Glitter, glans och rost

Jag älskar kristallkronor! Om vi skulle ha lite större hus skulle jag ha en i varje rum, men nu får jag nöja mig med bara en i vardagsrummet. Det är en underbar krona som min mamma  köpte i Malmö för nästan 30 år  sedan och som jag har fått överta. Började lite undra varför det var så mörkt och lite suddigt ljus i kronan, men så kom jag på att jag har ju faktiskt inte tvättat kronan på flera år. Så det var dags för lite kristallterapi..ja, det är inte någon skum hälsovårdsmetod, utan jag tycker faktiskt att det är terapeutiskt att tvätta kristallkronor, i alla fall om de inte är för stora. Man tar en kristall i taget och gläds över hur det börjar glänsa igen. Nu är det klart ljus igen och kronan är så här fin:

 

 

Passar fint med vårt härliga vita tak!

Kommer ni ihåg hur ledsen jag var för att skogen höggs ner här bredvid vår lilla stuga? Det var vi faktiskt hela familjen, jag tror att dottern var den som sörjde längst. Men nu har vi faktiskt upptäckt att det finns många fördelar med att inte ha någon skog som granne. För det första så får vi mycket mera sol från det hållet (från söder). Sedan är det förvånansvärt lätt att röra sig på området, alla grenar är nämligen samlade i högar och inte huller om buller som i många nerhuggna områden. Maskinen har dessutom lämnat "vägar" efter sig, enda nackdelen är att de är fulla med vatten nu efter flera dagars regn och jag har mera hål än gummi i mina stövlar..Strumporna blir sköljda varje gång jag går där..Det är spännande att ge sig ut på upptäcksfärd, hunden och dottern gillar det också, där finns en massa roliga stubbar som man kan ställa sig på. Eller så kan man låta mossan omgärda en och gräva små bäckar som här..

Ser härligt ut eller hur? Det är förresten fantastiskt hur mycket positivt tänkande gör livet lättare - om vi skulle gå omkring och vara arga och ledsna för denna förändring som vi ändå inte kan göra något åt, skulle det göra oss illa. Men nu när vi nästan dagligen hittar nya positiva sidor, är det lättare att acceptera och se det som något bra. Jag är annars också inne i en period då jag behöver förändringar och det känns skönt att vi har fått en stor förändring också på detta sätt.

En liten bit bort har det lämnats en remsa ca 10 m bred där det finns stora träd och en bäck. Det är så härligt och vackert! I vår fantasi är det älvornas skog, man kan lätt låtsas att man hör deras skratt i de små regndropparna som hänger i grankvistarna och se hur de med lätta steg hoppar i mossan. Kan ni se det också?

 

 

 

Lyktan fanns inte i skogen men den passar annars så bra in så den fick vara med (den hänger bredvid min klätterros). Den gröna färgen på mossan är helt otrolig, det är nästan så att man inte tror att det är på riktigt. Men det är det! Naturen är så full av färger, jag är inte alls ledsen över att det inte är snö ännu. I stan är det annorlunda, allt blir grått och smutsigt och mörkt, men inte här på landet. Det är så underbart! Och det hemliga stället i älvskogen, det är en plats dit man kan gå och inandas energi av allt det sköna och gröna. Så vackert skapade, med kärlek och omtanke!

Och nu något helt annat, annars börjar det snart växa mossa på den här texten..Min man har ett nytt projekt. Han gillar inte ordet av någon anledning, men jag har ännu inte kommit på något bättre ord. Han har hittills byggt 9 båtar i sitt liv och nu är det dags för det tionde. Inte illa tycker jag! Segelbåten som vi nu har är faktiskt inte färdig den heller men vi har varit och seglat med den. Nu skall den i alla fall säljas för nu har den här flyttat hem till oss:

Valde den här bilden på skoj just för att den är så rörig, full med grejer hit och dit. Den bryter av bra mot allt det vackra som har varit här innan! Bilden gör inte båten någon rätt men även om jag inte förstår så mycket av halvfärdiga båtkroppar så har den här en vacker linje och form. Den skall bli en bekväm resebåt med bra inneutrymmen. Få se när vi seglar iväg med den, kan ta tid..Eller seglar och seglar, det lär väl bli en motorbåt med mast och segel. Mannen min har svårt med den långa mörka vintern, men denna projekt hjälper avsevärt att få tankarna på annat håll!

Slutligen, för att inte den röriga bilden skall bli den ni minns hela veckoslutet, sätter jag en bild som visar ytterligare en ny härlig sak som jag upptäckte ikväll när jag stod och diskade i köket. Jag har diskbänken vid fönstret, och när jag tittade upp fick jag syn på denna underbara vy:

Tidigare skulle jag bara ha sett en svart tät granskog, eller kanske mig själv speglas i fönsterrutan. Men nu, en vacker skogssilhuett och månen, till höger de kvarlämnade stora granarna i älvornas skog. Underbart! Tänk när det blir fullmåne..

Så med denna bild önskar jag er alla ett riktigt mysigt veckoslut!

ps. märkte ni att jag bytte bild igen? Mitt i mörkaste vintern fick jag för mig att jag vill ha en idyllisk sommarbild, här ser ni vårt lilla hus från utsidan och härliga blommor. Snart är det sommar igen!!