Idag kom vi hem från en resa till Tavastehus, vi hade en andlig sammankomst där, det är både en dag med undervisning och umgänge med kära vänner. För att slippa köra hem i mörkret hade vi bestämt att vi skulle sova över där och köra hem idag i dagsljus istället. Och då måste jag ju få gå på loppis, både för nätbutikens skull och annars. Det är faktiskt ganska intressant att man märker att man är i en annan stad när man går på loppis, det är inte samma saker på loppisarna i olika städer. Man skulle ju tro att en del grejer finns överallt i Finland och så är det ju också, men som sagt, skillnader märker man..Drömmen skulle vara att köra runt hela Finland och leta reda på skatter till nätbutiken, det är ju det som är tanken med min butik, förutom för fotona och mannens konst som finns där till salu. Tyvärr är detta inte möjligt för tillfället, men när man nu är på resa så måste man ju passa på. Annars går jag igenom loppisarna på lite närmare håll..
Jag hittade några helt underbara skolplanscher till butiken, ni skall få se dem senare, och så hittade jag något som jag har varit på jakt efter ett tag nu. Innan jag visar vad, skall ni få lite bakgrundsfakta.
Det är nämligen så att min lilla flicka fick låna skridskor för ca två veckor sedan, och så var vi på isplanen i Kimito centrum där hon sådär huxflux lärde sig att stå på skridskorna. Allt är så mycket enklare för barn..Vi har härhemma, ca 300 m från oss, en stor damm som har frysit, där har hon nu åkt ett par gånger, varje gång går det smidigare och smidigare. När jag har följt henne, har det börjat kännas som att det skulle vara roligt att prova själv också. Har senast stått på skridskor för nästan 20 år sedan, är dessutom inte speciellt bra heller. Men viljan att prova igen har bara blivit starkare och starkare så idag köpte jag..
ja, skridskor! Funderar allvarligt på om jag skall köpa rosa band till dem, det skulle säkert se roligt ut, eller vad tycker ni? Dom är väldigt slitna men inte var dom dyra heller och det är bra, det är ju inte säkert om jag lyckas över huvud taget röra mig med dem på..Men försöka skall jag..Måste dock se ut som Michelin-gubben för att skydda alla viktiga kroppsdelar, speciellt huvudet..Det skall verkligen bli intressant, vilken tur att den där dammen ligger mitt i ingenting så jag har ingen publik, förutom min dotter då förstås. Och hon är så rar så hon kommer inte att skämmas för mig, hon skulle nog inte skämmas heller om vi skulle fara till Kimito centrum. Men jag skulle skämmas för mig, så först måste jag träna mitt i skogen..Här åker dottern och som ni ser så går det riktigt fartfyllt till redan..
Hunden har en annan uppfattning om vad som är roligt..
Tog bilder med mobilens kamera, det blev väldigt konstiga färger på dem..
Det var visserligen lite molnigt om det kanske påverkade, för här har ni en bild från en solig dag, tagen med samma mobilkamera
Jag skulle faktiskt behöva ha en inbyggd kamera med mig precis alltid, överallt. Ja, visserligen har jag ju det också, ögonen är ju förebilden till kameran, men jag menar nu en kamera som man skulle kunna frysa ögonblicken med. För mig är det så viktigt med fotograferandet att om jag inte har med kameran och ser något som jag vill ta bild på, gör det nästan fysiskt ont. Men tyvärr går det inte att ha med kameran överallt, speciellt inte nu när det är kallt. Dessutom är den digitala tekniken fruktansvärt känslig för allt möjligt, inte riktigt praktiskt.
Jag har funderat mycket på det där med att vem får kalla sig fotograf. När jag började som egen företagare tänkte jag att skall jag våga kalla mig för fotograf. Skall man ha gått en utbildning för att kunna kalla sig det? Eller är en brinnande vilja, intresse, passion för det som konst och årtionden av fotograferande tillräckligt? Jag frågade min man vad han tyckte och för honom var det enkelt, han tyckte att jag absolut kunde kalla mig fotograf. Det är ju inte samma sak som att man skulle kalla sig läkare bara för att man är jätteintresserad av hälsa och kan hjälpa andra med hälsan, där är det ju allvarligt. Men kanske är det delvis en fråga om att ha självförtroende - inte för mycket men lagom mycket. Att man skall inte heller sticka under stol med något man kan. Vad tycker ni om det här?
Vi har fått uppleva en sagovinter utan like, ett riktigt winter wonderland. Undrar hur länge vi kommer att få njuta av det här? Här några bilder från våran ö..
Det var allt för idag. Ha det bra, vi hörs!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti