Vi skaffade dator så sent som för 3,5 år sedan, det kändes som om alla i hela Finland hade redan haft en i många år. Vi tänkte först att vi skulle klara oss helt utan, men så småningom har ju hela samhället blivit instoppat i den här lilla låddan så det blev svårare och svårare att inte ha en dator. Och nu jobbar jag ju med en också så nu går det ju inte alls att vara utan. Vad skulle jag göra om datorn pajade helt? Skickade brev till kunderna? Ja, telefon finns ju förstås..Vet ej om det är så klokt att vara så beroende av dessa tekniska mackapärer, det krävs ju faktiskt bara ett strömavbrott och så är det adios med alltihop..Nä, tacka vet jag vedspis och penna och papper..och det är ett skämt bara delvis.
Hoppas ni har alla haft det skönt under helgerna och att det nu känns skönt att se framåt mot nya äventyr. Som jag kanske har tidigare nämnt så firar vi inte jul, därför har dessa dagar inneburit lugn och ro, samvaro med familjen och god mat. Lite trist har varit att jag har igen ont i halsen, det kommer liksom då och då, inte alla dagar. Och så värker det i kroppen, någonting försöker bryta sig igenom. Jag och dottern var faktiskt och åkte skidor i onsdags, här ute på åkern. Eller ja, åkte är kanske fel ord, det var nog snarare skidpromenerande. Det var snö upp till knäna så det var rätt så tungt att göra ett skidspår, skidorna försvann någonstans i snön, jag såg dem inte ens. Lyfte upp dem emellanåt för att se att de var fortfarande fast i pjäxorna och på väg åt samma håll. Hunden tyckte det var jättekul att försöka nappa tag i den uppkommande skidan, jag tyckte inte alls att det var kul, var rädd att jag skulle sparka henne i magen med skidspetsen. Sedan hade hon förstås mage att promenera i skidspåret så det blev fullt med hål från hennes tassar. Tackar tackar..Men jag förstår henne, hon är ju så kort i benen att hon skulle ha försvunnit helt i snön om hon inte skulle ha gått i spåret. Kommer ihåg ett år för länge sedan, när vi hade gjort skidspår med mamma i lika djup snö; vi var och åkte alla dagar och precis ALLA dagar hade älgar och rådjur promenerat i spåret. Efter så stora avtryck var det faktiskt svårt att skida i spåret..
Vi har fått så mycket snö så nu borde ju varenda kotte som gillar vinter vara supernöjd. Det är så mycket att det är svårt att göra något ute; för djupt för att åka skidor, för djupt för att åka pulka, för kallt för att göra snöbollsslott och annat..Inte för djupt eller kallt för att skotta snö, men det är kanske inte barnens favoritsyssla. Här i Finland har nästan alla snö nu, men för er som kanske läser på något annat håll i världen där det inte finns snö, kommer här några bilder igen:
Här brukar jag ha doftärter på sommaren. Under snön gömmer sig en calluna (en sorts ljung), kanske man borde hjälpa den fram..
Kanske man måste glömma det där med fika ute på terassen idag..
Tänk att en gammal fönsterruta förstår sig på det där med bildbehandling, se vad fint skimmer det blev över trädgården..
Innan helgerna köpte jag en sådan där stor virknål (hjälp, heter det så på svenska, på finska heter det virkkrok) för jag tänkte försöka göra något med matt-trasor som jag har haft här hemma länge. Dottern fick dock syn på nålen och ville prova. Så vi tog garn, virknålen och så satte vi igång. Hon har redan lärt sig att virka lite kedja hos mormor så nu försökte vi med nästa varv. Det var jättesvårt att låta henne prova, när hon hade både garn, nålar och fingrar huller om buller, vi mammor har lätt en tendens att säga "få se, låt mig.." Så gjorde min mamma och tydligen också jag. Det tar ju sin tid att lära sig, så är det bara. Men det lär gå som med cyklandet, först går det inte alls och sedan, plötsligt så kunde hon bara hur bra som helst.
Det lustiga med det här virkandet är att det ser nu ut så här..
och jag vet inte vad det skall bli! Jag brukar inte göra något som inte har en användning, en betydelse, ett mål. Men nu gör jag tydligen det. Det kändes bara så kul att virka efter lång paus, och med stor nål går det fortare, är nämligen inte världens snabbaste. Kanske detta kan bli halsduk, eller filt åt nallen, eller kanske den första rutan till en pläd..? Får se nu..
Nu råkar det ju faktiskt vara söndag så vi måste ju dra till med dagens bakverk, det ser ut så här:
Kokoskakor, världens enklaste bakverk men härligt sega och söta och goda..Man tar 300 gr kokosflingor, 3 ägg och 3 dl socker (hoppas jag minns mängderna rätt, här i Finland finns receptet på kokosflingepåsen om någon vill kolla). Ägg och socker vispas till skum, och så rör man i kokosflingorna med en träsked eller liknande. Klicka ut på plåt och grädda ca 10 min i 180 grader. De här skall väl göras tunna och små, men vi gjorde igen sådana här rejäla..Dom är SÅÅÅ goda..
Jag har blivit helt kär i ett nytt bildbehandlingsprogram som man kan göra bilderna lite gammaldags med. Ja, ni läste rätt, jag som inte behandlar bilder..öh, man får väl lov att ändra sig? Nu ändrar jag ju inte på alla bilder, men det är roligt att leka, som ni ser på bilderna här ovan och även här under:
Den här oskarpingen tänkte jag först ta bort men sedan såg jag att det var så fina färger så jag fixade den lite..
Och slutligen för skojs skull några fixade artiklar - det här skulle ju kunna vara mitt barnbarn som hittar min klippbok om 40 år med minnen från mormors och morfars tid som egna företagare och konstnärer..(för att få artikeln att synas ordentligt skall ni klicka på den):
Ha det bra! Kram Laura
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti