Hot dog

Nu måste jag skriva en sak till på en gång - det är nämligen så att familjens yngsta medlem, den håriga, opponerade sig och sade att om jag inte skriver något om henne också, kommer hon aldrig mera att sjunga till munspelsackompanjemang (vilket ord, blev det rätt nu månne?). Det vill vi ju absolut inte så därför: här följer nu en bildberättelse "Det hände en tisdag":

"Jag förstår inte det här spelet, hette det krokant eller något? Jag ryms inte under de där järngrejerna, har försökt. De fastnar i ryggen..Vi kan väl spela fotboll istället?

Vänta lite, måste bara ta död på bollen först. Så hääär....

..och så hääär...

..och på det här viset..

Puh, det var jobbigt..nu kan vi börja spela..

Men vad hände med dig, varför låter du som en katt? Jag tänker minsann inte leka med några katter, de skall jagas upp på taket.."

Nu borde alla vara nöjda - eller?

Första klass

Det bor numera en förstaklassare hemma hos oss. Jag vet faktiskt inte varifrån hon har kommit - för om jag minns rätt så har vi en dotter som just lärt sig att gå och som jag lätt kan bära omkring på, jag har nyligen  slutat att amma henne. Men av någon anledning  bor här nu en långhårig liten älva med långa ben och ibland allvarliga miner, som är duktig på att skriva och räkna och som ofta är kvickare än sin mamma. De säger att det är min lilla bebis, men nog är det lite svårt att förstå..

Skolan började här igår, den 17.8 - fast vi har börjat lite försiktigt redan förra veckan. Vår dotters skola ligger nämligen ca fem meter från sovrummet. Vi har valt ett annorlunda sätt att gå i skolan, nämligen hemskola. Det betyder alltså att jag lär henne hemma. Reaktionerna har varit väldigt blandade när jag har berättat om detta, många undrar om detta är tillåtet över huvud taget. Jodå, det är det, här i Finland är det inte skoltvång men däremot läroplikt. Så vill man och har möjlighet till det, kan man meddela det lokala skolväsendet att man ämnar lära sitt barn själv. Kommunen är inte tvungen att bjuda på skolböckerna till hemelever, men i vår kommun var de så snälla att vi fick böcker, tack än en gång snälla ni! Nu hänger vi bättre med i farten, och det blir lättare att snappa upp de andra om/när det blir aktuellt att börja i vanlig skola.

På frågan varför brukar jag svara varför inte? Alla behöver inte göra på samma sätt. Nu är det förstås viktigt att se till att dottern får tillräckligt med sociala kontakter, meningen är inte att göra henne till en osocial enstöring. Genom vår församling har vi många vänner i alla åldrar, och det är tänkt att skaffa en hobby där dottern träffar andra barn. Vi provar ett år i taget, sedan får vi se hur det går. Jag tror helt säkert att detta kommer att bli ett roligt och utmanande år för oss båda, någonting att minnas. Ut i kalla världen hinner man senare också..Förresten tror jag att många skulle vilja byta plats med oss när det blir mörka vintermorgnar med -20 grader. Vi tar på oss raggsockorna, tänder eld i spisen och börjar med skoluppgifterna i de levande ljusens stämningsfulla sken..

En vanlig måndag..

Inte många ord den här gången, bara några stämningsbilder tagna med mobilens kamera, denna ljuvliga dagen i augusti..

Botanik och annat semestrigt

Ja ja, kanske det inte finns något sådant ord - men nu finns det i alla fall..

Har alltså ansträngt mig för att hålla semester nu i cirkus två veckor. Det var nämligen inte så enkelt att få denna ständigt arbetande företagaren att sluta jobba. Det blir ju så att när jobbet är alltid närvarande, om inte i vardagsrumshörnan blinkandes på dataskärmen, så i alla fall inne i huvudet (och den har man ju med sig jämt fast det kanske inte verkar så..), så är det inte så lätt att "klippa av". Men efter två veckors träning gick det rätt så bra. Lättast var det om man gav sig iväg någonstans, så vi gjorde små dagsutflykter både hit och dit. Först hit:

I staden där till och med kexen ler (!) kunde man sittandes på strandrestaurangens terass tro att man var någon helt annanstans - kanske i södra Frankrike? Vi fick ett plötsligt infall att vi skulle ta och sova över i staden fast vi inte alls hade packat för detta - men efter beskedet att en enkel stuga utan någoting skulle ha kostat 80 €, blev det den egna sängen i alla fall. Men det var befriande på ett märkligt sätt, så "vågat", att tänka tanken en stund - i alla fall för mig som skall packa och förbereda i flera dagar om vi skall resa någonstans..

Underbart tjusig - och passade så bra i denna stad med gamla tjusiga anor..

Simma måste man ju, alltid när det finns vatten. Stämningen var lite som när man åker till Kanarieöarna i december - de lokala går i sina pälsar och tittar på oss simmande turister som om vi var galna. Den här dagen var det visserligen inte +30 så kanske finländare börjar bete sig på samma sätt. Var är alla, hallå? Nåja, det var ju bara lyxigt att ha hela stranden för oss själva, fast det blev ett snabbt dopp för det var rätt kallt i vattnet. Lite blåalger men inte alarmerande så vi vågade oss i. Dock är det så hemskt när man måste förbjuda dottern att dyka (för att hon inte skall få vatten i munnen), hon har lärt sig det ordentligt denna sommar och älskar det.

Kameran måste man ju släpa med sig till stranden också och lite ta bilder - det är så skönt med lite sandkornsmassage mellan kamerans inre delar (argh..). Kanske annars också dags att föra min käre arbetskompis på lite rengöring och service (bara det inte skulle vara så dyrt).

Några dagar senare var resmålet den botaniska trädgården i Runsala nära Åbo. Det höll dock på att gå galet, när vi kommit till Åbo blev det mörkt som på kvällen och regnet började ösa ner. Som tur är finns det ju också växthus man kan gå och titta i så vi åkte i alla fall. Och efter en stund slutade det faktiskt att regna och solen kom fram så det blev en härlig tur ute också. Den varma sommaren hade dock fått allt att blomma väldigt tidigt så det fanns inte så jättemycket blommor, men fint var det i alla fall. Och att få se dotterns iver när hon tog bilder på PRECIS ALLT var ju bara det värt resan. Tänk att ett barn kan bli så överlycklig över växter! Kanske inte så konstigt med en sådan här mamma..

Efter att ha släpat omkring på en tung kameraväska i den ångande värmen var det skönt att ta ett dopp. Blåalger här också men också dusch så det gick bra.

Detta är alltså inte blåalger utan sjöjungfruns hår om ni undrar..

Litet och stort, hårt och mjukt. På samma strand togs våra bröllopsbilder för över nio år sedan. Tänk, och nu är vi en liten familj. Blir alltid lite nostalgisk när vi besöker denna plats, minnernas strand...

Har börjat så sakteliga jobba igen, det känns skönt. Mycket härliga skatter och saker är på väg till nätbutiken bara jag hinner med..

Ha en skön helg - och kom ihåg att inte klaga på värmen, den tar säkert slut så småningom..Njut medan det varar!

Och bra gick det!

Konstrundan-veckoslutet är över och allt gick jättebra, tusen tack till alla er underbara människor som kom och hälsade på! Det var en spännande och mycket trevlig erfarenhet, som vi gärna gör om! Här får ni lite stämningsbilder (inga människor synliga, men när de kom ville vi koncentrera oss på dem och inte fotandet):

Först möttes besökarna av Glädjens våg, det stora konstverket i järn som min man gjort..

Ont om väggar var det ju som man fick ta vara på alla ställen där konst kunde hängas. Tur att det inte regnade mer än några droppar..(tror jag skall försöka få min man att måla något på staketet, tavlan passar så bra där..)

En liten gårdsbutik blev det också med nätbutikens saker, här ännu lite godbitar därifrån..

Mycket av dessa härligheter kommer snart att finnas i nätbutiken, förutom retropärlorna som redan finns där! Men först - skall jag prova på hur det känns att inte göra något alls i ett par dagar, alltså ha lite semester!

Ha en riktigt skön vecka allihopa!