi skulle åka hela familjen till Raumo (också 150 km från oss) för att min man har utställning där, vi skulle vara där hela veckan. Men det blev ändring i planerna, dottern blev nämligen sjuk. Så mannen åkte ensam, det är säkert första gången under  vår 8,5-åriga äktenskap som vi skall vara åtskilda hela sex dagar..Det var hemst sorgligt att inte kunna följa med, för vi hade sett fram emot resan väldigt mycket. Men det var ju inget att göra åt saken. Dessutom är jag också sjuk nu så det var kanske lika bra, det skulle ha varit jobbigt med två patienter långt hemifrån. Här har också mina föräldrar varit till stor hjälp med allt möjligt från att hämta in ved till att rasta hunden..Hoppas bara innerligt att inte dom också blir sjuka, speciellt när vi nu inte vet vad för slags flunssa vi har fått.

För att trösta mig lite och ha något nytt att hitta på skaffade jag en symaskin från loppis. Jag har länge velat ha en men har alltid tänkt att de är för dyra och jag har inte råd just nu. Men så fick jag för mig att leva lite farligt och köpte en på loppis för hela 15 euro! Men det var faktiskt en hisnande känsla att ha för första gången i livet en alldeles EGEN symaskin! Jag var riktigt eld och lågor, åkte till "billighetsvaruhuset" och köpte tråd och knappar och plötsligt började jag se hela världen genom alla underbara tyger som fanns precis överallt. Vilka MÖJLIGHETER som öppnade sig nu, jag skulle ju kunna skapa precis vad som helst..Kunde knappt hålla mig tills jag kom hem och kunde berätta för dottern och mamma som  var barnvakt vad jag hade köpt.

Ingen handbok medföljde så det har varit intressant att i två dagar försöka lista ut vad man skall göra med de olika knapparna..Backen är fortfarande försvunnen men jag hittade något som går att använda istället..

Nu skall ni veta att jag faktiskt är helt hjälplös på att sy, har väl på allvar sytt senast i grundskolan och det var..ja ganska många år sedan..Dessutom var jag inte på plats när tålamod blev utdelat så jag har faktiskt redan varit på väg att ge upp när det nu inte blev riktigt så som jag tänkt..men skam den som ger sig, något skall jag väl kunna lära mig..

 

Två stycken nåldynor lyckades vi åstadkomma med dottern, hon sydde faktiskt för hand den stora (jag satte dit blomman med knappen) och bra gick det, hon är ju faktiskt bara sex år. Jag sydde min med maskin, inte blev det väl årets konstverk precis men det går riktigt bra att använda. Måste förresten införskaffa lite knappnålar så att vi har något att sticka i dom här.. Under ligger två tyger som jag har tänkt att sy en mjukiselefant av, eller de var faktiskt en body och en klänning tidigare men när jag såg dem på loppis så tänkte jag att de kunde få ett nytt liv..Få se nu hur det går, om det blir bra får ni se en bild senare. Fast det är lite "skämmigt" att visa, det är ju lite som "förstaklassens vårutställning från textilslöjden"..Men men, någonstans måste man ju börja!

Trots att jag är sjuk så tog jag en runda ut på backan, såg nämligen från fönstret något fint jag måste ta en bild av. En pil i buskform som jag enträget klipper ner varje vår och som lika enträget växer upp varje sommar, hade fått så fina färger, de riktigt stack ut. Det var så fint att jag nästan förlät pilen för att den inte gör som jag vill - kanske jag borde låta den växa och bli stor och stolt istället..

 

Samtidigt fick jag också syn på två gulliga små rosenknoppar som trogen höll sig intill varandra som för att söka lite värme - jag uppfyllde deras önskan och räddade dem in i värmen, få sen om dom klarade chocken och slår ut..vackra är dom så här också..

Nu kör vi hostkör med dottern, till och med hunden har börjat nysa (kan en hund också få grisflunssa??), kanske det är av medlidande..Tur att mannen är så långt borta så han inte blir smittad av oss. Han sade dock idag i telefon att han försöker att inte lyssna så noga på mig, för att inte smittan skall överföras via telefon..- ?? Är det DÄRFÖR han inte lyssnar på mig så noga annars heller..

Hemma hos oss..

Försökte idag ta bilder här hemifrån för att visa er hur det ser ut, speciellt nu efter min "makeover" som jag skrev om i fredags. Det var jättesvårt att få några snygga bilder, när man inte kan klämma in stämningen i bilderna. Allt ser så "platt" ut på bild, man ser inte att det är härlig varm stämning med röda sammetsgardiner,  det lite glansigt blå överkastet ger en "kunglig touch", ljusslingan ger mysigt ljus när kvällen mörknar (det är förresten ingen julslinga skall ni veta utan en ljusslinga, rätt och slätt, inget annat), det är liksom varmt och ombonat, man vill krypa ner i sängen bland alla kuddar och mysa..

Man ser ju faktiskt inte så mycket på bilden men kanske ni får i alla fall lite hum om hur det ser ut..Konstaterade förresten att resten av huset är inte i ordning längre så det blir inga fler bilder den här gången. Tänk om man hade mera plats och liiite mera pengar och maaassor med loppisfynd så skulle jag faktiskt göra sååå fint överallt..Suck..Vi bor faktiskt på ca 50 kvm och på det skall rymmas tre människor, en hund, en företagare/konstnär som har massor med papper och annat (den andra företagaren/konstnären håller till i en barack på backen, väldigt kalt och kallt  och icke hemtrevligt, stackars honom) osv..Så det är en utmaning..Som tur är så finns det ju faktiskt plats utanför på tomten, så dit kan man bege sig om väggarna börjar falla på en. Dessutom har vi väldigt fin och öppen utsikt från fönstrerna så det ger också lite mera känsla av rymd.  Förresten så såg sovrummet ut så här när naturen var som grönast..

Så man märker ju hur mycket färgerna gör. När jag läser Lantliv och Drömhem så beundrar jag alla härliga vita hem, likadant när jag läser alla härliga bloggar. Men hur jag än vänder på det så kommer jag inte ifrån att jag behöver färg, speciellt nu när det börjar bli kallt och färgerna långsamt mattas ner i naturen. Eller ja, det är kanske fel att säga att färgerna mattas ner, i alla fall när man bor på landet så finns det massor med färger i  tex skogen hela vintern igenom. Underbara mustiga nyanser av grönt. Brunt av alla sorter. Gråa berghäll och stenar med mossa. Verkligen långt ifrån färglöst!

Men det blir nog så i mitt hem att det finns alltid färger, på sommaren är behovet inte så stort men på vintern åtminstone. Kanske det hör ihop med behovet av värme. Skulle man bo i något varmt land, i alla fall längre söderut som tex Danmark, skulle man inte behöva värmen så mycket. Men här, när det är snö ute, känns det kallt att ha "snö inne" också.

Men men, tur är väl det att vi alla får ha vår åsikt när det gäller inredning. Vitt eller färgrikt, allt passar!

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Om städattacker..

Idag fick jag en sådan - en städattack..Har varit lite nere några dagar, tror att jag håller på att bli förkyld eller något så jag har tagit det lite lugnt. Tydligen blev det så mycket vila att idag ville jag GÖRA något. Jag har ett problem när jag skall göra något.  Det är nämligen så att jag börjar med en sak, som idag, jag tänkte att jag skulle byta gardiner i vardagsrummet. Så fick jag för mig att jag skulle ju kunna byta i sovrummet också, det har varit lite dragit med de tunna sommargardinerna. Och när jag ändå tar ner gardiner från skåpet så skulle jag kunna byta i köket också..Och man kan ju inte byta gardiner utan att tvätta fönstren först. MEN, förkunnade jag min man vid frukostbordet, jag skall BARA putsa på insidan, att gå ut i den kalla luften med våta händer och vinden vinande kring öronen skulle ju vara galenskap när man nu är lite smått sjuk och så..Så jag putsade sovrumsfönstret först. På insidan. Då såg jag att utsidan var ju faktiskt den som var mest smutsig. Men så regnade det lite och jag tänkte äh, låt vara då..Så kom solen fram och då fick jag fnatt..Ut med fat och trasor och stegar och upp och tvätta - på utsidan (ja ja, jag är inte klok, nu får jag säkert lunginflammation eller grisflunssa eller någe´) Och inte tvättade jag bara ett fönster, utan ALLA. Ja, nu måste jag faktiskt skratta åt mig själv lite..Sedan in igen och fortsätta, och så skulle ju sovrummet dammas av också, alla ställen var fulla av damm (HUR kan vi överhuvudtaget andas där??) och dammsugas och så ville jag byta överkast och kuddöverdrag och det gjorde jag (MYCKET senare på kvällen) och flyttade en ljusslinga till sovrumsspegeln (skall ta en bild imorgon, blev fint). Vid det här slaget började jag känna mig ganska utmattad, men inte kunde jag ju sluta nu för hela huset var upp och ner..Sedan hittade jag (ovanför klädskåpet i sovrummet) ett fint överkast som jag kunde sätta på soffan i vardagsrummet, tog ner gamla gardiner från kök och vardagsrum, fortsatte att putsa fönster och karmar mm., dock med sjunkande hastighet..Nu kom mannen in och hade väl tänkt sig att vi skulle äta något också, men sådana triviala saker hade jag inte tid med, jag höll ju på att PUTSA FÖNSTER..Så han var så snäll att han började laga maten medan jag fortsatte med mitt slag mot smutsens fördärvelse..Nu börjar ni väl bli smått utmattade ni också av att läsa detta, så jag snabbspolar fram till skrivande stund: jag har alltså tvättat alla fönster, dammsugat hela huset, bytt ALLA gardiner, diskat en jättedisk (med hjälp av min underbara 6-åriga assistent/dotter), fixat och donat annars också och nu är allt fint och rent. PUHH...och nu skriver jag i bloggen också. Jag är såå jättebraaa!! (öh..) Manisk? Vem, jag då eller..NÄÄÄ... --??!  Synd att jag inte har några bilder att visa nu genast, klockan är så mycket och resten av familjen sover och hunden får  fnatt om jag tar fram kameran nu..så jag sätter in en bild från terassen

..och en sista ros..

Och så en bild av huset sett från utsidan (innan fönstertvätten)

 

Visst har vi förresten en konstig upphöjd gräsmatta, som en stor tårta..Men en gräsmatta är det och det är jag väldigt stolt över, speciellt som den kom upp av sig själv medan vi funderade på  när vi skulle så gräsfrön..

Skall nu studsa över i den finska bloggen, hej på er så länge!!

ps. hela kroppen värker, undrar varför? Jag har ju inte gjort något idag...

Om att leka med maskiner

Ja, det är ju tur att det är inte några särskilt farliga maskiner som det handlar om - ja, eller vad vet jag, datorer är ju också ganska farliga..Började i alla fall leka med bildbehandlingsprogrammet och gjorde några kollage (hmm, det är väl så det stavas?), det var jätteroligt! Men vad det tar tid, sådant där lekande..Jag hade tänkt  bara skriva i bloggen och sätta några bilder men så irrade jag mig bort och så...Det är ungefär som att börja läsa andras bloggar. Man börjar i en. Och så upptäcker man något spännande i spalten till höger, plockar upp en adress och börjar läsa. Så läser man en stund, upptäcker en ny adress och hoppar dit osv osv osv OSV OSV...Det där ger mig en lite ångestfull känsla, som att det är ingen ände på det hela. Ungefär som när man skall försöka begripa att universum inte har något slut. Bloggiversum har inte heller något slut, verkar det som. Och man kan ju faktiskt inte läsa alla fast man skulle vilja..Man skall ju göra lite annat också än bara sitta och läsa.

Som att jobba ute i trädgården. Det gjorde jag idag en stund och det var jätteskönt. Köpte några callunor (??), alltså sådana där ljungliknande ni vet, fast med mindre blommor. Har köpt sådana nu några höstar, för de håller mycket bättre än ljung, som lätt blir torr och tappar blommorna. Callunorna har hos oss blommat nästan ända  till våren, så det är värt det lite dyrare priset tycker jag. Flyttade några krukrosor till rabatten, där får de fortsätta blomma nästa sommar. Många gör säkert det misstaget att de slänger krukrosorna på hösten, gör inte det för de blommar fint i rabatten nästa år! Hade i år säkert sex stycken som blommade så nu slänger jag dem alla i jorden när hösten kommer. Rev ner doftärtsrankorna (eller vad de kallas), mannen protesterade, han tyckte säkert att sommaren dröjde sig kvar så länge de fortsatte att klänga på terassen. Men jag var obarmhärtig, ner skulle dom och det nu. Det har varit så kallt några nätter att allt har varit fruset på morgonen, och fryser det till ordentligt är det så svårt att få loss alla döda växter. Dessutom var det ju inga blommor kvar så.. Dottern och hunden roade sig med att gräva omkring i  det före detta potatislandet (potatisen är upptagen), ni kan säkert tänka er hur de såg ut efter denna arkeologiska strapats..Dottern var det väl inte så illa med men hunden....hon fick sig en duschning med vattenkannan, försökte först ensam men händerna räckte inte till. Hon var nämligen av någon anledning inte alls tacksam för att jag försökte tvätta bort allt det svarta som hade fastnat precis överallt..Så mannen kom till min undsättning, han lyfte resolut upp hunden på två ben så magen blottades, och då gick det ju jättebra. Lyckliga hund som får fritt undersöka allt spännande som finns härikring. Och stackars oss som måste putsa henne efteråt..

Men nu alltså två kollage som jag gjorde; först en där ni kan se hur fint det blev med callunorna..

Synd att det blir så pyttelitet, det ser ju faktiskt lite rörigt ut..nåja, nog ser ni väl något..Så en till där jag provade hejvilt och det blev så underbara färger så jag måste visa er också..

Det här är en potpurri av sommarblommor (ja, det är det faktiskt!!). Nu skall jag studsa över i den finska bloggen och skriva, förhoppningsvis hittar jag på något lite annorlunda, bilderna blir nog samma. Ha en härlig fortsättning på veckoslutet!

Om utställningar, äpplen och sommarens farväl

Nu har jag inte skrivit hit på länge, eller så känns det faktiskt. Måste erkänna att jag är lite mera flitig med den finska bloggen, om ni skulle vilja kika där också så är adressen www.metsansuloisinpaikka.blogspot.com, skall försöka göra en länk här bredvid om det lyckas..Men nu skriver jag alltså på svenska!

Den gångna veckan har varit ganska hektisk, mannen och jag var och satte upp två utställningar, hans på Villa Lande i Kimito och jag tog ner min fotoutställning på biblioteket i Kimito och så satte vi upp den på biblioteket i Västanfjärd, på samma ö alltså men på andra sidan..Vi jobbar faktiskt ganska bra ihop, mannen och jag, det är kul när man kan det. Jag menar att det är inte alltid som gifta par står ut med varandra när man skall göra sådant här. Bara vi ser till att inte vara hungriga för då så..går det inte så bra längre. Men vi brukar komma ganska bra ihåg att "tanka" innan det blir några inbördeskrig.Trötta var vi dock efter allt jobb, så trötta att vi körde nästa ända hem (15 km åt ett håll) innan vi upptäckte att vi glömt mannens bil i Kimito (vi hade samåkt i min bil till Västanfjärd). Det kändes faktiskt ganska otäckt att verkligen inte komma ihåg en så väsentlig sak..så det var skönt att komma innanför hemmets väggar och bort från ratten och trafiken. Jag menar att om man är så vimsig så är man kanske inte så bra förare heller..här några bilder från utställningarna:

 

 

 

Om ni har vägarna förbi Kimito så välkommen att besöka utställningarna!

Vi har haft ett par frostnätter och nu är det på allvar dags att ta farväl av sommaren. Mina blommor blommade så fint ännu, pelargonerna, heliotropen, gladiolerna, solrosorna, så det kändes verkligen vemodigt att komma ut efter den första frostnatten. Dock har frosten sina vackra sidor också, likt en konstnär försilvrar den bladkanter och grässtrån. Jag sprang faktisk ute med kameran iklädd nattlinne och sandaler och var lite rädd för att bli skjuten. Hörde nämligen älghundens upphetsade skall alldeles i närheten. Men lyckligtvis gjorde jägargänget den kloka slutsatsen att älgar brukar inte fotografera, i alla fall inte i nattskjortan, så jag överlevde. Fötterna höll dock på att frysa, man är ju lite galen när man springer nästan barfota i frosten..

Några bilder från den rundan:

 

 

 

Jag fick härliga äpplen av min vän Orvokki (tackar och niger) och idag gjorde jag "latmanspaj" av några av dem. Jag är faktiskt ganska lat i köket, men äter gärna goda saker. Så jag brukar göra smulpaj till efterrätt ganska ofta. Om du som läser också känner för en enkel och snabb efterrätt, kommer reseptet här:

äpplen (jag har en ugnsform som är Ø 23 cm och 7 cm hög och i den går den ca 6 medelstora äpplen)
2 dl vetemjöl
2-3 matskedar socker
75 gr smör
(1/2 dl hackade nötkärnor och kokosflingor om så önskas)

smörj ugnsformen. Om du har utländska äpplen skala dem, inhemska kan man använda med skal. Skär äpplena i ganska små klyftor. Ta så många äpplen att formen blir nästan full, äpplerna "försvinner" i ugnen. Blanda mjukt smör med vetemjöl, socker (och nötkärnor och kokosflingor om du vill, blir gott) till en smulig massa och bred den på äpplena.  Grädda i ugn i 200 grader i ca 30 min eller tills pajen fått vacker färg och äpplena är mjuka. Man kan också ha pajen i ugnen i t ex 175 grader och lite längre tid, då bränns det inte så lätt.

Serveras ljummen med vaniljsås eller glass. MUMS!

 

Och med dessa bilder önskar jag er alla ett riktigt härligt veckoslut!