Äsch, det ser så lite ut på bild, men det fanns alltså ett lager på säkert 20 cm i botten på båten. Storleken får man någon uppfattning om genom att jämföra med spannarnas storlek, de är alltså vanliga 8 liters spannar. Efter att ha morrat och protesterat ett par gånger mer eller mindre våldsamt (tur att båten är av järn) fick vi det faktiskt helt rent..
Det är en del som tycker att min man är helt galen som börjar på sådana här projekt, det kan verkligen kännas som hopplöst och bottenlöst och ja, löst överlag att börja med detta. Vi har pratat om detta att varför gör han sådant, detta är ju faktiskt den tionde båten som han nu bygger. Men det är något visst med män och utmaningar, han måste ha något som han kan vinna sig själv med eller på eller hur man nu säger..Och jag är faktiskt glad att han då bygger en båt och inte sysslar med rally eller bergsbestigning eller något annat utmanande. Konstigt, jag känner inte så stort behov av att samma sak. Hur är det månne med er andra, ni kvinnor som läser detta? Har det med kön att göra, eller något annat? Tacka vet jag rosor istället..
Ja, de är vackra även i vinterskrud tycker jag. Detta är en detalj av min underbara Flammentanz, lite snöpudrig sådär..
Och här har vi en som inte fick vara med och leka inne i båten..
Hon är så söt och härlig, vår Tipi, hithämtad från Tallinn (en hundgård där som sköts av "Pelastetaan koirat" (rädda hundarna). Hon kom till oss för ca ett år sedan, en liten sak som då var fyra månader gammal. Den första hunden som jag någonsin haft och jag och vi alla bara älskar henne. Denna bild är tagen dagen efter hon kom till oss..
Vi har gett henne mellannamnet "Cleopatra" för det ser ut som någon har ritat med kajal ovanför hennes ögon och linjen fortsätter ganska långt ut på sidorna, nästan som man sminkande sig på Cleopatras tid.
Alla har vi förresten lite hopplösa projekt, eller vad sägs om den här högen..
Högen har faktiskt ingenting med det stora varuhuset att göra, det är bara så att jag har inte hittat något roligt och vackert sätt att förvara alla mina tyger och spetsar och grejer på. En del av detta skall bli till roliga skatter som man kan köpa via nätbutiken, något blir till kläder åt Hipsu, familjens nya medlem, som också syns på bilden. Hon är mus och hon hittar på så mycket att nu för tiden läser vi inte längre böcker på kvällarna utan nu vill dottern istället höra om Hipsus strapatser. Hjälp, vad har jag gett mig in på..Kan man bli stressad för att man skall berätta egna berättelser åt sitt barn? Om man kunde fråga honom som skrev Nalle Puh, han började ju också med att berätta för sitt barn..
Apropå det här med nätbutiken så har jag ett litet meddelande till alla er som bor utanför Finland, ja egentligen till er alla som läser: om det är så att ni är intresserade av något i vår nätbutik (klicka på bilden uppe till höger) men tycker det känns jobbigt att beställa via butiken, så är ni hjärtligt välkomna att skicka e-mail till mig, adressen är ju info@lauras.fi så kan vi ordna det den vägen också. Om man bor i ett eu-land så kan man betala med sepa-betalning, så kommer det inte några extra utgifter för själva betalningen. Jag har än så länge inte skaffat så många betalningssätt till butiken, det kommer kanske så småningom, men ännu är det bankgiro och nu också Klarna-konto (inom Finland). Och vad gäller postavgiften så försöker vi alltid välja den som är förmånligast för kunden, om man nu inte råkar ha några särskilda önskemål angående detta.
Nu är det lördag kväll, ännu lite kvar av veckoslutet..Önskar att ni alla har det bra, är inne i värmen och känner er relativt lyckliga för tillfället. Vi hörs igen!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti