I jättens badkar

Ja VAR har vi egentligen varit idag? Jo, det var så här: min man som är duktig på utpressning och avtal osv (hi hi, skämtar bara) lyckades genomföra en överenskommelse om att jag skulle hjälpa honom med att rensa den "nya" båtkroppen som numera bor på backen därute i utbyte mot att han skall göra en annan sak som jag inte avslöjar här ännu (vilken besvärlig mening det här blev..), så efter att ha lagat en kött- och makaronilåda färdig att slängas i ugnen gav jag mig iväg tillsammans med dottern till vårt hemska arbete som väntade..Ja, det var väl egentligen inte så hemskt, men när ni tänker er att det snöade, det var vått överallt, båtkroppen är bara en stor jättesak av rostigt järn, kall och inte så hemskt tilltalande, och eftersom den stått på ett skrot i cirkus tio år, hade det samlats löv och grejer i botten på den. Och så hade det börjat växa björkar där och annat med rötter, så spaden ville inte riktigt klara av det hela. Så vi fyllde plastkassar och spannar med geggan och slängde överbord ner i en skottkärra (efter att först ha kollat att mannen inte stod bredvid skottkärran, siktet var inte så säkert nämligen). Först tänkte jag att det här fixar vi på nolltid, men faktum är att vi klarade av lite mer än halva båten, resten får vi ta imorgon.. Det där med badkar, ja alltså tyvärr har jag ingen bild inifrån båten nu (som sagt så snöade det och jag var rädd att kameran skulle bli förstörd), men om ni använder fantasin lite så har båtkroppen en volym på ca 40 kubikmeter, längden är 10.5 m, bredden 3 m och när man står riktigt i botten på den som man nu ännu kan så är höjden ca 2 m - det vill säga att när man står därinne så syns man inte alls ut. Och det kändes faktiskt som ett badkar, ett JÄTTEbadkar. Jag har föreslagit till mannen att om han nu mot all förmodan skulle ångra att han påbörjade ett nytt båtprojekt, så skulle vi ju kunna göra en swimmingpool av den..perfekt storlek och allt..och badkar har vi ju faktiskt inte heller så..

 

Ingen bild inifrån båten som sagt så det fick bli lite rostigt järn istället (järnskrot står det på den första bilden, på finska då) Jag älskar rost!! (det är säkert något fel på mig, men who cares..)

Det är pinsamt att erkänna att jag gjort så lite fysiskt arbete på sistone, att jag blir lätt utmattad när jag gör något. Speciellt när jag har en dålig vana att jobba på full speed så att säga, hej o hå, fort skall det gå..Då blir man ju lätt ganska slut. Sedan skulle jag ju förstås dammsuga, tvätta golv och damma här inne också, så det blev allt som allt en väldigt aktiv dag. Det känns skönt, har haft ett par dagar nu som ingenting har löpt riktigt, som om man skulle ha fastnat i ett kärr med fötterna. Så en sådan här "rå arbete på full ös"-dag var riktigt välkommen.

Jag sitter som vanligt och skriver vid mitt arbetsbord, har ingen bärbar dator så jag kan inte slänga mig ledigt på soffan sådär halvt nonschalant (var det rätt stavat månne??) utan måste sitta på en rätt så hård stol. Sitter bara här och undrar om det är verkligen så att jag har förlorat slaget mot oordningen - ni skulle se mitt skrivbord, det är helt belamrat av allt möjligt, papper, en kudde som jag skall använda innanmätet på, ännu mera papper, ja och så lite papper..Jag har riktigt fina pärmar till allt men de lägger sig bara här på bordet. Kanske det är någon sorts kreativt kaos,  som att jag måste ha högarna här för att känna att jag håller på med saker. Annars skulle det väl inte göra något men när den här platsen är i vardagsrummet och det går inte att dra igen en dörr och gömma det hela..Man blir liksom hela tiden påmind om kaoset och det är inte kul.

Nu skall jag se om jag kan hitta någon rolig bild till er från mina bildpärmar..inte från skrivbordet men bara sådär annars, något som skulle kunna muntra upp i decembermörkret..

(fem timmar senare, nää, bara tio minuter har gått faktiskt) äh, är så slut att jag inte orkar plöja igenom alla bilderna nu men jag sätter hit en bild som min dotter faktiskt har tagit. Det är en bild som får mig att skratta, hoppas ni också blir på gott humör!

Vi hörs igen!