För att uppehålla spänningen så börjar vi med violerna. Den här tiden på året är det otroligt farligt att bege sig till trädgårdsbutiker och järnaffärer där det säljs trädgårdsredskap, sättpotatis och dylikt. Men man vill väl leva farligt så vi följde med min mamma igår till den lokala järnaffären, hon skulle ha en säck torv. Tror ni att hon kom ut med enbart det?? Nähä, med följde en säck sättpotatis (till henne), ärtfrön (till mig), morotsfrön på band (till mig), en kratta (till dottern), en kruka med tre gula violer (till dottern) samt en kruka med tre blå violer (till mig). Stackars mamma, det är dyrt att ha oss med..Men hon är så otroligt givmild och vill alltid ge allt möjligt så vi tackade snällt och kom hem med våra skatter.
Sedan testade vi dotterns nya lilla kratta och den fungerade utmärkt. Dock tog batterierna slut ganska snabbt, konstigt. I min kratta är det tydligen Duracell-batterier, i alla fall ibland. Igår var det det, jag krattade för glatta livet det som förhoppningsvis kommer att se ut som en gräsmatta igen till sommaren. Nu är det liksom lite glest mellan stråna..På kvällen var kaninen ganska trött så inte orkar den för evigt, den där Duracell, heller.
Vi hade också en mycket trevlig stund med att samla lite material härikring och så göra våra violkrukor riktigt fina, vi satt dem i plastbyttor och dekorerade lite. Så här ser min kruka ut..
Och sedan skall ni få se hur dotterns kruka ser ut. Innan jag visar den måste jag faktiskt säga att jag blev stolt och lite förvånad över att en 6-åring kan göra något såhär fint, och i den här saken så är jag faktiskt objektiv..tycker jag..
Hon fixade alltihopa alldeles själv! Jättebra gjort tycker jag! Och krukan är ännu snyggare i verkligheten, den kommer inte riktigt till sin rätt på bild (dålig fotograf..).
Det skall bli väldigt intressant att se om dottern också kommer att följa den konstnärliga banan när hon blir större, det lutar starkt åt det hållet redan nu tycker jag. Hon älskar att teckna, måla, sjunga, dansa, ja allt möjligt sådant. Jag har dock redan sagt till henne att hon skall känna sig fri att göra det som hon trivs med, fast bli långtradarchaufför om hon vill. Eller kanske inte riktigt det men ni förstår tanken..På ett sätt önskar jag att hon skall bli konstnär, livet blir rikare då. Dock när det gäller inkomster så är det väldigt osäker bana..Känslomässigt kan det också vara tungt, konstnärer lever så otroligt intensivt och det är jobbigt ibland (vet vad jag talar om). Så det är lite tve-eggat det här..
För att ha kvar hennes första konstverk har jag en pärm där jag samlar några av de bästa bilderna och annat som hon har gjort. Bläddrade i det för några dagar sedan och fick se något som vi skrattade åt redan då när hon ritade det.
"Mammas hjärna" heter den här teckningen och den är ritad ca 1,5 år sedan då Eleonora var 5 år. Otroligt intressant att hon ser min hjärna såhär, undrar vad hon grundar den uppfattningen på?? Det sägs ju att män har en hjärna som liknar ett rakt rör (därför har de så enkelt att göra beslut snabbt och inte virar in sig i en massa konstigheter) och vi kvinnor har en hjärna som är full med krusiduller och liknande, som den där bakelsen som man har till första maj här i Finland, "tippaleipä" heter det på finska och den ser ut som en murkla..
Jag känner mig många gånger just sådär rörig i huvudet, men inte visste jag att det gick att se det på utsidan också?!?
Ha en bra dag, alla ni med både enkla och invecklade hjärnor!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti