tiistai 22. syyskuuta 2009

Om att vara retro

Jaha, just det..jag skulle ju faktiskt jobba, det var därför jag satte mig här vid datorn fast klockan visar sovdags (igen). Men så villade jag mig bort till de härliga bloggen och började läsa och så fick jag inspiration att skriva lite själv också. Så jag får väl mata in konstfoton till nätbutiken imorgon istället..

Jag blir riktigt avundsjuk när jag läser andras bloggar, när de får så mycket kommentarer! Hoppas jag också får sådana läsare som kommenterar, det skulle vara jättekul att läsa era tankar också! Så var inte blyga, berätta vad ni tänker och tycker! Men det är ju inget tvång, det är också roligt att ni kommer och bara läser, jag är väldigt glad för det!

Ja, om retro var det ja. Jag har funderat mycket på det där att varför är det så inne med retro nuförtiden. Trenden har ju hållit i sig ett bra tag redan och det verkar inte som den försvinner precis nästa vecka heller. Min förklaring är att dom som vara barn 1960-70 är nu vuxna som inreder hemmet och är intresserade av sådant, och det var något med den där barndomstiden som man vill ha en bit av hit till vuxenlivet också. Själv kommer jag ihåg mitten av 70-talet som en väldigt trygg tid, jag var inte ännu i skolan, föräldrarna jobbade hemma och man kunde sova länge på morgnarna om man ville. Man gick på svampskogsäventyr med pappa, skottade snö på gården i vinterskymningen medan mamma stekte plättar i köket, vi hade ett jättestort köksfönster med 9 rutor om jag inte minns helt fel och ljuset inifrån köket lyste upp den annars ganska mörka gården..Och lördagsbastu; vi hade bastu i en annan byggnad en bit ifrån huset, man skulle gå över en gräsmatta som för ett barn var stort. Jag minns hur det kändes att komma ut "bastu-het" i den svala kvällsluften, pappa bar mig hem och inne väntade kålgrytan som hade puttrat färdigt medan vi var i bastun..Ja, tänk att man kommer ihåg sådant så levande fast det är 35 år sedan..Jag undrar vilka saker min dotter skall minnas när hon är stor..


Det här örngottet (VARFÖR heter det örngott, kan någon förklara???)har hon i sin soffa i lekhörnan, den har varit min då på 70-talet. Jag hade inget eget rum (fast vi hade stort hus, men jag ville väl vara nära alla andra) men fick ett eget lek-krypin i en garderob som pappa tog bort dörren från. Där hade jag en liten lampa, lite leksaker och jag tror att den här kudden var med också. Det var lite som en grotta, mysigt..



Den här klänningen hörde inte till min barndom, men någon annan från samma tid känner säkert igen den. Man kan riktigt se en liten flicka springa fram till mamma med flätorna hoppande upp och ned..Den här söta klänningen hittar ni faktiskt i nätbutiken på "retro-avdelningen"!

Sedan så har jag ju under några dagar skrivit om retro och pärlor, ni undrar säkert vad jag håller på med..Ja, nu kan jag avslöja att det faktiskt kommer en ny varugrupp till nätbutiken som heter "Retropearls by Laura". Det är helt underbara halsband gjorda av färgglada träpärlor, de är som godis (har en själv och måste riktigt hålla mig från att stoppa dem i munnen, tror ej dom skulle smaka gott dessutom)! Men varför de är retro - ja, det skall jag berätta snart, bara jag får satt in några halsband i butiken. Då skall jag berätta om pärlornas historia, för den är tämligen intressant!



Ute stormar det för fullt. Det är skönt att vara inne i värmen, kom ihåg att vara tacksamma för att ni alla har ett hem som ger skydd, värme och förhoppningsvis kärlek! Ha en lugn natt!

ps. nu måste jag förstöra den smått allvarliga stämning som jag lyckade frambringa, jag kom nämligen på några förklaringar till varför örngott heter örngott:

a) öronen mår gott av att vara lutade mot ett sådant.Men när man skall lägga sig är man så trött att man inte orkar säga öron så blir det örn istället.
b) förr när man inte hade hus och bodde under bar himmel var man lite rädd för att man skulle få sällskap av örnar. För att de skulle hållas borta, eller åtminstone inte bita en i örat, satte man in godis i en fyrkantig tygpåse och lämnade det till örnen. Därav uttrycket örngott.
c) det fanns en gång för länge sedan en Herr Örn som älskade att sova. Varje gång han skulle lägga sig sade han: "de e´gott". I folkmun började man därför prata om örngott (gottörn skulle liksom låta så konstigt..)

Eller har ni kanske en bättre förklaring? Berätta!

(man märker att texten börjar spåra ur lite, det är verkligen dags att gå och lägga sig.. och de´e´gott!)

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti